Ett julmirakel
Erik, kan du förklara för mig hur du kunde glömma?! Jag påminde dig flera gånger i morse och till och med skickade ett sms! Elsa såg förebrående på sin man där hon stod i köket.
Han stod i dörröppningen med ett skuldmedvetet uttryck och ryckte på axlarna.
Jag vet inte vad som hände, Elsa… Det bara försvann ur huvudet, sa Erik urskuldigande.
Men mobilen då?
Jag tog aldrig upp den ur fickan, så jag såg inte ditt meddelande…
Elsa började koka inombords.
Så bilbatteriet glömde du inte, men att köpa en julklapp till Lovisa glömde du fullständigt bort?
Det bara försvann Bildelsaffären stängde klockan åtta, så jag skyndade mig och glömde allt annat. Förlåt.
Ibland undrar jag om din gamla Volvo betyder mer för dig än vår Lovisa, sa Elsa och sjönk ner på en köksstol, suckade tungt och kastade en blick på klockan.
Den visade fem i elva.
Det var sent, det var mörkt ute, och det gick inte längre att göra något åt saken. Och det kändes ännu värre när man visste att inget gick att rätta till.
Elsa, nu säger du saker du inte menar! Du vet att jag älskar Lovisa. Jag glömde bara sånt händer.
Det händer inte mig, Erik! viskade Elsa, men så att dottern inte skulle höra.
Erik ville krama om henne, men hon vände honom ryggen och började skopa upp gubbröra i en serveringsskål.
Halva dagen har jag lagt på den där sillen, för att göra Erik glad och så glömmer han presenten till Lovisa!
Jag visste att jag borde ha gjort allt själv, muttrade hon tyst. Men så litade jag på dig, Erik. Jag trodde du var pålitlig.
Elsa, jag vet att jag gjort fel, men om man tänker efter så är det ingen katastrof presenten hinner inte ligga under granen i år, men vi kan väl säga till Lovisa att…
Vad säger vi, då? Att pappa blivit glömsk vid 36, eller att bilbatterier är viktigare för honom?
Vi säger att Tomten hade så många barn att besöka i år att han inte hann förbi oss förrän imorgon. Då köper jag henne presenten på morgonen och ger henne den med pompa och ståt! Från Tomten.
Som om du skulle hitta någon leksaksaffär öppen imorgon Det är bara ICA eller Coop som har öppet. Åh, Erik…
Man kunde förstå att Elsa var missnöjd.
Hos oss började traditionen med Lovisa: varje nyårsnatt, strax efter att klockorna slagit tolv, samlades vi kring granen och… hittade gåvor under den.
Särskilt älskade Lovisa den traditionen. Hon var precis i den åldern då hon trodde på Tomten, på magi och på att mirakel händer på nyår.
Hon blev så glad när hon hittade det där hon drömt om hela året.
Även idag hade Lovisa redan kikat under granen flera gånger (ifall presenten skulle dyka upp före tolvslaget) och pratat med sin mamma om hur hon längtade efter Tomtens överraskning.
Vad tror du jag får för något i år? Drömde högt flickan. Jag önskar mig en cykel som Agnes i trappuppgången har, men får jag rullskridskor så är det också toppen.
Elsa log och tänkte att rullskridskor, det var faktiskt vad hon hade bett Erik köpa. Ofta tog hon själv hand om Lovisas presenter, men idag fick Erik ett akut ärende på jobbet och Elsa tänkte att det var onödigt att själv rusa ut på stan när maken ändå skulle passera butiken på vägen hem.
Erik kom hem efter åtta. När Elsa två timmar senare började duka bordet och i förtroende frågade om presenten, slog det honom: han hade glömt köpa något.
Elsa, vi får inte låta det här förstöra nyårsstämningen det var verkligen inte meningen! Vill du att jag pratar med Lovisa och förklarar? Hon kanske förstår.
Elsa svarade inte. Tårarna rann när hon dukade vidare. Hur kunde han glömma Lovisas present?!
Ända till det sista hade Elsa hoppats att Erik gömt undan presenten för att lägga den under granen vid rätt tillfälle, men nu var allt försent. Alla affärer var stängda.
Behöver du hjälp? frågade Erik trevande, när Elsa satte glasen på bordet.
Du har redan hjälpt, tack
I samma stund kom Lovisa inspringande, ivrig efter att ha sett på alla julfilmer som visats under kvällen:
Mamma, pappa! Det är mindre än två timmar kvar till tolvslaget! Snart kommer Tomten med present till mig!
Elsa gav Erik en vass blick, men vände sig snabbt bort för att inte förstöra Lovisas glädje.
Men hon hade en nödlösning: hon skulle lägga ett kuvert med några hundralappar under granen, med texten: Till Lovisa för rullskridskor.
Inte vad dottern hade hoppats på, men bättre än inget alls.
*****
Vid elvatiden satt familjen samlad vid bordet då det plötsligt knackade på dörren.
Erik, bjöd du hem någon? undrade Elsa förvånat.
Nej, du? Kanske grannarna. Jag kollar, ni kan hälla upp julmusten, sa Erik och gick till dörren.
När han öppnade såg han en skäggig man i röd, sliten jacka; knappast någon jultomte mer likt en hemlös. Lägenhetshuset i Malmö hade sin beskärda del av karaktärer, men Erik blev ändå förvånad.
Vad vill du? Har du gått fel, eller är du ute efter pengar? Säger på en gång: finns inget att hämta, du köper ändå bara öl för dem.
Nej nej, jag tigger inte, sade främlingen med en munter ton.
Inte det också… Erik lyckades behärska sig, men kunde inte låta bli att tänka att mannen var pinsamt uppenbar.
Så vad vill du då? frågade Erik och klev ut i trapphuset för att undvika att doften från mannen skulle sprida sig in.
