Hej du, lyssna bara på vad som har hänt med Alva och hennes lillebror Kjell.
Han kommer bara att förstöra ditt liv hela tiden, försökte släktingarna övertala Alva att inte ta ansvar för sin bror.
Alva, ta det lugnt och fundera igen, sa moster Lena. Tänk om du inte klarar det? Kolla på barnen i årskursen. Du är själv bara nitton år gammal. Kjell är tretton. Det är precis den åldern när pojkar börjar göra hyss. Vad gör du då?
Alva svarade:
Jag kan inte låta min bror hamna i ett barnhem. Jag vet att det blir tufft, men jag skulle inte kunna sova i natt om jag tänkte på honom där. Är han frisk? Är han mätt? Och blir han illa behandlad?
De hade precis förlorat sin mamma. På begravningsdagen samlades den lilla släkten: två av hennes systrar Elisabet och Irene, en kusin med fru och deras sextonåriga dotter Stina. Dessutom kom två kvinnor från mammas arbete och hennes vän moster Jonna.
Efter begravningsmaten var bara släktingarna kvar och de började diskutera hur barnen skulle få ett liv framöver. För Alva var det enkelt hon var nitton, precis färdig med andra året på ekonomi på Stockholms universitet. Hon fick ett studiestipendium men måste också jobba extra, så det skulle bli knaprigt men överlevligt.
Kjell däremot, som var tretton, var en annan historia. Ingen i familjen kunde ta emot honom.
Vi bor redan i en liten tvåa på en gammal hyreshus förklarade moster Lena. Jag har min man, två killar och svärmor. Vart får vi plats åt ännu en?
Vi har precis flyttat, men Bjarne har återfallit i drickandet klagade Irene. Han blev av med jobbet förra veckan. Det blir minst en månad innan han får ett nytt. Jag och min dotter har låst in honom i vårt sovrum på nyckel. Kan vi egentligen ha ett barn i den situationen?
Kusinens svar var kort:
Vi har våra egna tre.
Så om den äldre systern inte kunde ordna vårdnaden, skulle Kjell gå rakt in i ett barnhem.
Kjell satt själv på lekplatsen i gården. På bänken bredvid honom satt hans kompis Max. De var tysta.
Har ni pratat länge? frågade Max.
Redan två timmar. Alva vill bli min förmyndare men hennes moster säger nej. De menar att jag är en rörig typ och att hon inte klarar av mig, svarade Kjell.
Vad tror du själv?
Jag vet inte. Men jag vill inte i ett barnhem. Jag vill bo hemma, gå i skolan och spela fotboll.
Mosternas sista argument var:
Alva, du är ung, du ska tänka på ditt eget liv skapa egen familj, skaffa barn. En bror som Kjell blir som en tung säck på din rygg vilken man skulle vilja ha en flicka med sånt bagage? sa Irene. Skriv ner honom på barnhemmet. Du kan besöka honom, ta hem honom på ledighet. Vi tänker på dig. Kjell kommer bara att förstöra ditt liv.
När Alva stod fast i sitt beslut föreslog mostern:
Sälj den där gamla lägenheten, köp något lite billigare för dig och Kjell, och lev på mellanskillnaden medan du pluggar.
När kvällen kom gick alla hem. Alva ropade på sin bror:
Kom och ät ordentligt, du har bara bitat på brödet hela dagen.
Kjell åt, och Alva satte sig mittemot honom, precis som deras mamma brukade.
Så, Kjell, klarar vi det? frågade hon.
Han nickade tyst utan att lyfta blicken från tallriken.
Nästa dag började Alva leta jobb. Vad kunde hon förvänta sig efter andra året på ekonomi? Hon skickade ut CV på jobb som ekonomiadministratör, assistent för bokföring, men fick inget svar. Hon sänkte sina förväntningar och sökte jobb som butikssäljare. Hon gick på två intervjuer, och på ett ställe verkade de vilja anställa henne, men när de fick veta att hon planerade att fortsätta studera på distans sa de nej:
Du måste vara borta två gånger om året för tentor, vem ska då arbeta?
Alva blev besviken. Det enda alternativet var kassan på en matbutik vid gränden. En granne jobbade där och lovade att de skulle ta in henne, för de hade inga fler anställda.
När hon gick hem mötte hon sin gamla matte lärare, Olga Svensson, som nu var klassföreståndare för Kjell.
Olga var insatt i familjens situation och erbjöd sig hjälpa till med vårdnadsansökan. Hon sa också:
Vår sekreterare går på föräldraledighet. Det är bara tillfälligt, men du kan ta den tjänsten så länge hon är borta. Lön är liten, men den är precis vid huset och Kjell är alltid i närheten.
Alva fick jobbet, övergick till distansstudier och fick en blygsam lön. Tillsammans med Kjells ungdomspension och vårdnadsbidraget levde de sparsamt men utan fattigdom.
Kjell var bara en vanlig tonåring, så de hade både bråk och missförstånd. Ibland kände Kjell att Alva styrde för mycket, och hon var rädd att hon inte skulle hinna föra honom rätt och att han skulle hamna i dåligt sällskap.
Men livet gick ändå på. Alva lagade mat, tvättade, Kjell skötte städning, sopade, disade och kunde gå och handla själv utan problem.
En annan sak som mostern hade rätt i var Vilde, Alvas pojkvän som hon hade träffat i ett år. Han var inte glad över att hon tog på sig ansvaret för sin bror.
Jag förstår inte varför du bär den här bördan. Jag vill bara ha ett lugnt liv, plugga som alla andra. Jag orkade inte gå på helgens stugtur för att du inte kunde lämna Kjell. Jag gick ensam som en gås. När Lasse bjöd in till sin födelsedag på landet, sa du nej igen. Det funkar inte för mig.
Alva och Vilde bröt ihop. Först var hon ledsen, men sedan tänkte hon: Varför skulle jag ha en så självisk kille?
Ensamt stod hon ändå starkt, och det var faktiskt brorsan som hjälpte henne hitta ett nytt lycka.
Kjell fortsatte i fotbollsskola och när han var fjorton fick han en plats i A-laget. Han spelade både träningsmatcher och bortamatcher.
En dag mötte de ett lag från närliggande Uppsala. Alva kom och hejade på brorsan. Allt gick bra, Kjell gjorde ett av tre vinnarmålen, men i de sista minuterna stukade han foten.
De gav honom första hjälpen på stadion och tränarens assistent, Igor, erbjöd att köra hem både Alva och Kjell.
Jag trodde inte att du hade en ung mamma, sa han.
Det är inte mamma, det är syster, rättade Kjell honom.
Nästa dag ringde Igor för att kolla hur Kjell mådde. Sedan ringde han igen, bjöd in Alva på en kopp kaffe och sedan på en dejt.
Ett år senare firade de två stora händelser på samma gång Alvas bröllop med Igor och Kjells inskrivning på ett sportcollege med elitprogram.
Sådan är den vanliga vardagen, med både sorger och glädje. Hoppas du gillade historien!
