Främmande fru
Så snart han träffade Lina, insåg Erik att världen aldrig skulle bli densamma. Han hade aldrig känt en sådan dragning till någon förut. Problemet var att hon var gift. Och det var inte allt!
Erik och Linas man är gamla vänner sedan universitetsåren. De är kanske inte oskiljaktiga, men de håller kontakten, träffas regelbundet och firar helger med gemensamma vänner.
Det var vid en sådan fest som Henrik introducerade dem. “Här är Lina, min fru”, sade han. Det var en överraskning för Erik, han visste inte ens att vännen hade gift sig.
De hade inte haft något stort bröllop, bara registrerat sig på rådhuset. Så hade Henrik bestämt. “Ingen anledning att spendera pengar på festligheter, bättre att resa någonstans”, sa han. Han var alltid känd för att vara sparsam och föredrog att spara än att spendera.
– Vad hände med svensexan, brudklänningen och de vackra bilderna till fotoalbumet? – frågade Erik nyfiket.
– Åh, jag gillar inte allt det där formella, du vet ju det, – mumlade Henrik. – Och vi kan ha svensexa närsomhelst, eller hur, Lina?
Hon nickade, men på hennes ansikte syntes en skugga av missnöje.
– Tycker du inte om vita klänningar? – försökte Erik driva vidare.
– Jo, jag älskar dem, – svarade Lina uppriktigt. – Men hemma är det Henrik som bestämmer. Han tycker att allt detta är nonsens och ett affärstrick. Dessutom hade han läst någonstans att ju större bröllopet är, desto snabbare kommer skilsmässan.
– Det var något nytt, – skrattade Erik. – Så att gifta sig utan bröllop är en garanti för ett hållbart äktenskap?
– Vi får väl se, – log Lina drömmande. Som om hon såg sig själv som en lycklig fru i framtiden.
Det var då Erik verkligen såg hennes ögon. Han blev förälskad.
Senare den kvällen pratade de oavbrutet och upptäckte många gemensamma intressen. Henrik var upptagen med att hantera arbetsfrågor över telefon och lämnade Lina för sig själv. Det verkade inte störa henne det minsta.
Erik, å andra sidan, var förbryllad. Att komma på fest med sin nyblivna fru och sedan ägna sig åt annat? Konstigt.
Han frågade till och med Lina:
– Är Henrik inte rädd för att lämna dig såhär?
– Vad menar du?
– En vacker kvinna ensam en hel kväll… Någon kanske snor iväg dig utan att han märker det. Är han inte svartsjuk?
– Mig? – Lina blev förvånad. – Nej, nej! Henrik är “gift” med sitt jobb.
– Blir du inte ledsen?
– Vadå? – förstod Lina inte. – Att arbetet går före? Det är normalt.
– Kanske vi skulle dansa?
– Absolut!
Redan den kvällen blev Erik rädd. Något hade direkt gnistrat till emellan dem.
Nej, det var inte kärlek vid första ögonkastet. Det kändes mer som om de talade och kände i samma ton.
Dessutom var Lina charmig. Hon var kanske inte en klassisk skönhet, men hade en unik blandning av egenskaper som skapade en oslagbart vacker framtoning. Erik kunde knappt få nog av att prata med henne.
Ungefär två veckor senare ringde Henrik:
– Hördu, vi hade tänkt gå på konsert ikväll men jag blev fast på jobbet – vår biljett kommer gå till spillo. Kan du följa med Lina istället?
– Driver du med mig? Har hon inga vänner att gå med?
– Nej, faktiskt inte! Hon föreslog dig själv.
– Var hittade du ett sådant underverk?
– Vad menar du?
– Jag trodde såna inte fanns längre: inte motsätter sig, blir inte arg, inga väninnor. Och kanske gillar laga mat också?
– Haha, man måste veta var man letar! – Henrik skrattade. – Hon är från en liten by. Jag “hämtade” henne där. Hon längtar efter kultur. Så ikväll?
– Jag kan idag, men det är sista gången. Du har tur att jag är ledig.
Erik och Lina hade en härlig kväll. De kunde fortfarande inte sluta prata. Hon övertalade till och med honom att följa med på en utställning veckan efter:
– Henrik är alltid upptagen och inte intresserad av sådana saker. Och jag känner ingen här än. När jag hittat ett jobb, blir det lättare att umgås.
Hur kunde han säga nej?
Efter tredje gången de träffades (ja, Erik började tänka i de termerna) bestämde han sig för att undvika möten med Lina för att undvika problem. Främmande fru är tabu. Punkt. Beslutet blev genomfört.
Att undvika henne helt var omöjligt – födelsedagar i deras krets firades tillsammans.
