Fick sonen att skilja sig – och ångrade det bittert… – Svärdottern kom hit igår igen med barnbarnet för helgen, – klagade min granne Lena när vi möttes i trapphuset. – Det går bara inte att få i barnet ordentlig mat! ”Mamma sa att prinsessor inte äter så mycket!” säger hon, tar två skedar – sen är det stopp! Och hon är så mager, alldeles blek från att äta för lite! Lena hade ogillat sin sons sambo, Sofie, från första stund – bara för att hon var hela sju år äldre än hennes son. Han – fortfarande en pojkspoling – hade just tagit studenten. – Han hade ju aldrig ens haft någon tjej före henne! – suckade grannen. – Inte konstigt att han föll direkt – hon förförde honom med sin erfarenhet, det märktes direkt! Och Sofie var verkligen vacker, utstrålade självsäkerhet. Hon höll sig i form, klädde sig snyggt och satsade hårt på sin karriär. Jag förstod mycket väl att Lenas son blev förälskad – män älskar ju med ögonen, och här fanns mycket att titta på. Sofie levde sunt och lärde sin dotter samma livsstil: äta lagom, tänka på hälsan och kroppen, aldrig äta för mycket. Bara ett par månader in i förhållandet blev Sofie gravid. Kanske för att trotsa sin blivande svärmor, som gjort allt för att förstöra relationen – eller så ville hon helt enkelt gifta sig. Eller så var det en ren slump – men spelar roll? För Lenas son var fast besluten att gifta sig med Sofie. Han hade nyss fyllt 18, hon var 25. Efter studenten började han plugga på yrkeshögskola och jobbade samtidigt för att försörja sin nya familj. Först hyrde de lägenhet, sen köpte de ett litet studentrum tillsammans. De var lyckliga, men svärmor gav sig inte: maten dög aldrig, skjortan var inte struken eller barnet var fel klätt. Inga fördelar, bara fel, enligt Lena. Hon gav sig aldrig. Till slut minimerade Sofie all kontakt med svärmor och tog själv hand om dottern – hämtade på förskolan, skjutsade till gymnastik och schackskolan och försökte klämma in gym, manikyr och frisörbesök däremellan. Till slut var hon knappt hemma alls. Sonens liv blev tomt – när han kom hem var dottern på aktiviteter, Sofie fanns bara där ibland. En kväll knackade grannen Maria – ensamstående 38-åring med två tonårsbarn – på hans dörr. Krikarna hade gått på gemensamma köket och hon bad om hjälp. Han fixade problemet och hon bjöd på pasta med köttbullar som tack – han accepterade glatt. Sofie lagade sällan husmanskost längre. Efter det blev det fler middagar. Snart blev de nära – kvällarna i köket blev en vana ingen av dem kunde vara utan. Studentkorridoren var full av nyfikna ögon. Någon skvallrade för Sofie att maken umgicks väl mycket med grannen… Det blev ett högljutt bråk och Sofie slängde ut honom – han fick packa ihop sina grejer på stört. Han gick direkt till Maria, som öppnade sin dörr för honom. Dottern var 6 år, Sofie 32, Maria 39. Lena jublade när sonen lämnade Sofie – äntligen vinst! Men när hon hörde att han flyttat ihop med Maria, 14 år äldre än honom och med två egna barn – blev hon tyst… Så oväntat – alla år av klagomål på Sofie för hennes ålder, men nu ingen invändning. Kanske insåg hon sitt eget nederlag? Det är nu 15 år sedan skilsmässan. Idag är sonen lycklig gift med Maria. Inga gemensamma barn – men de lever i harmoni. Sonen är nu 40, Maria 54. Lena tar emot dem med öppen famn – allt är lugnt, harmoniskt, idylliskt. Och jag ser att han är lycklig på riktigt. Vad tror du – kan man verkligen bli lycklig med en kvinna som är äldre?

Vet du, min granne Lena brukar alltid komma med sina bekymmer när vi ses i trapphuset. Igår suckade hon och sa:
Min svärdotter kom hit med barnbarnet över helgen igen. Men du, ungen äter ju ingenting! Mamma har sagt att prinsessor inte äter så mycket, säger hon, och tar två tuggor och är nöjd. Jag blir alldeles tokig, hon är ju blek som ett spöke!

