Vet du, ibland tänker jag på min vän Tove, särskilt nu när hon har fyllt femtio. Hon har aldrig kunnat säga att hennes äktenskap varit särskilt lyckligt, och det är mest på grund av hennes man, Lennart. De gifte sig visserligen för att de älskade varandra när de var unga. Men någonstans på vägen förändrades han, och Tove märkte knappt hur det hände.
De bodde i en liten by, i huset som tillhörde Lennarts mamma, Birgit. Tove försökte alltid hålla ett lugn i huset, hon respekterade verkligen Birgit, och Birgit svarade med värme. Toves egen mamma bodde i grannbyn med hennes yngre bror, men var ofta sjuk.
Granntanterna brukade stanna vid bänken vid ån eller ute vid ICA, och var alltid nyfikna:
Du Birgit, hur går det med svärdottern Tove då? frågade de skvallrigt.
Inget att klaga på, svarade Birgit alltid. Hon är omtänksam, sköter hushållet galant, hjälper mig med allt.
Jaså, det tror vi inte på! När har en svärmor någonsin berömt sin svärdotter? Nej du, vi tror dig inte, fnös de.
Birgit log bara och gick vidare med matkassen.
Sen fick Tove sin första dotter, Märta, och då var hela familjen så glada.
Ser du, Märta är precis som mig! sa Birgit och försökte hitta sina drag i barnbarnet. Tove skrattade bara, för henne gjorde det inget vem Märta var lik.
När Märta fyllde tre, fick Tove en son. Glada dagar igen. Lennart jobbade, Tove var hemma med barnen, och Birgit var ovärderlig med all hjälp. De levde som folk gör mest, lugnt och stabilt, och Lennart höll sig borta från flaskan, till skillnad från många andra män i byn. Ibland såg man grannar släpa hem sina karlar från bänken utanför Folkets Hus, fulla och hemvändande sent.
När Tove väntade sitt tredje barn, kom ryktet att Lennart varit otrogen. Inget förblev hemligt i byn, och inom kort visste alla om Lennart och Agneta änka. Våghalsiga grannen Maj sprang över till Tove:
Tove, du går här och väntar Lennarts tredje unge, och han är ute på andra, sade Maj utan omsvep.
Va? Inte har jag märkt nåt. Han är väl som han brukar? undrade Tove.
Hur skulle du märka nåt? Du har två barn, tredje på väg, ett helt hushåll och sjuka svärmor att sköta. Han roar sig bäst han kan. Alla vet att han och Agneta håller på, och hon skäms inte ens för det.
Tove blev ledsen, och Birgit visste också, men sa inget. Hon ville skydda sin svärdotter, och skällde flera gånger ut Lennart, men han slog ifrån sig.
Äsch, mamma, det är bara skvaller och snack, du tror väl inte på allt du hör? svarade han nonchalant.
Sedan kom Maj rusande igen en kväll:
Tove, jag såg Lennart gå in till Agneta nu, såg det med egna ögon! Vill du bli ensam med tre ungar? Du borde gå över och dra henne i håret, nu är du ju dessutom gravid och Lennart vågar inte göra dig nåt, hetsade hon.
Tove visste att hon aldrig skulle ge sig in i bråk med Agneta, hon hade sett nog av hennes vassa tunga. Hennes man hade drunknat på fyllan, och Agneta var van att klara sig själv, hon visste hur man försvarade sig. Men till slut gick Tove ändå.
Jag går och tar Lennart på bar gärning, säger hon till Birgit, som försöker hindra henne.
Tove, du är ju gravid! Ta det lugnt nu
Det var senhöst, mörkt ute. Tove knackade på hos Agneta, som svarade genom dörren:
Vad vill du? Varför bankar du på?
Släpp in mig. Jag vet att Lennart är här, snälla, öppna!
Agnetas gapskratt hördes bakom dörren.
Jag släpper inte in dig, gå hem och gör inte bort dig.
Tove strävade hemåt igen, insåg att Agneta aldrig skulle öppna. Lennart kom hem mitt i natten, lite påstruken.
Var har du varit? Jag vet att du har varit hos Agneta. Jag gick dit, hon öppnade inte Men du vet vad du har gjort.
Men snälla, vad hittar du på nu? Jag var hos Kalle och tog en öl, vi satt och pratade tills det blev sent.
Tove trodde honom inte, men hon orkade inte bråka, det var sent och sånt var bara onödigt. Vad skulle hon göra, egentligen?
Hur ska jag klara mig med tre barn om jag lämnar honom? Mamma är sjuk, brorsan har egen familj och ont om plats. Det går ju inte.
