20231012
Idag avslutade jag mitt sista pass på barnavdelningen på Södersjukhuset i Stockholm. Det hade just börjat skymma och regnet föll ner som om en spis hade stått på i himlen. Jag hade glömt mitt paraply, så jag drog upp huven på min pälsjacka och skyndade mig mot busshållplatsen. På halvt vägen hörde jag ett svagt gnäll på en bänk låg ett blött spädbarn, bara några dagar gammalt.
Jag lyfte upp den lilla inlindade paketet och försökte lugna det med mjuka ord. Barnet skakade fortfarande av kylan, så jag sprang tillbaka till sjukhuset och ropade på barnläkaren.
Det är en pojke, ungefär två veckor gammal. Han ser frisk ut, men någon har lämnat honom här i regnet. En sådan liten själ förtjänar all kärlek och omsorg sa Dr. Andersson.
Jag beslutade mig för att stanna på nattskiftet, så att barnet inte skulle vara ensam. Samtidigt kom polisen in för att ta vittnesmål. Jag höll barnet i famnen utan att släppa det en sekund.
Två timmar senare återvände en polisbil med ett ungt par. Flickan, Sigrid, grät som en bäck, medan pojken, Johan, såg blek och förvirrad ut.
Visa oss honom. Kanske är han vårt barn stönade Sigrid.
Vi klädde om barnet i en blå overall och gick in på barnavdelningens rum. När Sigrid såg den lilla killen i sina armar föll hon ihop i tårar och höll honom så hårt att han knappt kunde andas. Jag stod där förvirrad, men polisinspektör Karlsson förklarade vad som hänt.
Sigrid och Johan hade hållit sin förhållande hemligt för sina föräldrar, som var emot deras kärlek. Saras mor försökte hela tiden sabotera förhållandet. När barnet föddes trodde de att modern skulle mjukna, men i stället anklagade Saras mamma Sigrid för att ha fött ett barn med någon annan. Det var naturligtvis en lögn.
Roberts mor, som fortfarande var emot deras band, lurade dem att gå på bio och utnyttjade sedan situationen genom att slänga den nykläckta sonen vid sjukhuset när hennes son och dotter hade lämnat avdelningen.
Det är en sorglig historia. Troligen får pojken aldrig träffa sin farfar, men jag har lärt mig en viktig sak: Även i de mörkaste regnstrecken finns det alltid någon som behöver ett varmt grepp, och ingen bör behöva stå ensam i stormen. Jag lovar mig själv att alltid finnas där för dem som är mest utsatta.
