Hur min make hemlighöll att han försörjde sin mamma, medan jag inte hade något att sätta på vårt barn
Jag och min make lever inte i någon överflöd vi försöker få vardagen att gå ihop så gott vi kan. Båda arbetar vi, men lönerna är låga. Jag skulle snarare säga att de är knappa. Vi har också en fyraårig dotter. Ni förstår säkert själva att det numera kostar mycket att ta hand om ett litet barn, och överlag är det svårt att få ekonomin att gå ihop på små inkomster.
Utöver det valde min man att hjälpa sin mamma med hyran. Vi själva kämpar för att få pengarna att räcka till, men ändå ger vi bort pengar till min svärmor. Hon är fullt frisk, skulle absolut kunna jobba deltid. Jag hade själv kunnat jobba mer, men har vår lilla dotter någon måste ju ta hand om henne när hon kommer hem från förskolan. Hur många gånger jag än bett svärmor att passa henne, har hon vägrat och skyllt på att hon är för trött eller har ont någonstans. Hon hävdar jämt att hälsan är för dålig.
Sen fick jag veta att svärmor åkt på semester och inte till något billigt ställe. Det berättar min man, som då bara presenterar det som ett faktum, och säger att han nu behöver min hjälp att åka tvärs igenom Stockholm varje dag och vattna hennes blommor. Att säga att jag tappade hakan räcker knappt särskilt eftersom jag annars hade kunnat använda den tiden till att ta ett extrajobb och tjäna in en slant.
Men det som egentligen förvånade mig var något helt annat. På sistone har svärmor börjat leva väldigt flott. Dyra accessoarer, klänningar från exklusiva butiker, och så vidare. Jag har ofta undrat varifrån hon får alla pengar. Min man brukar ju beklaga sig över att hans stackars mamma inte klarar hyran själv och så nu detta! Eller har hon skaffat sig en förmögen bekant, undrade jag.
En dag märkte jag att min man jämt bar med sig en särskild, tung väska. När han var i badrummet tittade jag i den, och där låg fullt med elektronik. En dator kände jag igen den tillhörde en av mina väninnor. Nästa dag på jobbet berättade väninnan att min man extraknäcker. Han lagar teknikprylar.
Så det är så han får in de där pengarna! När jag sedan frågade rakt ut om allt gick till hans mamma, svarade han ja.
Så jag och vår dotter får gå i ihoplappade strumpor och saknar kläder, medan du skickar din mamma på lyxsemester och köper designerklänningar till henne?
Det är mina pengar. Jag gör vad jag vill med dem.
Jag behöver knappast säga att jag skickade iväg honom för hans pengar! Om han nu älskar sin mamma så mycket kan han väl bo ihop med henne. Rätt ska vara rätt, visst?