Dessutom sa hennes mamma alltid när Tove klagade på Lennart:
Man får tåla, min dotter. När man väl gift sig och har barn, får man stå ut. Tror du det var lätt för mig med din pappa? Han drack och jagade oss, vi gömde oss hos grannen, minns du? Gud tog honom till slut, men jag stod ut. Lennart är ju ändå rätt så lugn och slår dig aldrig. Kvinnans lott är att tåla.
Tove höll inte alltid med, men hon fattade ändå att hon inte hade någonstans att ta vägen. Birgit försökte också trösta henne.
Men Tove, snart har du tre barn. Vi klarar Lennart tillsammans.
Den tredje blev en dotter, Elin, svag och sjuk till en början, kanske på grund av bekymren under graviditeten. Men med tiden blev hon starkare, och Birgit la all sin kärlek på henne.
Sen kom Maj rusande med nytt skvaller:
Agneta har släppt in Mats, han som frun kastade ut. Han bor där nu!
Jaha, det rör inte mig, sa Tove, men innerst inne blev hon glad att Lennart skulle hålla sig borta därifrån.
Men efter en månad var Mats också ute, tillbaka hos sin fru. Maj var där igen.
Mats har stuckit hem igen. Agneta är singel och Lennart kommer säkert hitta tillbaka dit, så passa honom!
Så småningom blev det lugnt igen, barnen växte upp och Birgit njöt av friden. Men om det finns något rastlöst i en man, så sitter det där och skaver, och han blir aldrig riktigt stilla.
På ICA mötte Birgit sin gamla väninna Ingrid:
Säg mig Birgit, vad ska Lennart med alla kvinnor till? Tove är ju så fin, och du har alltid sagt det själv. Vad behöver han mer?
Suck, Ingrid har Lennart gått vilse igen?
Ja, han springer efter Viveka nu, hon jobbar ju på lunchrestaurangen. Herregud.
Birgit försökte prata med honom i smyg, men man kan dölja det så länge. Tove fick så småningom veta allt, Maj höll henne underrättad. Tårarna och bönfallan hjälpte inte. Lennart fortsatte ändå, men tanken på att lämna familjen fanns aldrig. Han behövde det bekväma frun, barnen, mamman där hemma, och någon att roa sig med vid sidan om.
Birgit skällde öppet på honom till slut, men en vuxen son lyssnar inte på sin gamla mamma längre, han skriker bara tillbaka.
Lägg dig inte i, jag jobbar och sliter för familjen och ni går och klagar. Sluta tro på allt skvaller!
Så gick åren. Barnen blev stora. Märta flyttade till Örebro och gifte sig där, sonen tog examen i Stockholm och hittade kärleken där. Lilla Elin gick ut gymnasiet, var på väg att flytta till Uppsala hon också. Lennart blev lugnare, jobbet och tv-soffan, hälsan började svikta. Han drack aldrig nu, och egentligen inte särskilt mycket förr heller, men nu var det helt slut med öl och snaps.
Tove, hjärtat känns lite konstigt, det liksom sticker i ryggen ibland, sa han, Och knäna värker, vad tror du? Ska jag gå till vårdcentralen i stan?
Tove kände ingen medkänsla för Lennart. Själens brännsår hade hårdnat sedan länge, tårarna var utslitna, efter alla år av besvikelser.
Nu sitter han bara hemma och gnäller, tänkte Tove för sig själv, Han får gnälla till alla sina gamla kvinnor istället Låt dem ta hand om honom nu.
Birgit gick bort, och hon ligger nu på kyrkogården bredvid sin man. I huset blev det stilla. Men barn och barnbarn kommer och hälsar på ibland, och de gläds båda. Pappan klagar för barnen, skyller till och med på Tove när han inte mår bra. Märta tar med medicin till honom, pysslar om honom och säger till Tove:
Men mamma, var inte så hård mot pappa, han är ju dålig nu.
Tove blir stött, för Märta tar pappans sida.
Han får skylla sig själv, säger Tove. Hans galna ungdom har gjort sitt, och nu vill han att jag ska tycka synd om honom? Jag har också tappat min hälsa på grund av allt hans strul, men vem bryr sig om det?
Sonen försöker stötta pappan med, män är väl sådana, antar jag. Tove känner sig lite utanför ibland, men allra mest försöker hon förstå barnen. De fattar nog inte riktigt när hon pratar om hur hon stått ut för deras skull, förklarar hur det varit, hur hon lidit. Ofta säger de bara:
Mamma, du måste släppa det förflutna och lämna pappa ifred, säger Märta, och brodern håller med.
Vad som hänt har hänt, det är över nu, säger sonen och klappar henne på axeln.
Visst, det känns lite sårigt ibland, men Tove förstår dem. Livet är vad det är, eller hur?
Tack för att du lyssnade på min lilla berättelse. Hoppas livet är snällt mot dig!
