Hur min make i hemlighet försörjde sin mor, och jag hade inget att klä barnet i
Det var länge sedan nu, men jag minns det som igår. Jag och min make, Olof, levde inte i överflöd vi kämpade på så gott vi kunde. Vi arbetade båda två men lönerna var små, ja, knappa kan man säga. Vi hade en liten dotter, fyra år gammal, som vi kallade Svea. Som du säkert förstår var det redan då mycket dyrt att försörja ett litet barn och det är inte lätt att få pengarna att räcka till när man har så lite sparat undan.
Som om inte det vore nog, hade Olof bestämt sig för att hjälpa sin mamma, Barbro, med hyran. Vi skrapade själva bara ihop till det nödvändigaste, men ändå gav han pengar till sin mor. Det var ju inte så att svärmor var sjuklig hon var pigg och stark, kunde gott ha tagit ett deltidsjobb. Om jag bara hade kunnat skulle jag själv tagit på mig extra timmar, men jag hade Svea att ta hand om efter förskolan och någon måste finnas hemma för henne. Många gånger bad jag Barbro om att passa barnbarnet, men hon vägrade varje gång, med ursäkten att hon inte hade ork. Hon skyllde alltid på sin dåliga hälsa.
Så en dag fick jag veta att Barbro rest iväg på semester och det var ingen billig resa, minsann! Det var Olof som sa det, ganska nonchalant dessutom, han sa bara att nu när mamma var bortrest måste jag åka genom hela Stockholm för att vattna hennes blommor. Jag blev alldeles paff, kunde knappt tro mina öron. Jag menar, den tiden kunde jag ju ha lagt på extrajobb och fått in ett par extra hundralappar. Istället skulle jag ta hand om hennes pelargoner!
Men det mest märkliga var ändå hur Barbro plötsligt levde sådär flott. Hon hade börjat bära märkesväskor, fina klänningar från exklusiva affärer på Östermalm, och allt sånt. Jag undrade gång på gång var hon fick alla dessa pengar ifrån. Olof klagade ju ständigt över stackars mammas dåliga ekonomi, hyran hon inte kunde betala. Men här gick hon och unnade sig spa-resor och dyra kläder. Hade hon kanske möjligen träffat någon rik farbror som betalade för henne?
En dag började jag undra över Olof själv. Han släpade ofta runt på en tung väska. En kväll när han var i badrummet kikade jag i väskan. Där låg elektronikprylar. En dator kände jag igen direkt den tillhörde min väninna, Kerstin. Nästa dag på jobbet berättade Kerstin att Olof sedan ett tag hade börjat extraknäcka han fixade och lagade elektronik på sidan av.
Så det var alltså där pengarna kom ifrån! Men när jag frågade Olof rakt ut vad han gjorde med dem, svarade han utan att blinka att hela extrainkomsten gick till hans mamma.
Så Svea och jag har inte ens ordentliga kläder, vi lagar strumpor tills det knappt är nåt kvar, men du skickar iväg din mor på spa och köper dyra klänningar åt henne i butiker?
Det är mina pengar, sa han bara. Jag gör precis vad jag vill med dem.
Jag behövde knappast tala om det men jag bad honom gå. Om han nu älskade sin mor så mycket, fick han väl bo med henne. Det var rätt och riktigt, som jag såg det, även om det smärtade. Ja, så var det på den tiden.
