Förråd vid bröllopsbordet
Monica Andersson knackade otåligt på dörren till sin sons och svärdotters lägenhet. Hon var alldeles överlycklig – hon ville visa bilderna från sin yngsta dotters storslagna bröllop, som ägt rum förra helgen. Dörren slogs upp, och där stod svärdottern Elin med rödgråtna ögon och ett mörkt ansiktsuttryck. ”Åh, är det du? Kom in,” muttrade hon kyligt. Monica kände genast att något var fel. ”Elin, har något hänt?” frågade hon försiktigt när hon steg in. ”Ja, det har hänt! Din son och jag ska snart skilja oss!” fräste Elin med darrande röst. ”Skilja er? Varför då?” utbrast svärmodern, chockerad. ”Visste du inte vad din son har ställt till med?” sa Elin med giftig sarkasm. ”Nej! Vad har han gjort?” Monica stirrade förvirrat på Elin medan hjärtat bultade av oro.
Två månader tidigare, i en mysig stad vid Göta älvs stränder, hade Elin och hennes mans syster, Lovisa, hamnat i en hetsig diskussion. ”Ett bröllop är en gång i livet! Varför vill ni inte fira det ordentligt?” fräste Lovisa när hon fick veta att Elin och hennes bror Fredrik tänkte skippa det stora kalaset. ”Det känns som slöseri med pengar. Hellre lägga dem på något vettigt,” svarade Elin lugnt. ”Som vadå?” undrade Lovisa misstänksamt. ”En resa, en bil, eller insatsen till ett hus,” räknade Elin upp. ”Så ni har pengarna, men vill helt enkelt inte lägga dem på er egen bröllopsfest?” Lovisa fnös. Elin svarade inte, men tystnaden sa allt.
Fredrik och Elin valde en enkel vigsel på rådhuset följt av en liten middag med närmaste familj. Lovisa och hennes fästman fick ändå en inbjudan. Först sa hon nej, men i sista stund ändrade hon sig. Hon hade en egen plan – en överraskning som skulle stjäla hela kvällens uppmärksamhet.
Efter vigseln åkte det nygifta paret och alla gäster till Elins föräldrars rymliga hus i utkanten av stan. Hennes föräldrar hade lagat en festmåltid, och trots att bara tolv personer var närvarande var bordet fullproppat av hemgjorda godsaker.
När skålarna började gå runt för de nygifta, reste sig Lovisa plötsligt med glaset i hand. ”Jag önskar det bästa till det här paret!” började hon med darrande, men hög röst. ”Men jag vill också berätta, att jag och Markus har bestämt oss för att gifta oss också!” Alla blickar vändes mot Lovisa. Gästerna började hurra, medan Elin kände hur ilskan kokade inom henne. Lovisa strålade av uppmärksamhet och skröt om sitt kommande bröllop, som skulle bli så stort att hela stan skulle prata om det.
Hela kvällen satt Elin med en bitter smak i munnen. Hennes särskilda dag, som borde ha varit deras, hade blivit överskuggad. När gästerna gått gav hon utlopp för sin ilska: ”Varför i hela friden skulle hon behöva berätta det idag? Ville hon sabba vår kväll?” Fredrik försökte lugna henne: ”Strunta i det. Vi har ju ändå kvar våra pengar till något bättre.” ”Ska vi inte åka på en resa, då?” föreslog Elin. ”Bort från allt det här.” ”Vi tar det imorgon,” undvek Fredrik, och trött som hon var gick Elin med på att skjuta upp det.
Två veckor senare räckte Lovisa över ett inbjudningskort till sitt bröllop. ”Jag vill inte gå,” muttrade Elin. ”Då går vi inte,” log Fredrik. ”Kan vi inte åka på resan istället?” frågade Elin. ”Jag orkar inte se henne efter det hon gjorde.” Då blev Fredrik nervös. Hans ögon irrade, och svetten silade från pannan. ”Kanske senare? Jag kan inte missa min systers bröllop.” ”Varför lovade du då att jag skulle få bestämma?” fräste Elin och vände sig bort.
Motvilligt gick Elin ändå på Lovisas bröllop. Festen var överdådig – limousin, bankett i stadens finaste restaurang, fyrverkerier, professionella fotografier. ”Så här mycket pengar för en enda dag?” skakade Elin på huvudet. ”Klänningen måste ha kostat hundratusen. Varför?” Fredrik mumlade något otydligt, och Elin fick inte klart för sig om han gillade det eller inte.
Dagen efter tog Elin upp resan igen: ”Jag har hittat flygbiljetter, vi åker!” ”Elin, vi har inga pengar,” sa Fredrik plötsligt med en ansträngd min. ”Va? Vi har ju fyrahundratuser sparade,” skrattade Elin. ”Ja, men… jag lånade ut dem till Lovisa för bröllopet,” stammade Fredrik. ”Hon betalar tillbaka, men inte på en gång.” Elin bleknade. ”Utan att fråga mig? Vi sparade ihop dem!” ”Hon behövde dem så gott,” försvarade Fredrik sig. ”Jag vill ha dem nu, inte senare!” röt Elin, som kände golvet vika sig under henne.
Just då knackade Monica på dörren. Hon kom in med en hög bröllopsfoton, stolt över sin dotters fest. Elin fräste: ”Visste du att din son finansierade Lovisas bröllop?” ”Självklart,” svarade Monica lugnt. ”Vem ska annars hjälpa sin syster?” ”Otroligt!” skrek Elin. ”Vi sa nej till vår egen fest för att spara – och så ger han pengarna till henne! Du är en förrädare, Fredrik!” ”Gör du verkligen en sådan scen över lite pengar?” fnös Monica och drog undan Elin. ”Hälften är mina!” morrade Elin. ”Betala tillbaka dem innan veckan är slut, annars går jag till domstolen!” Och med det slamrade hon dörren bakom sig.
”Otacksamma kräka! Knappt gift och redan sådana utbrott!” muttrade Monica. Men Elin menade allvar. Hon begärde skilsmässa och stämde Fredrik för att få tillbaka sin del. Hon vann målet, och Fredrik tvingades betala tillbaka halva summan.
Med pengarna i hand bokade Elin en resa till soliga stränder. Där, under palmträd och med havsvind i håret, träffade hon en ny kärlek. När hon kom hem var hon inte längre ensam – och i hjärtat fanns äntligen ro och hopp om en ny början.
