Min son, Johan, gifte sig för en månad sedan för andra gången och tog med sig den vackra trettonåriga flickan Tyra, dottern till hans nya fru, hem till sin nya farmor. Hon skulle stanna hos oss på landet i hela en vecka.
Innan Tyras mamma åkte iväg, viskade hon till mig:
Kom ihåg, Tyra har aldrig varit på landet förut. Och hon har ett ganska knepigt humör du vet hur det är i den åldern. Så var gärna lite bestämd med henne. Skulle det bli något, ring mig så kommer jag och hämtar henne.
Något? Vadå för något? frågade jag förvånat.
Min nya svärdotter bara log, pussade mig på kinden och hoppade in i bilen till Johan. Sedan susade de iväg tillbaka till Stockholm.
Tyra, kan du gå och hämta vatten till oss? bad jag flickan, och räckte henne den tomma hinken.
Vart då? undrade hon förvirrat.
Till pumpen.
Pumpen? Vad är det?
Det är ju utomhusvattenpumpen. Står utanför grinden, inte långt från huset. Man ställer hinken under munstycket, pumpar lite, och så rinner det vatten. Sedan bär du hit hinken.
Men farmor, skämtar du med mig? sa Tyra och stirrade på mig med stora ögon. Vatten får man ju från kranen i köket. Ni har väl en kran?
Jodå, log jag, men vattnet har inte funkat på över en vecka nu.
Varför då?
För att rörmokaren Olle har stängt av det på hela gatan. Han måste byta någon ventil. Så vi får hämta vatten vid pumpen så länge. Där finns alltid vatten.
Nej, det tänker jag inte göra, sa Tyra och satte bestämt ner hinken. Finns det en kran ska det komma vatten ur den, så enkelt är det.
Jaja, ryckte jag på axlarna. Då får du väl tvätta dig här. Jag visade Tyra den stora tunnan som stod under stupröret.
Häll regnvatten i händerna och tvätta dig.
Farmor, är du inte klok? sa Tyra ännu mer förvånat. Det kryper ju maskar i tunnan!
Mygglarver, förklarade jag. De bits inte.
Och hur ska jag borsta tänderna? grimaserade flickan. Ska jag ta vatten härifrån också?
Såklart, det finns inget i tvättstället nu.
Då går jag väl… mumlade Tyra surt, greppade hinken igen och gick ovilligt bort mot grinden.
Femton minuter senare kom hon tillbaka svettig och med kanske tre liter vatten i hinken.
Varför tog det sån tid? undrade jag.
Jag visste inte hur man startade pumpen, men som tur var gick det förbi en gubbe som visade mig.
Toppen, sa jag, hällde vattnet i tvättstället och räckte tillbaka hinken direkt.
Sådär Tyra, nu har vi vatten att tvätta oss med. Nu behöver vi hämta mer vatten till matlagningen.
Va? Måste jag hämta vatten igen? utbrast Tyra skrämt.
Det behövs till allt. Men om du vill, tar jag regnvatten istället, sa jag och ryckte på axlarna.
Nej! skrek Tyra och sprang snabbt iväg med hinken till pumpen igen.
Så höll hon på så där, fem gånger fram och tillbaka, medan jag lagade maten.
Farmor, varför lagar ingen vattenledningen? flämtade Tyra till slut. Hemma i stan ringer man bara så fixas det på en timme.
Vi måste också ringa, men hit går man till hus nummer femtioåtta på grannvägen och säger till. Men de har vatten själva, så Olle har ingen brådska.
Men varför går inte du dit och kräver att han fixar det?
Jag har varit där massor av gånger, suckade jag. Men Olle är alltid ute på åkrarna eller i lagården. Han säger alltid: “Jag kommer imorgon”, och så har det fortsatt. Han är den enda rörmokaren på hela bygden.
Vilket hus var det sa du?
Femtiåtta.
Och åt vilket håll?
Ditåt, nickade jag mot Olle och hans frus hus. Vad ska du göra?
Jag går dit själv nu, sa Tyra bestämt och smet ut genom grinden så snabbt att jag inte hann reagera.
När hon inte kom tillbaka, blev jag orolig och gick själv över till Olles fru, Anita.
Har du sett Tyra? frågade jag.
Menar du den där vilda ungen? svarade Anita och såg surt på mig.
Vild?
Ja, vet du vad hon ställde till med! Först krävde hon att jag skulle hämta Olle direkt. Sen började hon predika om att Olle minsann bara tänker på sig själv! Fast han springer och fixar grejer åt hela bygden. Jag viftade med sopkvasten mot henne, då säger hon att om vattnet inte är igång idag, kommer hon bränna ner vårt skjul! Kan du tro?
Nämen kära nån, sa jag och tog mig för bröstet. Sade hon verkligen så?
Tyra? Gud, bevara oss för såna ungar…
Ja, men var är hon nu?
Ingen aning, antagligen ute och letar efter Olle.
Var är han då?
På åkern och lagar maskiner var annars mitt i skördetid. Och här ska jag sitta och bli hotad av barn!
Jag sprang ut till fältet, men hann inte så långt innan jag såg traktorn komma emot mig. Olle körde, och bredvid honom satt en sur Tyra.
Olle såg mig och skrek över motorljudet:
Är det din unge?
Jag nickade och ropade oroligt:
Vart tar du henne, Olle? Till polisen? Hon är ju bara barn, du får inte arrestera henne!
Polisen? skrattade Olle. Jag ska ju hem till dig och byta ventilen! Din unge balkade sig mitt i vägen för skördetröska och hotade med att punktera allas däck med spik om jag inte lagade vattnet! Men vad tror hon, att man kan sticka hål på ett traktordäck med en liten spik? Men jag måste säga, vi skulle behöva fler såna påhittiga ungdomar här. Då skulle det hända grejer på landet! Vad säger du, busunge, vill du köra traktorn en sväng?
Ja! ropade Tyra och log för första gången.
Då hoppar du upp här vid ratten och hjälper mig, men du får räcka mig verktygen!
Klart jag gör, tjoade hon och tog genast tag i ratten.
Tyra åkte hem igen först efter tjugo dagar, den trettionde augusti, bara för att hon skulle hinna börja sjuan i tid. Annars hade hon nog gärna stannat kvar längre; på hösten finns ju alltid tusen sysslor i byn.
Det här året lärde jag mig något: ibland kan envishet faktiskt vara något riktigt positivt särskilt när det gäller att ordna vatten på landet. Och ibland är de mest besvärliga ungdomarna just de som sätter mest fart på oss andra till slut.