Vid ett sådant tillfälle satte sig Lina bredvid honom och frågade rakt på sak:
– Erik, undviker du mig? Har jag gjort något fel? Jag trodde vi hade trevligt tillsammans.
– Det har vi också. Det är bara… tiden är knapp. Och det känns konstigt. Min natur tillåter inte att jag underhåller någon annans fru så ofta.
Lina skrattade:
– Henrik är bara för det!
– Vad? – när han hörde sitt namn avbröts han från ett samtal om fiske med grannen.
– Att du följer med mig till samband och teater, – svarade Lina utan att tveka.
– Hur mycket ni vill! – svarade han, vände sig mot vännen. – Hon vill inte fiska – jag har bjudit.
Efter det började Erik och Lina umgås då och då. “Vi kan ju bara vara vänner? – övertygade han sig själv. – Jag har inga avsikter att förstöra deras familj”. Det var svårt att hålla sig, men Henriks förtroende spelade också sin roll.
Två år förflöt. Erik fortsatte att umgås med Lina och Henrik. Han försökte inleda relationer med andra kvinnor, men det fungerade aldrig riktigt.
En dag ringde Lina till honom och grät och bad om att träffas.
Det visade sig att det gått en spricka i deras äktenskap. Lina ville ha barn, men Henrik var inte intresserad. Det handlade inte ens om tidpunkten, han ville helt enkelt inte. Som ett resultat hade de glidit isär:
– Han skrek så mycket på mig igår att väggarna skakade, berättade Lina. – Och han har blivit svartsjuk på mig, till och med på dig. Han tror att jag kommer lämna honom. Om jag ska vara ärlig, är jag rädd för honom.
– Har han använt våld? – Erik blev orolig.
– Nej, så långt har det inte gått, men han skriker på mig hela tiden. Han dricker nästan varje kväll, säger att det är för att lindra stress. Hans jobb driver honom till vansinne. Jag vet inte hur länge jag orkar.
Erik lyssnade tyst och plötsligt drabbades han av tanken: “Tänk om Henrik och Lina faktiskt kommer skilja sig?” Då kunde han erkänna sina känslor.
Men då sa Lina:
– Varför är vi så olika, Henrik och jag? Tänk om jag älskade dig istället, vad enkelt det skulle vara.
Det kändes som ett slag. Erik blev snopen av insikten att han bara tänkt på sig själv och sina känslor. Han hade aldrig ens tänkt tanken att Lina inte kände något liknande för honom. Att hon bara var vän med honom.
När hon lugnat sig lovade Erik att prata med Henrik. Och när han följde henne hem kände han en lättnad. Det kändes som att dra ut en ond tand. Smärtsamt, men man vet att det blir bättre imorgon.
Samtalet med Henrik gick inte bra. Hen hade blivit väldigt svartsjuk.
– Låt bli att lägga dig i, – avfärdade han. – Och sluta med de där utställningarna.
Några månader senare hörde Erik oväntat av sin första kärlek från skoltiden, som hade återvänt från Stockholm.
De började en intensiv konversation, som om tio års frånvaro aldrig existerat. Erik slutade tänka på Lina. Vid rätt tidpunkt vankades en väns födelsedag och de gick dit tillsammans. Som förväntat mötte de Henrik och Lina där.
Erik höll sig nära sin dejt, men det hjälpte inte. När han skulle kyssa henne hemma efteråt, drog hon sig undan:
– Låt bli. Jag såg hur du tittade på henne. Det är något mellan dig och Lina. Ni kanske kan lura andra, men jag känner dig sedan barnsben.
Erik hade nästan somnat när telefonen ringde:
– Erik, kom över, hjälp mig, snälla, – viskade Lina skräckslaget. – Henrik är väldigt arg. Han är full och jag har låst in mig i badrummet, han hotar att bryta ner dörren.
Erik tog en taxi. Han var rädd att Henrik inte skulle öppna dörren och han skulle behöva ringa polisen, men det behövdes inte.
– Räddaren har kommit, – sluddrade Henrik. Och försökte slå honom. Erik undvek lätt slaget. Han ville inte slåss med en full person.
– Nog! – ropade Henrik. – Erik hit och dit, ni har så mycket gemensamt… För bövelen… Ta henne!
Erik såg på sin vän med medömkan:
– Du är korkad. Lina älskar mig aldrig.
Henrik försökte slå igen…
Erik skakade på huvudet:
– Drick mindre. Lina följer med mig ikväll. Ring när du har nyktrat.
I bilen frågade han Lina, som fortfarande var skakad:
– Har du någonstans att stanna över natten?
– Kan jag inte stanna hos dig?
– Jag tror inte det är en bra idé.
– Nej, kanske har du rätt, – snyftade Lina. – Fast du har fel om en sak. Jag älskar dig. Jag mår så bra med dig.
