Familjeband och mod: När Dasha inte längre stod ut med sin man och sökte tryggheten hos mormor Vera …

Farmor, kan jag bo hos dig ett tag? snyftade Freja. Jag står inte ut med honom längre.
Självklart, gumman, bo här så länge du vill, svarade Vera Lindholm vänligt och kramade sitt barnbarn. Är det han som har varit dum igen?
Ja, suckade Freja. Men mamma vägrar låta mig lämna honom, vill inte bråka med hans föräldrar. Men jag orkar verkligen inte mer.
Och Vera Lindholm hade aldrig varit särskilt förtjust i sin svärdotter, Anneli. Kylig och beräknande, tyckte alltid pengar och status gick före känslor. Hon tvingade till och med stackars Freja att gifta sig med Niklas bara för att hans pappa är kommunalråd i Norrköping.
Slår Niklas dig? frågade Vera med rynkad panna.
Ja, brast Freja ut i gråt.
Vet mamma och pappa om det? Vera spände blicken i Freja.
Ja, sa Freja med darrande röst.
Och de låter dig inte gå? utbrast farmor förvånat.
Nej, snyftade Freja. De säger att om jag lämnar Niklas så skämmer jag ut dem inför vännerna. Och att jag är för känslig och borde vara mer tillmötesgående. Men hur ska jag kunna vara det när han bara är elak och aggressiv? Jag klarar inte mer, farmor.
Då så, du stannar här, sa Vera bestämt och strök henne över håret. Jag pratar med din mamma och pappa.
Vadå lämnat sin man?! skrek Anneli när Vera ringde. Hon ska tillbaka direkt!
Och du ska tona ner ett par decibel, fräste Vera. Freja går ingenstans!
Vet du hur mycket vi har lagt ut på bröllopet? tjöt Anneli. Hans familj har anseende. Hon drar skam över oss och förstör allt!
Du drar skam över oss, men vi står ut. Det får vara nog. Hör vad jag säger.
Efter samtalet smällde Anneli mobilen i väggen och kallade Vera de mest opassande saker hon kunde komma på. Vera, som inte direkt var blyg av sig, ringde direkt upp sin son:
Visste du att den där slyngeln slår Freja? röt hon till Tomas.
Ee… ja, jo, eller, alltså, jag har väl hört något men det är nog överdrivet. Freja är ju så känslig…
Skojar du nu eller är du bara trög? höjde Vera rösten. DITT barnbarn blir slagen och du sitter där och hummar?
Vad ska jag göra? undrade Tomas tafatt. De är ju gifta
DU ska ge den där Niklas en ordentlig omgång! Så han fattar att så där gör man inte mot vår flicka. Han behöver veta att Freja inte är ett fritt villebråd!
Lägg dig inte i, Vera. De får lösa sina egna konflikter, svarade Tomas irriterat.
Jaha, så ni har sålt er dotter för bekvämlighet, fräste Vera och slängde på luren.
Två dagar senare dök hela delegationen upp hos Vera: Anneli, Tomas och Niklas.
Freja ska omedelbart tillbaka hem till Niklas! utropade Anneli redan i hallen.
Det ska hon absolut inte, sa Vera. Jag förstår mig inte på er! Hon är er dotter, inte någon andrahandsvara ni kan byta bort för fina middagar och kontakter.
Allt är ditt dåliga inflytande! snäste svärdottern. Jag tänker inte försitta vår chans att umgås med Mats Palmér.
Då borde Mats Palmér först lära sin pöjk att inte slå tjejer, replikerade Vera med mord i blicken.
Niklas stod och stirrade på sina skor medan Anneli försökte försvara sin svärson:
Han slog ju inte hårt! Och alla par grälar. Det hör till.
Och du håller med, Tomas? undrade Vera.
De får lösa det själva, svarade Tomas.
Då stod Vera inte ut längre utan gav sonen en örfil och klappade även till Anneli och Niklas. Alla stirrade chockat på henne när hon sa:
Det var av kärlek. Jag brottas så här. Vadå, blev ni ledsna? Jaså? Då är det ni som är känsliga. Hem med er och jobba på attityden!
Hon öppnade dörren och knuffade ut dem, muttrandes:
Ut, ut! Och ta med slyngeln! Hälsa hans pappa att barnuppfostran skedde på 90-talet och det syns.
Jag sätter aldrig min fot här igen! skrek Anneli i trappan.
Lysande! hojtade Vera tillbaka. Du är ingen höjdare till svärdotter ändå, och ännu sämre som mamma.
Kvar i hallen pustade Vera ut, strök händerna mot jeansen och ropade till Freja, som suttit och tryckt i sitt rum:
Du, nu får du träna dig på att stå upp för dig själv. I livet gäller det ibland att kunna försvara sig. Lev inte bara för andra! Tror du någon tackar dig? Ha! De märker inte ens.
Du måste få din galna mamma att hålla sig ur vårt liv! skrek Anneli dagen därpå åt Tomas. Tänk på ryktet! Frejas giftermål öppnar dörrar uppåt i kommunen! Skiljer hon sig, så rasar allt!
