Främlingens Son – Din man är pappa till mitt barn. Med de orden närmar sig en okänd kvinna Kristina, som lugnt sitter och äter lunch. Utan att be om lov sätter kvinnan sig mitt emot och väntar tålmodigt på någon sorts reaktion. – Och hur gammalt är ditt barn? frågar Kristina lugnt, som om detta vore helt vardagligt och något hon hör varje dag. – Åtta, svarar kvinnan, Marina, och rynkar missbelåtet på läpparna. Hon hade väntat sig upprördhet, anklagelser om lögn, eller åtminstone ett stänk av förakt. – Fantastiskt, säger Kristina med en knappt märkbar leende och återgår till det otroligt goda körsbärspaj som bara serveras på detta café. – Artur och jag har bara varit gifta i tre år, så allt som hänt före mig intresserar mig inte. Bara en fråga – vet Artur om det här? – Nej, suckar Marina irriterat. – Men det spelar ingen roll! Jag kommer att kräva underhållsbidrag! Han ska betala, fattar du det? – Självklart, säger Kristina. – Min man älskar barn, om han vetat tidigare hade han säkert varit med i din sons liv. Vad heter han, förresten? – Egor, svarar Marina reflexmässigt och ser genast bister ut. – Bryr du dig inte alls om att din käre make har ett barn med någon annan? – Som jag sa, allt innan vårt äktenskap rör mig inte, säger Kristina vänligt. – Jag visste mycket väl att jag inte gifte mig med någon oskuldsfull yngling. Klart en trettioårig man haft relationer. Det viktigaste är att jag är den enda nu. – Okej, då ses vi i rätten. Gör dig beredd, jag tänker kräva allt lagen ger min son, avslutar Marina och lämnar efter sig en överväldigande parfymdoft. Kristina anstränger sig för att inte rynka näsan – kvinnan måste ha tömt halva flaskan på sig själv. – Försök du, säger Kristina filosofiskt medan hon äter sista biten paj. – Undrar hur du reagerar när du får veta att Arturs officiella lön bara är trettiotusen? Allt i firman är ju skrivet på hans pappa… Och dessutom har han en sjuk mamma att ta hand om. Du lär inte få några miljoner direkt. Till och med Kristina tyckte lite synd om det oskyldiga barnet. Kanske borde hon hälsa på, se hur de har det. Och kanske själv föreslå en rimlig summa till barnet varje månad. Men bara om Egor verkligen är Arturs son. Hon har hört tillräckligt med sådana historier… ********************* DNA-testet gick fort – pengar talar. Resultatet var entydigt: Egor är verkligen Arturs son. Men pojken verkade så tyst och tillbakadragen, tyckte Kristina. Hur kan en åttaåring sitta still i en och en halv timme utan att säga ett ord eller be att få se på någon tecknad film, springa i korridoren eller stöka? Han gjorde ingenting av det barn i hans ålder brukar göra. Det var märkligt. Nu var Kristina ännu mer säker på att hon borde besöka den nyfunna släktingen. Lägenheten låg i ett bra område, med portvakt och två rum i fint skick. Snygg inredning. Kristina noterade genast sådant och undrade uppriktigt hur en kvinna som bodde så bra ändå kunde klaga på akut pengabrist? – Rättegången är om en vecka, muttrar Marina när hon släpper in den oväntade gästen. – Vi kunde väl pratat där. – Jag vill lära känna Egor lite bättre, säger Kristina. Artur vill gärna ta del i hans liv – kanske till och med ha honom hos sig på helgerna, när pojken vänjer sig. – Det kommer aldrig hända! protesterar Marina argt. – Det avgör tingsrätten, säger Kristina lugnt. – Han är pappa, han har rätt till det. Men jag ser inte en enda leksak här… – Jag har inte råd med sådant strunt, fnyser kvinnan. – Kläder åt honom är knappt att jag har råd med, så vilka leksaker? – Jaså? säger Kristina menande och låter blicken glida över en dyr märkesväska på bordet, exklusiva kläder på soffan och märkes-sminket vid spegeln. – Är det verkligen dåligt med pengar? – Jag är fortfarande ung och vill bilda familj! väser Marina genom tänderna, upprörd över tonfallet. – Vem tar hand om din son när du är ute och träffar män? pressar Kristina vidare, och börjar förstå varför pojken är så tyst. – Han är inte liten längre, han kan vara själv. Är det allt? Då ses vi väl i rätten! – Jag kommer kräva full redovisning för varenda krona som går till pojken, säger Kristina. Även hon vill härifrån fort. Hennes hjärta blöder för barnets skull. – Jag misstänker att domslutet inte kommer behaga dig… ********************** – …tingsrätten finner att Marias yrkande beviljas delvis. Det erkänns att Artur Malin är far till Egor. Folkbokföringen ska ändras. Men yrkandet om underhållsbidrag avslås. Artur Malins motyrkande om att avgöra var barnet ska bo godkänns … Kristina log nöjt – hon hade nått sitt mål. Egor skulle nu bo hos dem. Kanske skulle någon säga att hon tagit barnet från hans egen mamma, men det var rätt beslut. Alla Marinas grannar var överens om att hon inte brydde sig om sin son, att hon ofta skrek åt honom utan anledning och ibland till och med slog honom mitt framför folk. Även barnpsykologen, som träffat Egor, intygade att han borde tas ifrån sin mamma. Lärare och fritidspedagoger höll med. Nu skulle Egor få ett eget, rymligt rum, massor av leksaker, en dator… Men framförallt föräldrakärlek – så som han aldrig förut fått – för både Artur och Kristina älskade nu denna underbara pojke av hela sitt hjärta…

