Elin, ropar svärmodern plötsligt. Elin, som just nu pratar i telefon, rycker till. Där sitter du som vanligt, muttrar svärmodern missnöjt. Elin fortsätter samtalet och försöker ignorera svärmodern. Du bara pratar och pratar, du borde ha lagat något åt min son istället, fortsätter svärmodern.
Tyst nu, säger Elin medan hon avslutar samtalet. Titta på henne! Jaså, minsann! Svärmodern går ut för sig själv. Elin pustar ut tungt när hon lägger på. Hon är så trött på allt det här. Förra året lyckades Elin och hennes man äntligen betala av bostadslånet. Det är bara en etta, men köket är stort och de har en härlig balkong. Äntligen kan de börja fundera på att bilda familj. Elin jobbar hemifrån, men hennes man vet att det inte alls är så enkelt som det verkar. Men svärmodern förstår sig inte på det.
Roberts föräldrar har tidigare bott på landet, och de unga besöker dem sällan. Dessutom planerar deras granne att bygga ut och har länge försökt få dem att sälja huset. Snart blev det känt att en lägenhet blev ledig intill Robert och Elin. Svärmodern, som hela livet varit emot att bo i Stockholm, ändrar sig plötsligt och säljer huset. Roberts pappa jobbar fortfarande, men mamman har precis gått i pension. Hon blev snabbt rastlös ensam på landet och tog sig nu ofta till Elin. Vad svärmodern inte inser är att Elin jobbar heltid hemifrån, inte bara surfar runt på nätet. Hon har ansvar, hela dagen lång.
Varje morgon, så snart Robert gått till jobbet, kommer svärmor in till Elin. Först försökte Elin förklara, även Robert, men förgäves. Några dagar går, sedan står svärmor där igen utanför dörren. En dag bestämmer paret sig för att inte öppna. Elin tvingas arbeta ackompanjerad av ringklockans ljud, tills svärmor hotar att ringa polisen då öppnar Elin dörren. Varken Robert eller Elin vet hur de ska stå ut med den ständiga inblandningen från hans mamma, men så kan det inte fortsätta. En dag blir svärmor faktiskt arg, men bara i en dag.
Nästa morgon är hon tillbaka, med nya råd och evighetslånga samtal. Jag orkar inte mer, viskar Elin en kväll till sin man, hon lyssnar varken på dig eller på mig. Jag förstår, verkligen. Men jag vet inte vad jag ska göra. Det var mina föräldrars beslut att sälja huset och köpa lägenheten. Hur kunde jag hindra dem? Kanske vi borde hitta något för mamma att göra? Vad då? Jag har letat överallt, suckar Elin. Tystnaden lägger sig mellan paret.
Hur mycket har vi sparat? frågar Robert plötsligt. Vi kan kolla, varför? undrar Elin. Vi bor ju i en etta, när vi får barn behöver vi större. Ska vi inte köpa något rymligare? Ett större boende? I en annan stadsdel? Precis. Varför vänta? Det skulle vara otroligt! utbrister Elin och kastar sig lyckligt i hans famn. Nästa dag går hon omkring i lägenheten och tänker så mycket att hon knappt märker svärmoderns nästa besök. Bara två veckor senare överraskar paret sina föräldrar med nyheten om flytten.
Vad menar ni? Svärmor sätter sig ner. Bra gjort, barn! Men var ska våra barnbarn sova då? instämmer Roberts far. Mamma, snälla! Vi flyttar ju bara till en ny stadsdel, inte till en annan stad. Bli inte ledsen. Här finns ju massa grannar i din egen ålder. Och vi kommer och hälsar på! försäkrar Robert snabbt.
Det märkliga är att svärmor genast hittar vänner i sitt nya hus. Och Elin och Robert går vidare till ett nytt skede i livet.
