Kära dagbok,
Jag har äntligen fått ett trädgårdsskjul på min tomt i Stockholm. Istället för att anlita ett stort byggföretag bestämde jag mig för att bara hitta en hantverkare som kan grunderna. En granne pekade mig vidare till sin vän, Anders, som jobbar med husbyggnation och därför borde kunna sätta ihop ett enkelt skjul.
Lyckligt nog hade Anders en ledig dag. Han var inte i första hand intresserad av uppdraget, men jag lyckades övertala honom. Han lovade att kunna slutföra jobbet på en vecka, vilket passade mig bra. På lördagen skulle han komma för att titta på platsen och dagen därpå skulle han köpa alla material som behövdes.
Vi pratade också om arbetskraft. Anders behövde omedelbart en medhjälpare och sade att han hade många bekanta att kalla på. Det viktigaste för mig var att jag under hela veckan skulle vara i stan på grund av jobbet, så jag kunde inte vara på plats under byggtiden. Därför gav jag honom nyckeln till huset till nästa helg.
Anders försäkrade mig om att han var en pålitlig fackman och bad om en skälig ersättning, vilket kändes lite högt men jag gick med på det. På lördagskvällen var skjullet färdigt precis som jag föreställt mig, utan anmärkningar. Anders verkade nöjd.
Det enda som skavde i min annars glada sinnesstämning var att Anders hade slukat allt som fanns i mitt kylskåp: två kilo fläskfilé, två dussin ägg, flera kartonger mjölk, sås och en flaska rött vin. Sådant uppträdande känns helt oacceptabelt. Det var inte så att jag hade någon sentimental anknytning till maten; det handlade bara om att ingen hade frågat om de fick ta den.
Jag räknade ihop värdet på allt och drar av beloppet från Anders lön. Det är bara en droppe i havet, men för mig gör det skillnad. Anders tog illa upp. Han började höja rösten och påstod att byggare alltid får mat på plats och att det är normalt. Han menade också att hans extra ansträngning under vissa dagar inte borde påverka den totala summan.
På ena sidan vill jag förstå hans syn, men jag håller fast vid att vi har hållit alla överenskomna villkor. Jag hade kunnat varna för sådana nyanser i förväg. Så nu sitter jag här och funderar på hur jag ska gå vidare.
Klara.
