**Dagboksanteckning**
Jag stod här i mitt lilla lägenhet i Göteborg med telefonen hårt tryckt mot handflatan, medan en ny förseningsnotis blinkade på skärmen. Hjärtat kändes tungt av orohur skulle jag kunna försörja min familj när min dotter och hennes man blev en sådan börda? Allt började när min äldsta dotter, Linnea, bara nitton år, berättade att hon väntade barn och ville gifta sig.
Tidigare hade jag jobbat sida vid sida med min kollega, Annika, en klok och omtänksam kvinna. Annika uppfostrade sina två döttrar ensam: Linnea, nitton år, och lilla Saga, bara tio. Fram tills nu hade Annika inte klagat. Linnea pluggade flitigt på universitetet, Saga var duktig i skolan. Båda var lydiga och föredömliga, och Annika var stolt över dem trots alla utmaningar som ensamstående mamma.
Men under andra året träffade Linnea sin första kärlek, Erik. Killen kom från en annan del av landet, men Annika, efter att ha lärt känna honom, godkände deras förhållande. Erik verkade snäll och ärlig, inte den typen som utnyttjar andra. Snart bestämde de sig för att flytta ihop. För att slippa hyra bodde de hos Annika. Hon tyckte det gick för fortLinnea var bara nitton, hon borde avsluta studierna först, bli självständig. Men det fanns inget val.
Annika bodde i en trea, men rummen var små och det var redan trångt. När Erik flyttade in blev det ännu värre. Annika accepterade det, tills hon fick veta anledningen till deras brådska: Linnea berättade att hon var gravid och att de ville gifta sig. Golvet kändes som om det gick upp i luften under henne. Hennes dotter, knappt vuxen, skulle redan bli mamma.
Erik jobbade inte. Precis som Linnea var han heltidsstudent, och ingen av dem ville börja distansstudier. Ändå planerade de en lyxig bröllopsfest, som i en Hollywoodfilm. De bokade en av Göteborgs dyraste restauranger, bjöd in en massa gäster, och Linnea beställde en högtidsklänning som om hon skulle gå på röda mattan. Annika försökte protestera och förklara att hon inte hade råd, men Linnea lade handen på magen och började gråta:
“Mamma, vill du inte att mitt barn ska få det fint?”
Annika betalade. Hon tog av sina besparingar, sög ihop sig, och tog till och med ett nytt lån. Hon hoppades att efter bröllopet skulle de unga ta ansvar, söka jobb, bli självförsörjande. Men hennes hopp kollapsade som ett korthus. Linnea och Erik stannade kvar hos henne, utan att ens försöka hitta arbete.
Eriks föräldrar hade gett dem en begagnad bil. Paret åkte runt i stan som på semester, medan hans föräldrar betalade bensinen, trots att deras son inte hade en krona. Men allt annatmat, räkningar, kläderhamnade på Annika. De unga visste inte ens vad en limpa bröd kostade. När Annika nämnde utgifterna himlade Linnea med ögonen:
“Mamma, vi pluggar, vad ska vi göra?”
Lin
