Du, lyssna på det härjag var på väg hem och hade bråttom, men ändå stannade jag till vid vägkanten utanför Eskilstuna, precis bredvid en av de där kommunala återvinningsstationerna. Bland allt skrot och sopor, du vet sådant som gamla tröjor, urdruckna mjölkkartonger och annat skräp, så såg jag en stor påse som rörde sig lite och från den hörde jag svaga smågnällande ljud.
Jag tänkte väl aldrig att det skulle vara något mer än något trasigt där i, men när jag öppnade påsen blev jag alldeles ställddär låg en liten valp, helt ensam, utkastad på tippen mitt i solskenet utan vare sig vatten eller någonting. Alltså, vad är det för fel på folk?
Hjärtat höll på att brista, så självklart tog jag med mig valpen på en gång till en veterinärklinik. Som tur var mådde den lilla vovven bra, inget allvarligt skadat. Efter besöket på kliniken hörde jag av mig till ett djurhem här i stan och bad dem hjälpa till att hitta ett riktigt hem till hunden.
Det tog bara några dagar innan ett jättefint ungt par hörde av sig och adopterade valpen. De döpte honom till Sixten, ett typiskt svenskt hundnamn, och nu har han landat i en kärleksfull familj där han får all omtanke och kel han behöver.
Det är faktiskt sorgligt att det finns människor som helt saknar empati och behandlar oskyldiga djur så illa. Egentligen vill de bara ha någon som älskar dem tillbaka, och deras lojalitet är verkligen något man inte kan köpa för pengarspeciellt inte för några hundra kronor.
Jag kan bara hoppas att den där tidigare ägaren, som slängde iväg Sixten sådär, på riktigt får känna på konsekvenserna och kanske tvingas gå någon slags kurs om hur man tar ansvar för djur. Jag önskar också att organisationer som Djurens Rätt och reglerna vi har här i Sverige samarbetar för att hålla koll på sådana här saker, så att vi slipper se sånt här hända igen. Vi måste bara fortsätta lära ut att empati och ansvar är grunden för hur vi behandlar våra djur och varandra.
