Bakrutan var krossad och bilen låg upp och ner på taket. Jag var vid medvetande, men mina ben vägrade att lyda mig.
Senare skulle jag få veta att mitt bäcken var brutet på tre ställen efter kraschen.
Plötsligt dök en bil upp på landsvägen. Strålkastarna skar genom mörkret och jag försökte vinka för att få hjälp, fick fram ett svagt rop att jag var skadad innan allt svartnade och jag förlorade medvetandet. Föraren såg mig och stannade direkt, hoppade ur bilen och kom fram för att se om jag mådde bra.
Jag hade redan svimmat, men han såg att blod rann från mitt huvud och armar. Han ringde 112 utan att tveka och stannade hos mig tills ambulansen kom. Tack vare honom överlevde jag denna fruktansvärda upplevelse.
Jag vet inte hur länge jag var borta innan jag återfick medvetandet, men när jag vaknade kändes det som om en stor tyngd vilade över mig. En kvinna, Elin Johansson, var ute på promenad med sin schäferhund när hon plötsligt föll ihop på marken.
Hon hade drabbats av en hjärtattack och blev liggande medvetslös medan hennes trogna hund satt vid hennes sida och vakade över henne. Det var först flera timmar senare som någon upptäckte dem och ringde efter ambulans men då var Elin redan borta.
En annan historia som gått runt i byn handlar om Lars Eriksson, vars älskade hund Bosse vägrade lämna hans sida under tre dygn då Lars låg i koma på sjukhuset. Bosse låg bredvid sängen hela tiden, och alla som såg det blev rörda över hans lojalitet. Nu kallar folk Bosse för en lokal hjälte han har verkligen bevisat att hunden är människans bästa vän när livet är som svårast.
Att reflektera över detta får mig att tänka på hur viktigt det är med medmänsklighet och nära band, både till djur och människor. Jag kommer alltid att vara tacksam för hjälpen och stödet som räddade mitt liv.
