Hon sprängde från sin man, flydde från den övergivna byn, föll rakt i en björnfälla och tänkte att detta var slutet innan hon svimmade…
När hon vaknade i ett främmande rum stönade Elin svagt. Huvudet snurrade som om hon blivit slagen i bakhuvudet, och minnet kändes tomthon mindes inte vad som hänt eller hur hon hamnat här. Kroppen värkte, som efter lång tid i stillhet, och vägrade lyda. När hon försökte resa sig insåg hon med fasa att hon var bundenhänder och fötter fjättrade hårt. Paniken grep tag i henne, och hon vred sig i sängen som fick den att gnissla motigt.
Nå, äntligen vaken, hördes en iskall röst. Ingen fara. Du får sitta kvar en stund till. Så kanske du förstår hur fel du hade. Sedan släpper jag dig. Och vi åker hem.
I det ögonblicket kom allt tillbaka. Hon hade kommit överens med sin man, Markus, om skilsmässa. Han hade gått med på detmen sedan slaget. Han tänkte aldrig låta henne gå. Du är min, hade han sagt. Om du inte fattar det ska jag lära dig. Men Elin kunde inte längre leva med hans otrohet. Första gången förlät hon, gav honom en chans. Andra gångennej. Kärleken var sedan länge död, bara rädslan och avsky fanns kvar i det giftiga för
