**Dagboksinlägg**
Jag vaknade med ett ryck redan försenad! På tre minuter hann jag sminka mig, slänga på mig rocken och kängorna och rusade in i hissen.
Linnea vaknade med en chock, alldeles för sent. Med en hastighet som fick huvudet att snurra lyckades hon klä på sig, sminka sig på väg mot dörren och kasta en hastig blick i spegeln samtidigt som hon drog på sig en regnrock och kängor. Knappt tre minuter efter att hon öppnat ögonen stod hon redan i hissen.
Ute på gatan upptäckte hon att ett lätt septemberregn föll, men hon hade inte tid att gå tillbaka efter ett paraply. Väckarklockan hade svikit henne. Linnea sprang mot busshållplatsen, skräckslagen vid tanken på att komma för sent till jobbet. Chefen var obeveklig en minut försenad räknades som en hel dag från semestern, och hon riskerade att få sparken.
Medan hon sprang tänkte hon på hur den här dagen redan var förstörd. Hon sa mentalt adjö till sina favoritkunder, bonusen och den sista lediga dagen. Alla runt henne verkade lika stressade och likgiltiga för varandra. Allt var grått och dystert, och regnet gjorde det inte bättre.
Några hundra meter från hållplatsen stannade Linnea tvärt. Vid en nött bänk satt en genomblöt kattunge. Den försökte jama, men inget ljud kom ut bara en svag, bedjande viskning.
Linnea tvekade. Skulle hon springa vidare eller hjälpa det lilla djuret? Hon valde att följa sitt hjärta, trots att hon redan visste att chefen skulle vara arg.
När hon kom närmare såg hon att kattungens ena framben såg konstigt ut. Herregud! Vem har gjort dig illa?
All tvivel försvann. Hon kunde inte lämna den. Kattungen darrade, genomvåt och kall. Hon lindade den försiktigt i sin vita halsduk och sprang snabbare mot busshållplatsen. Hon bestämde sig för att ta med den till jobbet och fundera på resten senare. Hennes generösa hjärta tillät inte att hon övergav den.
Försöket att smyga in på kontoret misslyckades. Precis när hon närmade sig sitt skrivbord stötte hon på chefen i korridoren. Andersson! En timme försenad! Var har du hållit hus? Vem ska göra ditt jobb åt dig? Vad i hela friden har du tänkt på?
Frågorna haglade över henne, och skuldkänslorna växte. Hon darrade, tårarna höll på att bryta fram.
Titta! sa hon slutligen och öppnade rocken lite.
Kattungen tittade fram med sin lilla bedrövade min. Nu när den blivit lite varm gav den ifrån sig några ynkliga jamanden. Den har skadat benet jag kunde inte låta den stå där i regnet. Den var ensam
Tårarna rann nu, orden blandades och händerna darrade. Redan såg hon framför sig hur hon tyst packade ihop sina saker. Men då lade chefen en varm hand på hennes axel. Han tog fram sin telefon, skrev ner en adress på en lapp och befallde henne att genast ta sig dit för att rädda det lilla lurviga benet.
Förvånad över hans plötsliga omildring tog Linnea lappen, stoppade händerna i fickorna och skyndade mot utgången.
Och kom inte tillbaka hit, sa han.
Hjärtat knöt sig i bröstet på Linnea, men innan hon hann sjunka ihop av sorg fortsatte han: Idag är din lediga dag. Och imorgon också. Och förresten jag beundrar din omtanke. Räkna med en extra bonus för ditt djurlkärlek.
Den här chefI den varma sommaren som följde öppnade Linnea och hennes chef ett litet djurhem tillsammans, och där, mitt bland skratt och glada katter, hittade de både ett nytt syfte och en ny familj.