Lena tog aldrig riktigt Oskar, sin sons fru, till sitt hjärta. Hon störde sig från första stund Oskar råkade vara hela sju år äldre än hennes Gustav, och han var knappt vuxen när de träffades tog studenten precis innan.
Han hade ju knappt ens haft en tjej innan henne! Såklart blev han så fascinerad hon visste minsann vad hon höll på med, suckade hon.

Och Oskar då, hon är en riktig snygging, du vet sådär typisk karriärskvinna. Alltid välklädd, alltid fräsch, prioriterade både jobb och att se bra ut. Inte så konstigt att Gustav blev kär, tycker jag! Män är ju rätt enkla ibland.

Oskar höll noga på rutiner och hälsa hemma. Så deras dotter Siri fick samma inställning: äta lagom, inte frossa och alltid tänka på sin hälsa.

Efter bara några månader ihop blev Oskar gravid man vet inte om det var för att trotsa svärmor eller om det bara var en lycklig slump. Gustav var bestämd han ville gifta sig. Trots att han precis fyllt 18. Oskar var då 25.

Efter gymnasiet stack Gustav och började på yrkeshögskolan. Han slet järnet, pluggade och jobbade extra så de kunde flytta hemifrån och klara sig själva. Först hyrde de en etta, sedan fick de tag på ett litet korridorsrum.

De var lyckliga där ett tag, men Lena gav sig inte. Hon hittade alltid skäl att gnälla på Oskar att hon lagade fel mat, strök skjortorna fel, klädde dottern tokigt. I Lenas ögon var det alltid nåt fel.

Till slut sade Oskar ifrån, höll sig undan från svärmor och körde sitt eget race: lämnade och hämtade Siri på förskolan, tog henne till gymnastiken och schackklubben, och försökte hinna med sitt eget också gym, frisör, allt det där.

Gustav kom hem till en tom lägenhet: dottern på aktiviteter, Oskar borta med henne eller på andra håll.

En kväll knackade deras granne, Anna, på. Hon var en ensamstående 38-åring med två tonårsbarn. Vattnet i köket hade börjat forsa ut kunde Gustav hjälpa till?

Gustav var händig och fixade det på nolltid. Anna stod och lagade makaroner och köttbullar, och erbjöd en tallrik som tack. Gustav var mer än nöjd hemma var det knappt husmanskost längre, Oskar hann aldrig.

Efter det blev det många kvällar med Annas mat och småprat i köket. Deras relation förändrades sakta plötsligt blev de oumbärliga för varandra.

En sån här historia sprids förstås snabbt i ett korridorhus. Det tog inte lång tid innan någon berättade för Oskar vad som pågick i köket mellan hennes man och grannen.

Det blev stort bråk, hela våningsplanet hörde. Oskar, som är rätt stolt, kastade ut Gustav direkt. Han tog sina grejer och hade ingenstans att ta vägen förutom till Anna, som öppnade famnen.

Oskar och Gustavs dotter Siri var då sex år. Gustav var 25. Oskar var 32. Anna var 39.

Lena, min granne, blev till en början glad att sonen lämnat den där äldre svärdottern. Men när hon insåg att han nu bodde med en kvinna som var 14 år äldre och dessutom med två barn tystnade hon helt plötsligt.

Jag minns hur märkligt det kändes Lena hade varit så arg på Oskar för åldersskillnaden, och nu helt tyst, inget klagande alls. Kanske förstod hon att all kritik var meningslös?

Tja, skilsmässan mellan Oskar och Gustav var faktiskt för länge sen över 15 år nu. Gustav är kvar med Anna, de har inga gemensamma barn men verkar lyckliga ihop. De åldras sida vid sida, stöttar varandra. Nu är Gustav 40, Anna 54. Lena tar emot dem hemma utan det minsta gnäll allt bara frid och fröjd. Jag ser ju på Gustav han är genuint lycklig.

Vad tror du, är det lycka möjlig även om kvinnan är äldre?