Hälsning från frugan – Älskling, kan du hämta mig efter jobbet? – Jenny ringde sin man i hopp om att slippa skumpa fyrtio minuter på bussen efter en tung arbetsdag. – Jag har fullt upp, – svarade Martin kort. I bakgrunden hördes tydligt TV:n, så Jenny förstod att han var hemma. Det stack till av besvikelse. Äktenskapet knakade rejält i fogarna, trots att han för bara ett halvår sen hade burit henne på händer. Vad hade förändrats på så kort tid? Jenny hade ingen aning. Hon höll formen med många timmar på Gymmet, lagade gudomlig mat – inte för intet jobbade hon på en populär restaurang. Begärde aldrig pengar, bråkade inte, var alltid redo att tillfredsställa sin makes önskningar … – Du blir för självuppoffrande, – suckade hennes mamma, när Jenny beklagade sig. – Man ska inte skämma bort karlar hela tiden. – Jag älskar ju honom bara, – log Jenny hjälplöst. – Och han älskar mig … ****************************** – Så han har redan tröttnat på mig, – bet Jenny sig i läppen när hon kollade Martin’s webbhistorik. Det visade sig att han spenderade all ledig tid på dejtingsajter, där han pratade med flera tjejer samtidigt. – Varför kunde han inte bara prata med mig? Jag skulle ha förstått och släppt honom. Varför denna plåga, att bo ihop fast ingen vill? Så det får bli skilsmässa. Nåväl, hon är stark och kommer klara det. Men bara släppa honom – det tänker hon inte göra. En liten hämnd har han gjort sig förtjänt av… Samma kväll registrerade Jenny sig på samma dejtingsajt. Hon hittade Martin, fixade fram ett passande foto från nätet, retuscherade lite och var säker på att han skulle nappa. Och det gjorde han. Snart pågick intensiv flirt. Martin skrev att han inte var gift, var redo för seriöst förhållande och barn. Han berömde sig själv till den milda grad att Jenny brast ut i skratt – hon om någon visste hur knepig han kunde vara. – Ska vi träffas? – skrev Jenny och höll andan. – Absolut! – svaret kom på ett par sekunder. – Men min syster bor tillfälligt hos mig nu, pluggar inför högskoleprovet. Så vi får ses på neutral mark och kanske fortsätta kvällen på hotell. – Jaså? – tänkte Jenny högt efter att ha läst hans svar. – Varför är han så säker på att tjejen vill följa med honom direkt? Men det passar mig rätt bra. – Eller så kan vi ses hos mig? Jag har villa strax utanför stan, bor där själv. Ingen som stör oss… – Får se om han nappar? – Toppenidé! – Martin verkade nöjd. Förmodligen glad att slippa slösa pengar. – Skicka adress och tid. Jag kommer direkt. – Björkvägen ***, klockan tio ikväll. Funkar det? – Självklart! Vänta på mig. Vid niotiden låtsades Martin få ett akut jobbärende. Han kunde inte hitta bilnycklarna och frågade motvilligt Jenny om hon sett dom. – De låg på byrån sist jag såg dom, – Jenny mötte hans blick ärligt, men knep nyckelknippan hårt i fickan. – Kanske katten gömt dom? – Jag får ta taxi då. Vänta inte på mig, sov du. Och Jenny tänkte absolut inte vänta längre. Varför skulle hon? Hon packade ihop sina saker – lyckligtvis ägde hon en egen lägenhet efter mormor. Det enda hon lämnade kvar var en ansökan om skilsmässa, synligt placerad på köksbordet. Martin kom inte hem förrän morgonen därpå, ursinnig. Inte nog med att resan tog över en timme, någon Angela från sajten fanns inte på adressen. Adressen var riktig, huset likaså. Men ingen fotomodell öppnade – istället stod där en dam tre gånger större än honom själv, iklädd endast en genomskinlig morgonrock. Martin hade gett vad som helst för att sudda minnet. Ja, han fick verkligen kämpa för att ta sig loss från “den där galningen”! Det slutade med ännu en taxi, och lång väntan i kylan – han hann frysa i sin lilla kavaj. Och chauffören verkade också halvskum, körde honom till någon obestämd plats först… En minnesvärd natt blev det verkligen. Först när Martin steg in över tröskeln hemma och såg skilsmässoansökan på bordet förstod han vem som orkestrerat denna “nattens äventyr”. Bredvid lappen stod det, skrivet med läppstift: Den söta hämnden…

Hej från din fru

Älskling, kan du hämta mig från jobbet? Johanna ringde sin man i hopp om att slippa skumpa i fyrtio minuter på bussen efter en lång arbetsdag.

Jag är upptagen, svarade Erik kort. I bakgrunden hördes tydligt tv:n, vilket avslöjade att han var hemma.

