Sven Olsson var en trevlig kille på tjugosju år. I hans liv var allt som i en visdikt: ”Vi väljer, vi blir valda, hur sällan det stämmer överens…” Många tjejer tyckte om honom. Men de flesta av dem ville ha allt på en gång, menar jag – sova med honom direkt. Varför dröja? Tiden är sådan. Man får inte missa chanserna. Missar man dem, försvinner de, och någon annan tar dem istället.
Sven växte upp i en kvinnodominerad värld. Hans mormor och mamma, två bildade och rättrådiga kvinnor, tog hand om hans uppfostran. Han fick sitt namn efter sin farfars far, som gick i en exklusiv skola för unga herrar i det gamla Sverige.
Hans farfar dog tidigt, och hans pappa lämnade familjen när Sven bara var tolv. Redan som barn älskade Sven att läsa böcker där romantiska hjältar försvarade sina älskades heder, gick genom eld och vatten för att skydda dem från köld, hunger och andra faror. Och Sven drömde om en sådan kärlek – ren och osjälvisk, med smekningar och stulna kyssar under månskenet. Han var modern, visste hur världen fungerade, men ville ändå ha en sådan romantisk kärlek.
Men de flesta unga tjejer nuförtiden saknade helt den där gammaldags artigheten och reserveraden. De ville leva snabbt och njuta av livet. En bukett blommor – eller snarare en ensam ros – gavs på första dejten, och från kyssar gick man direkt till mer intimt bekantskap. Inga långa promenader i månsken. Blommor gavs bara på viktiga datum och högtider. Förutsatt att förhållandet höll och att det faktiskt ledde till bröllop.
Ingen romantik. Och ändå gillade många killar den här sortens kärlek. De ville också ha allt på en gång. Varför slösa tid på långa dejter och tomt prat när man kunde använda tiden till något mer kroppsligt?
Sven var inte redo för sådana snabba förhållanden. Han blev kär och fick fjärilar i magen, men led när han såg objektet för hans beundran gå hem med någon annan kille eller hans kompis. Tjejer ville leva livet fullt ut medan de kunde, innan de blev bundna av äktenskap och barn.
Alla hans vänner hade redan gift sig, skaffat barn, skilt sig, gift om sig och fått fler barn. Och de frågade honom trött när han äntligen skulle träffa sin prinsessa och gifta sig. Men den rätte verkade ha gått vilse någonstans, som i sagorna. Tänk om han aldrig hittade henne?
Drömmar är bra, men tiden går. Färre och färre tjejer var singlar, fler och fler var skilda. Han var trött på att vänta. Hans hjärta längtade efter kärlek. Och så träffade han en trevlig tjej, med bil och lägenhet dessutom. Varför inte? Han kastade sig in i kärleken med huvudet före.
Tiden gick, men Lovisa, hans flickvän, nämnde aldrig giftermål. Sen visade det sig att hon redan var gift. Nej, hon hade inga onda avsikter eller försökte dölja något. Hon hade bara blivit förälskad. Men Sven hade inte frågat heller. Hon bodde inte ens med sin man längre. Hon hade inte skilt sig för att det inte fanns någon anledning. Men nu hade hon träffat Sven och skulle så klart skilja sig. Imorgon skulle hon börja processen.
Sven blev glad och frågade inte ens om hon hade barn. Men det hade hon – ett barn.
Kärleksfullt väntade Sven på att hans älskade skulle skilja sig så han kunde få henne helt för sig själv. Och det hände. Men då visade det sig att hon hade gett bilen till sin ex-man för att han skulle gå med på skilsmässan. Lägenheten fick han också. En etta går inte att byta, och han krävde inte sin del – han var för storsint för det. Nu hade hon ingenting kvar, bara en skuld från bolånet och underhållsbidrag på köpet.
Var det så här Sven hade drömt? Han borde ha tänkt efter och lämnat den här oturen Lovisa. Men han var inte uppfostrad så. Hans mormor och mamma hade lärt honom att man inte överger någon man älskar, inte i nöd och elände. Så han stannade, som en trogen hustru, i glädje och sorg.
Om hans familj misstänkte något, var det för sent att blanda sig nu. Dessutom friade Lovisa till slut till Sven, lånade pengar, och de hade ett stort bröllop.
De bodde i en hyreslägenhet, vilket Sven höll tyst om. Han var ändå lycklig. Vad som än hände, skulle de klara det tillsammans. Om det fanns varningssignaler som väckte tvivel försökte Sven ignorera dem. Och vad spelade det för roll när Lovisa snart blev gravid? Han var glad, men undrade hur de skulle klara sig. Så många skulder – hur skulle de överleva?
Lovisa började jobba extra. Hon kom hem sent och kollapsade i säng. På morgonen gick hon tidigt, med en sur blick åt det sovande hörnet.
Så fick Sven vad han ville ha, vad han drömt om. Han låtsades för sin familj att han var lycklig. Men de förstod, kände med sina kärleksfulla hjärtan. Tiden gick, förlossningen närmade sig, och Sven blev alltmer orolig. Hur skulle de klara sig? Han jobbade inte, och det Lovisa tjänade gick till skulder och hyra – som sand mellan fingrarna. Hans vinterrock gick inte igenom över magen, och vintern var kall. Så mycket som behövdes till barnet, men inga pengar. Och mat måste de ha.
Ofta låg Sven vaken och undrade hur de skulle ta sig ur den här fällan. Hur hade han hamnat här? De rosa glasögonen var borta. Var fanns kärleken nu?
“Jag ska fixa något”, sa Lovisa och försökte lugna honom. Hon kom hem allt senare. Påstod att hon jobbade. Men pengarna försvann lika fort.
“Hyran måste betalas. Lämna pengar till mig”, bad Sven en morgon.
“Förlåt, jag har inget, jag betalade en skuld. Be din mamma.”
Så Sven gick till sin mamma. Men var skulle hon och mormor få pengar ifrån? De hade aldrig varit rika. Men de lyckades skrapa ihop något – de kunde inte låta honom lida.
“Du betalar den här månaden, men sen? Lämna henne. Vi klarar oss”, sa mormor.
Sven kom hem och skällde ut sin fru. Han skämdes, mådde dåligt och var ledsen.
“Du är föräldraledig. Hitta ett extrajobb”, föreslog Lovisa.
“Vem anställer en gravid man?”
“Du behöver inte jobba officiellt. Jobba hemifrån, hitta på något.”
Lätt att säga. För att tjäna pengar måste man ha kapital att investera. Sven kom på att han kunde bli privatlärare. Han hade rätt utbildning och kunde engelska. Han kunde hjälpa skolbarnSven hjälpte till att lära barnen engelska, och med tiden byggde han upp en liten verksamhet som gav honom både stolthet och en blygsam inkomst samtidigt som han fann en ny kärleksfull partner som stödde honom och hans barn.
