Det hade inte kommit hem ännu. På senaste tiden hade han varit överväldigad av arbete och kommit hem allt senare.
Elin satte barnen i säng och gick ut i köket för att göra sig en kopp te. Johan var fortfarande inte hemma. På sistone hade han varit upptagen av jobb och trötthet, så han blev ofta sen. Elin tyckte synd om honom och försökte skona honom från hushållssysslor. Trots allt var han den enda som förde in pengar i familjen.
Straxt efter bröllopet hade de bestämt att Elin skulle sköta hemmet och de framtida barnen, medan Johan skulle säkra familjens välstånd. Så kom de tre barnen, en efter en. Johan gladde sig varje gång och sa att han inte tänkte sluta där.
Men Elin var trött på de ändlösa blöjorna, mjölkersättningen och de sömnlösa nätterna. Hon bestämde sig för att ta en paus från att skaffa fler barn.
Johan kom hem efter midnatt, lätt berusad. När hon frågade varför han var sen, svarade han:
“Elin, vi har jobbat ihjäl oss, så vi bestämde oss för att gå ut och slappna av.”
“Älskling!” log hon. “Kom, så ger jag dig mat.”
“Behövs inte. Jag åt lite kycklingvingar och är inte hungrig längre. Jag går och lägger mig direkt.”
8 mars närmade sig. Elin bad sin mamma passa barnen och åkte till köpcentrumet. Hon ville fira dagen på ett speciellt sätt: en romantisk middag för bara dem två. Hennes mamma gick med på att ta hand om barnen.
Förutom matvaror och presenter bestämde sig Elin för att köpa något åt sig själv. Hon hade inte handlat kläder på länge hon skämdes för att be Johan om pengar, och hon hade ändå ingenstans att bära dem. Det sista hon köpt var en morgonrock, men den passade inte för den planerade kvällen. Så hon gick in i en klädbutik och valde några klänningar innan hon gick in i provhytten.
Hon hade precis provat den andra klänningen när hon hörde sin mans röst i hytten bredvid:
“Mmm, jag kan inte vänta på att få ta av dig den!”
Ett klingande skratt följde hans kommentar.
“Ha lite tålamod, din rackare! Gå och köp din fru något istället!”
“Varför skulle hon behöva det? Hon är helt upptagen med barnen. De bryr sig inte om vad hon har på sig, bara de blir matade, bytta och leksamlingen städad! Jag köper en multicooker åt henne! Eller kanske en brödmaskin så blir hon glad!”
Elin kände en kall kåre rinna längs ryggen. Hon fortsatte mekaniskt att prova klänningarna men koncentrerade sig på att lyssna på rösterna bredvid.
“Men tänk om hon frågar var du spenderat så mycket pengar? En multicooker och en brödmaskin kostar inte så mycket,” fnissade flickan.
“Varför ska jag behöva redovisa hur jag spenderar mina pengar? Jag jobbar, hon står hemma! Jag ger henne en fast summa för hushållet, och det räcker! Hon borde vara tacksam för det.”
Det verkade som om proven var klara, och rösterna gick därifrån. Elin kikade försiktigt ut och såg sin älskade man vid kassan, betala sina inköp sida vid sida med en blondin. Efter betalningen tvekade han inte att kyssa flickan, mitt framför kassörskan.
“Är allt okej?” frågade butiksbiträdet när hon såg Elin stå kvar i provhytten.
“Ja, ja, allt är bra!” svarade hon och kom ut med klänningarna.
Hemma skickade Elin iväg sin mamma och lade barnen till middagslur. Hon började göra planer. Hon hade aldrig väntat sig ett sådant svek från sin man. Inte bara för att han var otrogen, utan för att han föraktade henne och allt hon gjorde för familjen. På en sekund kändes allt hon byggt upp värdelöst. Hon ville fly direkt och begära skilsmässa, men hon stannade upp och funderade.
“Om jag skiljer mig, går han till blondinen, och jag står kvar med barnen utan inkomst. Underhållsbidrag? Det blir säkert bara småsummor… Hur ska vi överleva?”
Mot kvällen fattade hon ett beslut. Den dagen kom Johan inte hem sent under förevändning av arbete. “Han har säkert varit med henne under dagen,” tänkte Elin likgiltigt. Alla känslor för honom var borta. Han var en främling nu. Den enda oro hon kände var att han kanske skulle vilja ha intimitet något hon inte kunde ge. Han var vidrig för henne.
Men tydligen hade Johan fått allt han ville av sin älskarinna, så han närmade sig inte Elin.
Nästa dag skrev Elin sitt CV och skickade det till olika företag och bemanningsbyråer. Nu var det bara att vä