Tårarna brände i Johannas ögon av besvikelse. Äktenskapet höll på att gå i bitar, och ändå bara ett halvår tidigare bar han henne nästan på händerna. Vad hade hänt på så kort tid? Johanna hade inget svar.

Hon tog hand om sin kropp, spenderade mycket tid på gymmet. Hon lagade fantastiskt god mat hon jobbade ju ändå på en välkänd restaurang i Stockholm. Hon begärde aldrig pengar, bråkade inte i onödan och försökte alltid göra Erik nöjd…

Han kommer bara att tröttna på dig, suckade mamma Karin när Johanna klagade. Man får aldrig låta en man få allt han pekar på.

Jag älskar honom bara, log Johanna svagt till svar. Och jag tror att han älskar mig…

******************************

Jag har verkligen blivit tråkig för honom, tänkte Johanna sorgset när hon tittade igenom Eriks webbhistorik. Det visade sig att han tillbringade all sin fritid på dejtingsajter och pratade med flera kvinnor samtidigt. Varför kunde han inte bara prata med mig? Jag skulle ha förstått och låtit honom gå. Varför tortera sig själv och mig med ett sådant tomt förhållande?

Det var väl dags för skilsmässa. Johanna visste att hon var stark, och hon skulle klara sig. Men Erik skulle inte få komma undan så lätt en liten hämnd förtjänade han ändå…

Samma kväll registrerade Johanna sig på samma dejtingsajt som Erik, hittade hans profil och skickade ett meddelande. Hon tog en bild från internet, redigerade den lite och var säker på att han skulle nappa. Och visst gjorde han det.

De började skriva till varandra intensivt. Erik försäkrade att han inte var gift, att han var redo för riktig kärlek och till och med längtade efter barn. Han skröt om sin underbara personlighet något som nästan fick Johanna att skratta högt. Hon om någon visste hur svårt det kunde vara att tillfredsställa honom.

Ska vi ses? skrev Johanna, och satt spänt och väntade på svaret.

Självklart! Men min syster bor hos mig tillfälligt hon pluggar till högskoleprovet. Vi kan ses på en neutral plats och sedan gå till ett hotell, om det känns rätt.

Var får han allt ifrån? suckade Johanna högt. Vad får honom att tro att någon vill gå direkt till hotell? Men, det passade ju hennes plan.

Eller så kan du komma hem till mig? Jag bor i ett hus utanför stan, ensam. Ingen som stör oss… skrev hon och undrade om han verkligen skulle gå med på det.

Perfekt! Erik blev uppenbart glad, troligen för att han skulle slippa betala för hotellet. Ge mig adress och tid, jag kommer genast.

Tallvägen 25, klockan tio på kvällen. Passar det?

Absolut! Vänta på mig.

Vid niotiden låtsades Erik bli akut inkallad till jobbet. Han kunde inte hitta bilnycklarna och frågade ovilligt Johanna om hon visste var de var.

De låg på byrån, svarade hon med oskyldiga ögon, medan hon hade nycklarna i fickan. Kanske har katten burit iväg dem?

Äsch, jag ringer en taxi. Vänta inte på mig, gå och lägg dig.

Johanna tänkte inte vänta. Vad var poängen? Hon använde istället tiden till att packa sina saker. Som tur var hade hon en bostadsrätt i Solna som hon ärvt efter sin mormor. Det enda hon lämnade efter sig var en ansökan om skilsmässa, prydligt placerad på köksbordet.

Erik kom hem först på morgonen, vansinnigt arg. Resan ut till Tallvägen hade tagit mer än en timme, och någon Angelica från dejtingsajten syntes inte till.

Adressen fanns på riktigt, huset likaså. Men den som öppnade dörren var inte den modellvackra tjejen på bilderna, utan en kvinna som var minst tre gånger så stor som Erik själv och iklädd endast en genomskinlig morgonrock. Erik hade gladeligen gett bort allt sitt sparkapital i svenska kronor för att slippa den synen.

Dessutom hade det varit ett mindre äventyr att ta sig därifrån kvinnan släppte honom knappt därifrån, så han fick ringa taxi igen och stå och frysa länge i sin tunna skjorta utanför huset. Dessutom körde taxichauffören fel flera gånger, och Erik undrade om natten någonsin skulle ta slut.

När han till sist kom hem och såg ansökan om skilsmässa på bordet, förstod han vem som låg bakom hela detta äventyr. Bredvid ansökan stod det, skrivet med rött läppstift:

“En söt hämnd med hälsningar från din fru.”

Ibland får man vad man förtjänar. Och ibland behöver man förlora någon för att förstå deras riktiga värde och lära sig stå upp för både någon annan och för sig själv.