— Jag ville bara hjälpa barnen, ta hand om mitt barnbarn. Jag visste att de hade det svårt ekonomiskt, så jag lät min svärdotter börja jobba, suckar Elin Margareta bittert.
Hon är femtiofem och pensionär på grund av sjukdom. Inkomsten är minimal, men hon klarar sig. Hennes son är vuxen sedan länge, och den yngsta dottern studerar på universitetet, jobbar extra och hjälper till hemma.
— Min son har varit gift i sex år. Strax efter bröllopet tog de och svärdottern ett bolån. Jag rådde dem att köpa en etta, så de inte skulle dra på sig en för stor börda, men de valde en tvåa. Jag kunde inte hjälpa till—jag klarade knappt mig själv. Svärföräldrarna hjälpte heller inte, de har egna ekonomiska bekymmer, berättar Elin Margareta, som bor i den lilla staden Tallberga.
Hon visste att svärdottern Klaras familj inte var välbärgad. Det störde henne inte, men Klaras släktingar skapade problem.
— Klaras farmor har aldrig arbetat men fick fem barn. Hon levde på sin trädgård och höll ett litet jordbruk, men det var fattigt. Bara min svärmor, Klaras mamma, lyckades ta sig upp. Resten av syskonen gled nerför en sluttning, minns Elin Margareta.
Den äldste sonen dog på grund av sitt alkoholmissbruk, den mellersta dottern sitter i fängelse för stöld, den yngste sonen har försvunnit spårlöst. Och Klaras yngre syster, sju år äldre än hon, litar fortfarande på moderns bidrag.
— Den här systern gifte sig med någon oansvarig kille. Inga barn. Hennes man sitter i fängelse, avtjänat tre år och har lika mycket kvar. Men hon är ung, hon vill leva, säger Elin Margareta.
Medan svågern var fri, tog han på sig en massa skulder som Klaras mamma nu betalar av. Själv har systern, Annika, flyttat tillbaka till föräldrarna och sökt funktionsersättning för att få någon inkomst. Hon jobbar, men lönen räcker knappt till mat och hyra.
Svärmor, Ingrid Margareta, försökte övertala Annika att skilja sig så att en del skulder kunde läggas på mannen. Men hon vägrade: hon älskar honom, skulle följa honom i avgrunden. Och så kom nästa chock:
— Våra barn har det hyfsat, det gläder mig. Men jag och min man skiljer oss, slog svärmor Elin Margareta med.
— Jag blev stel. Så många år tillsammans, och så detta! Det visade sig att svärfar lämnat henne för en yngre kvinna med tre barn och lämnat familjen utan försörjning, skakar Elin Margareta på huvudet.
Snart kom Klara till sin svärmor och klagade över att pengarna inte räckte. Hennes man, Henrik, hade blivit av med sitt extrajobb. Hon erbjöds deltidsarbete och bad Elin Margareta att ta hand om barnbarnet.
— Vem ska hjälpa dem om inte jag? Svärmor jobbar, min dotter studerar, och andra släktingar tänker bara på sig själva. Jag sa till Klara att jag var rädd att inte klara det—barnbarnet, Lukas, är busig. Då började hon gråta! suckar Elin Margareta.
Till slut gick hon med på att passa Lukas, men bara hos sig själv. Hon bor på bottenvåningen, gården är stängd—perMen när hon kom hem och öppnade kylskåpet igen kunde hon inte längre låtsas som ingenting—hon måste konfrontera dem, för hennes egen själsfrid.
