Familjens oro över lilla Lovisas beteende har vuxit sig större än kön till Systembolaget en fredag eftermiddag. Hennes föräldrar har nämligen skämt bort henne så till den milda grad att hon tror sig vara minst sagt kronprinsessan och behandlar alla i sin närhet som underdåniga hovmarskalkar. Det hela har förvärrats av att hon snart ska börja skolan men fortfarande förlitar sig på att räkna med hjälp av sina små korvfingrar.
Allt började när Lovisa föddes och hela släkten kände sig manade att hjälpa till med uppfostran. Svärmor flyttade till och med in i sonens redan trånga lägenhet i Växjö för att bistå med den lilla. Tyvärr handlade hjälpen mest om att tillfredsställa precis vartenda litet infall från barnet. Det tog inte lång tid innan Lovisa lärt sig att man får som man vill bara man skriker högre än grannens slipmaskin.
Vid blott sex månaders ålder behärskade Lovisa redan konsten att snärja vuxna med ett snyft eller två. Resultatet? Ett ständigt kaos hemma, medan övriga familjemedlemmar antingen ignorerades eller avbröts mitt i favoritsåpan på TV4. Slutligen gav sig pappa Johan iväg, men fortsatte ändå att bulta bort växelpengar på mängder av glittrande klänningar, leksaksläppstift och skor varje vecka som om prinsessan skulle på slottsbal.
Alla försök från dagispersonalen och de mer praktiskt lagda släktingarna att få prinsessan att ta av sig kronan och se lite mer ut som en vanlig unge har dock stött på samma motstånd som när någon försöker sälja kokt korv i Vegankollektivet. Det hela slutar nästan alltid i stormiga diskussioner och ett eller annat fallande plastdiadem.
Hennes uppfostran har cirklat kring Lovisas rosa version av kungahuset: ingen lust att lära sig, ingen ambition att snappa upp livsnödvändiga kunskaper. Nu närmar sig första klass och hon kan fortfarande bara räkna till tio på fingrarna och det är med hjälp av båda händerna. Föräldrarna förespråkar någon slags fri, gränslös pedagogik där barnet själv får upptäcka livet typ som Pippi Långstrump men utan hästen.
Fröken på skolan däremot tycker att det kanske vore bra om barnet åtminstone kunde säga “hej” utan att kräva bugning och kanske ve och fasa ta ansvar för sina handlingar.
Vårdnadshavare, släkt och pedagoger har till slut tvingats minska kontakten med Lovisa, för sin egen sinnesros skull. De är överens om att det är dags att föräldrarna rensar bland principerna och faktiskt ger Lovisa några grundläggande värderingar att ta med sig ut i världen åtminstone innan hon försöker ta över slottet i Stockholm.
