Jag har varit föräldraledig i fyra år nu. Barnen har inte så många år mellan sig, så jag gör mitt bästa som mamma. Min man har två jobb, vi har vår egen lägenhet, så vi klarar oss.
Vad har du uppnått när du var 25? Min dotter har ju redan en karriär, så som det ska vara, sa min svärmor.
Min svägerska har aldrig haft bråttom att gifta sig. Hon har stora ambitioner. Hennes ungdom och skönhet kommer alltid först, hon tänker inte offra sin unga tid för barn men det är hennes val, och jag har gjort mitt för fem år sen. Hennes karriär går för övrigt inte så bra. Hon blir lätt avundsjuk på andra och sprider saker om folk.
Svägerskan lever livet reser, tar långa semestrar, njuter av friheten. Men för en månad sen kom hon plötsligt och bad om hjälp. Hennes chef skulle gå på föräldraledighet och de letade ersättare. Den som skrev det bästa projektförslaget skulle få chefsjobbet. Hon själv är inte särskilt vass på datorer, så det var tveksamt om hon skulle klara det på egen hand.
Svärmor började också pressa på mig. Jag förstod inte alls hur jag skulle lyckas med både projektet och alla barnen. Men min mans mamma lovade att ta hela hushållet bara jag skulle hjälpa hennes dotter. Jag tackade ja.
Jag kan inte ta hand om barnen nu, jag måste åka ut till landet. Det är dags att sylta och safta snart, ni får klara er själva, ringde svärmor dagen efter.
Svägerskan verkade aldrig heller ha tid att komma. Jag försökte själv jobba natten igenom, men jag var så fruktansvärt trött. Ville verkligen hjälpa henne, men ingen hade ställt upp för mina barn en enda gång under flera år.
Varför är det fortfarande inte klart? Du lovade ju! började min svägerska skrika.
Ni både du och din mamma lovade faktiskt att ta hand om barnen, men så blev det inte. Jag har inte haft möjlighet att arbeta på riktigt, svarade jag.
Hon blev rasande och sa att hon skulle göra projektet själv. Självklart blev ingenting gjort, för latheten hade övertaget över henne. Så hon fick inte heller något nytt jobb.
Du är hemsk, du satte krokben för min dotter! Du är bara avundsjuk! skrek svärmor.
Jag behövde inte förklara mig för någon. Det viktigaste var att min man såg allt och förbjöd all kontakt med sin syster för min skull. Nu får hon klara sig själv. Fri och oberoende precis som hon alltid velat.