Och varför ska du in i kommunen så förtvivlat? suckade Tomas trött. Vad saknar du egentligen?
Allt! Pengar, status, respekt! Jag vill upp, jag vill att folk ska avundas oss!
Tomas suckade, öronbedövande trött efter ännu en Anneli-monolog. Helst av allt skulle han vilja säga håll käft, men mumlade bara:
Jag pratar med mamma.
Pratar med mamma… härmade Anneli hånfullt. Tönt!
Tomas lade sig tyst i gästrummet. Han avskydde bråk och konflikter. Gjorde hellre som man blev tillsagd än att slåss.
Nästa dag dök Tomas upp hos Vera igen.
Begär inte ens att jag ska övertala Freja att flytta tillbaka, annonserade Vera direkt.
Tänker jag inte, sa Tomas.
Vad vill du då?
Kan jag bo här ett tag? frågade Tomas.
Va, har hon drivit dig till vansinne nu? frågade Vera medkännande.
Jag är trött på hennes eviga bråk, suckade Tomas. Det är aldrig tyst längre.
Du får väl stå upp för dig själv nån gång istället då! Det är därför hon kör över dig som en gammal Volvo, konstaterade Vera.
Tomas nickade och Freja satte sig bredvid honom, la huvudet på hans axel. Hon visste redan att han alltid låtit sig trampas på.
Tur att du lämnat sånt elände, sa Vera till Freja mjukt. Era liv är era. Det är era val som avgör kvalitén på er tillvaro. Skärpning nu!
Syskonen nickade och Vera konstaterade torrt:
Och hade ni varit i min klass hade ni fått sitta kvar och öva extra.
Tomas hämtade sina saker och informerade Anneli att han stack. Hennes reaktion följde mönstret: skärande vrål, krossad porslin och att försöka träffa honom med fjärrkontroller och annat löst.
Niklas ringde Freja varje dag och bönade om att hon skulle återvända. Sedan blev bönandet till krav, krav till hot men Freja stod på sig. Hon ville inte tillbaka. Livet gick vidare, nya planer spirade.
En vecka senare kom Mats Palmér personligen hem till Vera:
Har ni fått kollektiv hjärnsläpp här eller? En rymmer från sin man, en annan lämnar frun! Är ni riktigt kloka? Ser ni inte hur illa det ser ut?
Innan Freja och Tomas ens hann öppna munnen svarade Vera, händerna parkerade i sidorna:
Och du, Mats, tror du att det är din sak att styra våra liv? Uppfostra din egen son först!
Jag har redan skrivit honom på näsan, sa Mats mer samlat. Han ska aldrig göra så igen.
Borde du gjort från början, så flickstackarn slapp eländet, muttrade Vera.
Behöver du verkligen göra saken värre? sa Mats trött. Han älskar henne, han ska bättra sig. Måste du skämma ut oss? Jag kan också snacka… om att det var Freja som var otrogen, eller slarvig, eller nåt annat…
Äsch, Mats, hota inte. Jag kan alltid säga att du brukade kissa på dig i lågstadiet när jag hade dig i klassen. Vad tror du bekanta minns mest att din son är sämst i Norrköping på att vara make, eller att du var vattenskadad på skolgården?
Mats fick ett lätt illamående uttryck:
Men, du skulle väl aldrig…
Eftersom alla visste att Vera varit hans lärare och dessutom trodde på henne vad hon än sade så blev han märkbart nervös. Hon log milt:
Man vet aldrig. Allt beror på ditt uppförande.
Han harklade sig, försökte verka världsvan och sa till slut:
Jag förstår.
Bra! sa Vera glatt. Som plåster på såren vill vi ha en spaweekend på Loka Brunn. Jag och Freja behöver återhämta oss. Och du, säg till alla att Freja är borta för att hjälpa mig hemma.
Mats funderade en sekund trots all makt var Vera fortfarande hans gamle fröken. En gång klassföreståndare, alltid klassföreståndare. Chanslös i närkamp.
Det ordnar jag, suckade han. Ursäkta allt. Och förlåt Niklas, jag fostrade honom visst för dåligt.
Tja, ingen är perfekt! sa Vera. Men gå nu och styr upp ditt. Och kom ihåg, Mats: Lev anständigt, strunta i vad folk tycker. Rätt ska vara rätt.
Mats nickade och gick. Spaweekend blev det. Mats fortsatte ha respekt för Vera hela livet, och faktiskt gillade han Freja, och sörjde att sonen sumpade sin chans.
Skilsmässan gick igenom först efter ett år. Båda hade då nya relationer och allt lugnade sig. Freja gifte sig lyckligt igen, fick två barn och flyttade själv in farmor Vera precis som Vera tagit hand om henne en gång.
Och Tomas? Han skilde sig aldrig, men bodde kvar hos sin mamma så kunde han i alla fall hålla bråken på behörigt avstånd.