Hjärtats slag
“Lars Åkesson, du behöver inte åka till vår filial själv. Låt Elin ta med dokumenten,” sa direktören irriterat.
“Förlåt, men jag vill gärna göra det själv. Det är min hemstad. Det var länge sedan jag var där.”
“Har du föräldrar där?” frågade direktören, mjuknande.
“Nej. Jag flyttade hit mamma, men…”
“Jag förstår,” avbröt direktören, “hembygden är helig. Okej, åk. Men imorgon har vi en viktig dag – hinner du tillbaka?”
“Det gör jag,” lovade Lars. “Tack.”
Direktören viftade avfärdande med handen.
Lars gick in på sitt kontor, städade undan papper, stängde av datorn, tog mappen med dokumenten och låste dörren. Nyckeln lämnade han till vaktmästaren i entrén.
Han stannade inte hemma. Från bilen ringde han sin mor, frågade hur hon mådde och sa att han inte skulle komma förbi ikväll – han hade ett viktigt möte. Han nämnde inte att han åkte till deras gamla stad. Det skulle bara oroa henne, och hennes hjärta var känsligt.
“Okej, mamma, jag måste gå nu. Ring om det är något.” Lars la på och startade bilen.
På vägen ut från stan stannade han och tankade, köpte kaffe och en kanelbulle för att slippa stanna igen. Han måste lämna dokumenten innan kontoret stängde. Kanske kunde han ringa och be dem vänta.
Han hade inga planer att träffa gamla vänner. De hade alla flyttat. Han ville bara se barndomens stad igen. Lars slog på radion, och musiken fyllde bilen. Han tog en klunk av det heta kaffet.
***
Efter pappas död blev mamma ofta sjuk. När hon undersöktes upptäcktes hjärtproblem. Lars föreslog att hon skulle flytta till honom i Stockholm – sjukvården var bättre där. Men hon vägrade envist. Han var vuxen, han behövde skaffa ett eget liv, och hon ville inte vara i vägen. Men hon blev sämre.
Till slut övertalade Lars henne att sälja lägenheten. Han lade till pengar och köpte en mindre lägenhet nära sin egen. Sedan dess hade han inte varit tillbaka i hemstaden, trots att han ofta tänkte på den.
Hur kunde han glömma sin första kärlek? Kanske bodde hon inte kvar, men staden fanns kvar, liksom gatan och huset där han stått under hennes fönster och lidit av obesvarad kärlek. Ännu idag, när han tänkte på Malin, bultade hjärtet hårt. Han hade aldrig känt så för någon annan. Som om hans hjärtLars såg Elins leende och för första gången på länge kände han hur hjärtat slog snabbare igen, som om det äntraste vaknat till liv.
