Margareta hade fyllt 60 år. Det var egentligen dags att gå i pension, men hon skyndade sig inte. Den kvällen avslutade hon sitt arbetspass på sjukhuset, bytte om och gav sig ut på vägen hem. Regnet vräkte ner, och hon hade glömt sitt paraply. Hon drog luvan över huvudet och skyndade mot busshållplatsen. Plötsligt hörde hon ljudet av ett spädbarn som grät på bänken låg ett knappt två veckor gammalt barn, inlindat men genomvått.
Margareta tog upp det lilla knytet med varsamma händer och vaggade barnet för att lugna det. Hon vände genast tillbaka till sjukhuset eftersom barnet var blött och kallt. Tillbaka på avdelningen ringde hon efter barnläkare som snabbt kom och undersökte pojken. Det är en pojke. Ungefär två veckor gammal. Han är helt frisk. Jag kan inte förstå varför någon skulle lämna bort honom. Ett barn som detta behöver kärlek och trygghet, sa läkaren med värme i rösten.
Margareta bestämde sig för att jobba kvar den natten hon visste att hon ändå inte skulle kunna sova. Strax därpå anlände polisen för att få en rapport om det inträffade. Margareta satt hela tiden med pojken i famnen och höll honom varmt.
Två timmar senare återvände polisen, nu med ett ungt par. Flickan grät tyst medan pojken såg blek ut.
Får vi se honom? Kanske är det vår lille pojke, sa flickan underlägset.
De tog på sig landstingets skyddsförkläden och följde med till barnavdelningen. När flickan fick syn på sin son började hon skaka av gråt. Hon kastade sig om halsen på honom och släppte honom inte ur sin famn. Margareta förstod ingenting, men då förklarade en av poliserna:
Linnea och Oskar har varit tillsammans i hemlighet eftersom deras föräldrar motsätter sig förhållandet. Linneas föräldrar har motvilligt accepterat det, men Oskars mamma har gjort allt för att så split mellan dem. När pojken föddes hoppades de att hans mamma kanske skulle smälta och glädjas över barnbarnet. Tyvärr. Hon trodde att Linnea fått barn med någon annan. Hon lät de unga föräldrarna gå på bio medan hon passade barnet och passade då på att lämna honom vid sjukhuset.
Sådan blev berättelsen. Med största sannolikhet kommer pojken aldrig att få träffa sin farmor igen.
