Ett par åkte glatt hem från en oförglömlig födelsedagsmiddag.
Elin kom hem med sin man från restaurangen där de firat hennes födelsedag. Kvällen hade varit lyckad. Där fanns många människor, både släktingar och arbetskamrater. Elin hade träffat flera av dem för första gången, men om Anders hade valt att bjuda dem, var det säkert nödvändigt.
Elin var inte den som ifrågasatte sin mans beslut; hon ogillade bråk. Det var enklare för henne att hålla med Anders än att stå på sig.
“Elin, ligger inte dina nycklar för djupt i väskan? Kan du ta fram dem?”
Elin öppnade väskan och trevade efter nycklarna. Plötsliɡt skrek hon till av en vass smärta och tappade väskan på golvet.
“Varför skriker du?”
“Jag stack mig på något.”
“Med all skräp du har i den väskan är det knappast konstigt!”
Elin svarade inte, plockade upp väskan och tog försiktigt fram nycklarna. De gick in i lägenheten, och hon glömde snart händelsen. Trött och med värkande ben ville hon bara duscha innan hon lade sig. Morgonen efter vaknade hon med en skarp smärta i handenhennes finger var rött och svullet. Då mindes hon kvällen innan och rotade i väskan för att förstå vad som hänt. När hon noggrant letade, hittade hon en stor rostig nål längst ner.
“Vad i hela friden är det här?”
Hon förstod inte hur föremålet hamnat där. Hon slängde det i soporna och gick till förbandslådan för att desinficera såret. Efter att ha satt om fingret åkte Elin till jobbet, men vid lunch kände hon sig feberig.
Hon ringde sin man:
“Anders, jag vet inte vad jag ska göra. Igår fick jag nog en infektion. Jag har feber, huvudvärk och känner mig stel. Tänk dig, jag hittade en rostig nål i väskanden stack mig!”
“Du borde gå till läkaren, man vet aldrig, det kan vara allvarligt.”
“Oroa dig inte, jag har desinficerat såret. Det kommer gå över.”
Men timmarna gick och Elin mådde allt sämre. Knappt klar med arbetsdagen tog hon en taxi hem, för illamående att åka kollektivt. Hemma kollapsade hon på soffan och somnade.
Hon drömde om sin farmor Maj, som dött när Elin var liten. Elin visste inte hur, men hon var säker på att det var farmor. Skör och böjd skulle hennes uppenbarelse skrämt många, men Elin kände att farmorn ville hjälpa henne.
Farmorn ledde henne genom en äng och visade vilka örter hon skulle plocka för att göra ett renande te. Hon sa att någon önskade henne illa, men att hon måste leva för att försvara sig. Tiden var knapp.
Elin vaknade svettig. Hon trodde hon sovit länge, men bara några ögonblick passerat. Hon hörde ytterdörren slåAnders var hemma. Hon kravlade sig upp och mötte honom i hallen. När han såg henne, blev han chockerad:
“Vad händer med dig? Titta på dig i spegeln!”
Elin närmade sig spegeln. Kvällen innan hade hon sett en glad kvinna. Nu kände hon inte igen sig självhåret slätt, mörka ringar under ögonen, grå hy och död blick.
“Vad är det som pågår?”
Plötsligt mindes hon drömmen och sa till Anders:
“Jag såg farmor i drömmen. Hon sa vad jag måste göra…”
“Elin, klä på dig, vi åker till sjukhuset.”
“Nej, jag går ingenstans. Farmor sa att läkarna inte kan hjälpa mig.”
Ett häftigt gräl bröt ut. Anders kallade sin fru galen, sa att hon hallucinerat i drömmen. För första gången bråkade de våldsamt.
“Om du vägrar går, släpar jag dig dit.”
Elin slet sig loss, tappade balansen och slog i hörnet på bordet. Arg tog Anders hennes väska, smällde igen dörren och gick. Elin orkade knappt skicka ett sms till chefen och säga att hon var sjuk och skulle stanna hemma.
Anders kom hem sent och bad om ursäkt. Allt hon svarade var:
“Ta mig till farmors by i morgon.”
När hon vaknade såg Elin mer ut som ett spöke än en frisk kvinna. Anders fortsatte be:
“Elin, sluta med det här. Vi åker till sjukhuset. Jag vill inte förlora dig.”
Men de åkte. Elin mindes bara byns namnhon varit där senast när föräldrarna sålt farmors hus efter hennes död. Under resan sov Elin. Hon visste inte ens vilken äng hon skulle till, men när de närmade sig byn vaknade hon och pekade:
“Där borta.”
Hon lyckades kliva ur bilen men föll ihop i gräset, utmattad. Ändå visste hon att hon var där farmorn visat henne. Hon plockade örterna och åkte hem. Anders kokade teet enligt anvisningarna. Elin drack det i små klunkar, och varje klunk lindrade.
Hon lyckades ta sig till toaletten och upptäckte att hennes urin var svart. Istället för att skrämmas bekräftade det farmorns ord:
“Det onda lämnar dig…”
Den natten drömde Elin igen om farmorn. Hon log och började tala.
“En förbannelse skickades mot dig genom den rostiga nålen. Mitt botemedel ger dig styrka, men det är inte permanent. Du måste hitta den som gjorde detta och skicka tillbaka ondskan. Jag ser inte vem det är, men personen har koppling till din man. Om du inte slängt nålen kunde jag sagt mer. Men…”
“Gör så här: K”Köp en ask med nålar, recitera denna besvärjelse över den största: ‘Nattens andar, ni som levt, hör mig, skuggor ur mörkret, framkallar sanningen, omringar mig, visar mig, hjälper mig, hittar min fiende’, och lägg sedan nålen i din mans väska den som kastat denna förbannelse ska stickas, och då vet vi vem det är.”
