**Dagboksinlägg**
Det var en vanlig kväll i en liten livsmedelsbutik i hörnet av en trång gata i Göteborg. Framför ingången satt en katt mager, med stripig päls, men med ögon som var vänliga trots all oro.
Hon satt med tassarna tätt ihop, reste sig då och då för att gnida sig mot förbipasserandes ben. Många kände igen henne, för flera brukade ge henne mat. En kund lämnade en bit falukorv, en annan en skiva knäckebröd.
Katten tog emot maten försiktigt, men inte för sin egen skull. I ett övergivet skjul i närheten väntade tre hungriga kattungar. Varje liten bit bar hon till dem, för deras liv betydde mer än hennes eget.
Den här dagen kom hon tidigare än vanligt och jamade ömkligt för att locka till sig uppmärksamhet. Några stamkunder kastade en bit korv, som hon fångade skickligt. Folk log rört när hon, utan att själv smaka, genast sprang iväg med bytet till sina ungar. Alla tyckte synd om den stackars mamman alla utom en.
En äldre kassörska, nyanställd, var ständigt sur och missnöjd. Hon tyckte att hemlösa djur förstörde butikens image och skrämde bort kunder. När hon såg katten komma tillbaka för mer mat, fnös hon bara:
Är du här igen?
Och när katten kom närmare, gav hon henne en spark utan att tveka. Katten gav ifrån sig ett hjärtskärande jamande och försvann. Men kassörskan skulle snart ångra sig djupt.
En ung kvinna som stod i kön såg allt. Hon brukade mata katten och hade till och med funderat på att adoptera en av kattungarna. Chockad drog hon upp telefonen och filmade händelsen.
Skäms du inte? frågade hon, men kassörskan viftade bara bort henne.
Kvinnan bråkade inte längre hon visste att videon skulle tala för sig själv. Hon lade upp klippet på sociala medier med texten:
“Den här katten ber inte om mat för sin egen skull, utan för sina ungar. Idag fick hon en spark istället. Sprid sanningen.”
Inlägget spred sig snabbt i lokala grupper. Folk blev arga och krävde att kassörskan skulle straffas. Butiksägaren, när han fick reda på skandalen, tvekade inte hon fick sparken samma dag.
Och katten? Hennes historia fick ett lyckligt slut. Många ville hjälpa någon tog med mat, andra betalade veterinärbesöket, och en familj i Malmö adopterade henne och alla kattungarna.
Nu hade hon ett hem där hon inte behövde söka mat eller frukta grymma händer. Och jag lärde mig den här dagen att elakhet och likgiltighet alltid kommer tillbaka till en.
