Är du någon slags barnfabrik? Hur många fler ungar tänker ni egentligen skaffa? muttrade min svärmor, Agneta Holm, så fort jag svarade i telefonen.
Hej på dig med, Agneta. Förlåt men behöver du vara så sarkastisk? Erik nämnde att vi väntar barn, och det stör dig? försökte jag svara vänligt.
Självklart gör det det! Redan efter ert tredje barn bad jag dig att sluta föröka er. Men ni bryr er inte om vad någon klok säger! Jag gav ju dig ett paket kondomer till nyår, så ni skulle börja skydda er. Men nej då! muttrade hon irriterat.
Jag mindes själv hur Agneta på nyårsafton, mitt under firandet av Linus födelsedag, överlämnade ett stort paket kondomer i present. Tydligare kunde hon inte antyda att hon tyckte det var dags att sluta.
Vi har hört dig, men vissa saker får naturen faktiskt styra, svarade jag så lugnt jag kunde.
Ja, försök vara rolig du Men då får ni sköta era barn helt själva. Jag tänker inte hjälpa till längre började hon, men då bröts samtalet och telefonen pep.
Jag la ifrån mig mobilen på sängen och log och strök över min fortfarande platta mage. Väntan på vårt fjärde barn gjorde Agneta tokig, men för mig kändes det bara fint. Jag kunde inte förstå varför hon var så upprörd, hon som ändå aldrig brytt sig.
Min svärmor hade aldrig hjälpt till med barnen eller bidragit ekonomiskt till oss. Max en gång i månaden brukade hon titta förbi. Presenter kom bara på jul och födelsedagar. Visst hade jag tyckt att hon kunde bry sig lite mer, men jag höll det för mig själv. Hon har råd med både det ena och det andra, men verkar helt ointresserad av att skämma bort sina barnbarn lite. Ändå sa jag aldrig något, inte ens till Erik. Så länge barnen har mat och kläder är det det viktiga.
Erik jobbar ständigt och tjänar bra, och jag driver mitt lilla företag hemifrån. När jag började gå plus vågade vi anlita en dagmamma ibland, så jag fick arbeta ostört. Hon leker och går ut med barnen medan jag kan ta mina kunder i lugn och ro.
Vi har det riktigt fint ihop; det är bara Agneta som ska förstöra genom att vara giftig. Redan från början avskydde hon mig. När barnen kom tätt efter varandra blev allt bara värre.
När tredje dottern föddes vägrade hon först att acceptera henne. Hon tjatade om abort ett helt år, men så småningom mjuknade hon för lilla Sofie. När alla bråk äntligen lagt sig, fick vi veta att vi väntade vårt fjärde barn. Det var inte planerat, men så är livet. Kommer ett barn till får vi glädjas åt det och ta ansvar.
De goda nyheterna gjorde bara svärmor ännu grinigare. Jag är rätt säker på att hennes oro går mer ut på pengar än något annat. Erik hjälper ofta sin mamma ekonomiskt, och när vårt fjärde barn kommer blir det förstås dyrare för oss hennes bidrag kanske minskar. Den tanken stresar henne.
Jag har inget emot att min man hjälper sin mamma ibland, bara det inte går ut över våra barn. Hittills har vi klarat oss gott, och jag vill att Erik ska fortsätta göra gott. Han har lagat hennes tänder, bjudit henne på spa och även fixat nytt golv i hennes lägenhet.
Men om jag har rätt, och hennes oro handlar om ekonomi, lär det inte bli bättre. Hennes gnäll och elaka ord kan knäcka vem som helst, särskilt en gravid mamma. Men inget hon säger får oss att ändra på vårt val. Det fjärde barnet är redan en del av vår framtid vi har bestämt oss.
Det enda jag undrar är: har verkligen en svärmor rätt att lägga sig i hur många barn vi väljer att ha? Idag bestämde jag mig för att alltid stå på min familjs sida. Det är vi som ska leva med våra val och ingen annan.