Din man är far till mitt barn.

Med de orden närmade sig en okänd kvinna Elin, som satt och njöt av sin lunch på ett lugnt café i centrala Stockholm. Kvinnan slog sig oblygt ner mitt emot och väntade på någon sorts reaktion från Elin.

Hur gammal är ditt barn? svarade Elin med lugn röst, som om sådana samtal hörde till vardagen för henne.

Åtta, svarade kvinnan, som hette Malin, och pressade ihop läpparna i missnöje. Det var inte den reaktion hon hade förväntat sig! Inget uppror, inga anklagelser om lögn, inte ens ett spår av förakt?

Fantastiskt, log Elin svagt medan hon återgick till sin generöst tilltagna bit kladdkaka, berömd och endast serverad på detta fik. Vi har ju bara varit gifta i tre år, så allt som hände innan dess, rör mig inte. Jag undrar bara en sak, visade Elin ett visst intresse, vet Erik om det här?

Nej, svarade Malin och kastade sig bakåt i stolen. Men det spelar ingen roll! Jag ska kräva underhållsbidrag! Han kommer att betala, fattar du?

Självklart, svarade Elin vänligt. Min man tycker verkligen om barn, så om han hade vetat tidigare hade han säkert velat vara delaktig i din sons liv. Vad heter han förresten?

Sixten, svarade Malin på rutin, men rynkade genast ögonbrynen. Bryr du dig verkligen inte om att din make har barn på annat håll?

Som jag sa, det som var innan vårt äktenskap berör mig inte, log Elin milt. Jag gifter mig ju inte med någon oskyldig yngling, och klart att en man på trettio har haft andra relationer. Det viktiga är att jag är den enda nu.

Okej, då ses vi i tingsrätten. Var beredd på att betala rejält jag tänker kräva precis det min son har rätt till enligt lag.

Malin gick, kvar lämnade hon en stark parfymdoft som Elin fick anstränga sig för att inte rynka näsan åt. Det var som om kvinnan tömt en halv flaska över sig.

Ja, försök du bara, tänkte Elin med en axelryckning medan hon avslutade sin kladdkaka. Undrar hur hon reagerar när hon får veta att Eriks officiella lön är tjugotusen kronor? Företaget står ju på hans pappa… och dessutom sköter han om sin sjuka mamma just nu. Hon lär inte få mycket.

Elin kände ett sting av medlidande med barnet. Hon funderade till och med på att hälsa på dem och se hur de levde. Kanske en överenskommelse om en rimlig summa varje månad kunde komma till stånd förutsatt att Sixten verkligen var Eriks son. Elin hade trots allt stött på sådant förr…

*********************

DNA-testet blev klart snabbt när man har resurser i Sverige går mycket smidigt. Svaret var tydligt: Sixten var verkligen son till Erik.

Pojken, konstaterade Elin, var ovanligt tyst och tillbakadragen. En åttaåring brukar inte kunna sitta still och stirra tyst i nittio minuter medan papper skrivs under och prov tas. Han bad inte om att få se på barnprogram, han sprang inte runt… han gjorde ingenting av det andra barn gör när de måste vänta.

Det var märkligt och övertygade Elin om vikten av ett besök.

Lägenheten låg i ett fint område i Norrmalm: portvakt i entrén, rymlig tvårummare med modern standard, smakfull inredning…

Elin noterade automatiskt detta och förstod inte hur någon som bor så ändå talar om svår ekonomisk situation.

Rättegång om en vecka, muttrade Malin och släppte motvilligt in Elin.

Jag ville träffa Sixten ordentligt. Erik vill gärna bli mer delaktig i hans liv. Kanske ta honom på helger när Sixten lärt känna oss.

Det får han ALDRIG! protesterade Malin upprört.

Tingsrätten avgör, svarade Elin lugnt. Han är pappa och har rätt till det. Men… jag ser inte en enda leksak.

Jag har inte pengar till sånt trams, snäste Malin. Pengarna går till kläder, sen är det inte mycket kvar.

Är det så? sa Elin, och lät blicken vila på Malins exklusiva märkesväska på bordet, dyra kläder slängda över soffan och exklusiv smink på sminkbordet. Du har alltså brist på pengar?

Jag är ju fortfarande ung och vill starta en egen familj, fräste Malin. Malin ogillade uppenbart Elins ton. Och det har du väl inte med att göra!

Vem tar hand om Sixten när du går på dejter? pressade Elin, som började ana varför pojken var så tyst.

Han är inte liten längre, han klarar sig själv en stund. Räcker det? Om inte, får vi prata i rätten!

Jag kommer att kräva insyn i exakt varenda krona du spenderar på honom, svarade Elin torrt. Hon ville inte längre stanna kvar, det gjorde ont att se en mor bete sig så kyligt mot sitt eget barn. Jag tror inte domen blir vad du önskar.

**********************

…tingsrätten beslutar att delvis bifalla Malin Johanssons yrkande. Att slå fast att Erik Malm är far till Sixten Johansson och ålägga Skatteverket att registrera faderskapet. Malins yrkande om högre underhållsbidrag avslås. Erik Malms motyrkande om att bestämma pojkens boende bifalles…

Elin log nöjt. Målet var nått Sixten skulle nu bo hos dem. Kanske tycker någon att det är fel att ta ett barn från hans mor, men det var rätt beslut. Alla Malins grannar vittnade om att sonen aldrig var önskad, att Malin ofta skrek åt honom och inte drog sig för att slå, även inför folk. Barnpsykologen som träffat Sixten rekommenderade starkt att flytta honom, likaså hans lärare och förskolans personal.

Nu skulle Sixten få ett eget stort rum, mängder av leksaker, en dator… och framförallt, den kärlek han längtat efter. För Erik och Elin hade redan tagit honom in i sina hjärtan. Det största man kan ge ett barn är trygghet och omtanke och det är sådant som gör en familj stark.

Livet lär oss ibland att de bästa banden inte alltid är de som föds av blod, utan av vilja, hjärta och handling.