Jag hittade en kattunge i trapphuset. Titta, vilken söt liten en! Tänkte om det var er? Har någon tappat bort en pälskling?
Erik skrattade inombords. Nu ska han väl försöka kränga kattungen istället för att be om pengar.
Nej, aldrig sett den förut. Vi har aldrig haft djur.
Vill du inte ta emot honom? Ni har väl en dotter, hon skulle säkert bli glad…
Precis som jag trodde, tänkte Erik.
Nej tack, vi vill inte. Ha en god nyår ändå.
Okej, sa mannen nedslaget. Då slänger jag honom väl i soptunnan.
Han vände på klacken och stoppade katten innanför jackan igen, men Erik hejdade honom instinktivt.
Vänta! Vad menar du med att slänga honom? Lämna den i trapphuset om du inte vill ha kvar den!
Han blir ändå utslängd. Vid soptunnorna finns åtminstone lådor att gömma sig i och kanske lite mat att hitta.
Erik hade aldrig haft något särskilt för djur, men nu tyckte han synd om kattungen. Han kunde föreställa sig den i nattkylan, alldeles ensam och hungrig…
Ingen tid att tänka. Familjen väntade, mannen var redan på väg.
Ge hit den istället! sa Erik och tog emot kattungen. Släng den inte.
Som du vill, sa mannen vänligt, bugade och gick nedför trappan.
*****
När Erik kom in igen tittade Elsa och Lovisa oroligt ut från köket.
Vad tog så lång tid? Har något hänt?
Nä, det är lugnt, sa Erik och försökte dölja kattungen bakom ryggen med en bön om att den inte skulle börja jama.
Skulle Elsa få veta vad som hänt nu, skulle hon utan tvekan köra ut både honom och katten. Fast, tänkte han, det var nog bara fråga om tid innan hon ändå fick reda på det.
Och han behövde åtminstone förklara varför han strax före tolvslaget hade släpat in en gatukatt utan att fråga någon i familjen.
Vem var det? undrade Elsa misstänksamt. Nu hittar han väl på något!
Det var grannen Olle från femte våningen bara, behövde råd om bilbatteri.
Jaha… Du är ju expert på sånt, så det var väl tur. Tvätta händerna och kom till bordet nu, nyårsfirandet väntar!
Ja, jag kommer om fem.
När de gått tillbaka till köket irrade Erik runt i lägenheten och letade efter ett gömställe till kattungen.
Balkongen gick bort för kallt. Toaletten riskabelt, någon kunde komma in. Barnrummet och sovrummet likaså. Det fick bli vardagsrummet…
Erik, kommer du eller?! ropade Elsa otåligt.
Jaa, kommer!
I all hast öppnade han vitrinskåpet och placerade kattungen på nedersta hyllan, lämnade dörren lite på glänt, och rusade till köket.
*****
Gott nytt åååår! hördes över hela stan.
Erik gratulerade också sin hustru och dotter. Han önskade dem hälsa och lycka som alltid.
Medan han höll sitt tal sprang Lovisa iväg till vardagsrummet. Elsa kom då ihåg att hon glömt lägga kuvertet med pengar under granen och gav sin man en mörk blick; Nu blir det din uppgift att trösta henne!
Men Lovisa blev inte alls besviken. Tvärtom efter en minut hördes hennes lyckorop så högt att inget av fyrverkerierna kunde dränka det.
Mamma! Pappa! Kom snabbt! Kom och se vad Tomten har gett mig!
Erik och Elsa skyndade in och stannade i dörren. Lovisa stod bredvid granen och höll en vit liten kattunge i famnen.
Jag har önskat mig en katt i flera år och nu har Tomten äntligen hört mig! Han ska heta Snöboll!
Hon kramade kattungen hårt. Elsa drog Erik åt sidan.
Vad är det här? Är det du?
Elsa, snälla bli inte arg. Jag kan förklara…
Arg? Titta bara på Lovisa! Jag hade bara velat veta att du planerade en sån överraskning Då hade jag inte behövt skälla så på dig idag, sa Elsa och kramade honom med ett leende.
Erik stod kvar, ännu smått förbluffad över hur lätt han kommit undan.
Det stämmer, tänkte han: på nyårsnatten sker mirakel dottern var lycklig, Elsa var glad.
Och allt tack vare en liten vit katt…
Plötsligt mindes han mannen i trapphuset.
Elsa, du… bara en grej…
Han viskade något i hennes öra; hon nickade och log.
*****
Nils, sa den skäggige mannen, och gav kamraten en klapp på ryggen. Nu har vi fått iväg alla kattungarna till bra hem. Nu kan vi gå tillbaka till källaren innan de låser.
Ja, vi hann precis, Mats. Din idé med soptunnan var inte dum, log den andre.
Tror du? Jag var orolig att någon skulle kasta ut mig istället.
Jo, men om någon verkligen bryr sig om en kattunge, då stoppar de en och tar sig an den.
Sant.
De båda satt på en bänk utanför huset där de hade lämnat fyra kattungar de hittat i källaren samma dag.
Det var ovanligt många människor ute, men ingen brydde sig om dem några önskade till och med gott nytt år.
Så plötsligt öppnades porten och ut kom Erik. Han såg sig omkring, fick syn på dem och vinkade.
Undrar vad han vill. Ska han ge tillbaka katten? funderade Mats.
Det är han! Oväntat…
Gott nytt år på er! log Erik och gav dem en stor papperskasse. Vi vill tacka er och bjuda på ett litet julbord.
Tack, det var oväntat, log Nils och Mats.
Och det här är från mig, sa Erik och räckte över en flaska mousserande vin. Så ni kan fira som folk.
Vad säger du, Nils nu får vi fira ordentligt! Det händer mirakel, sa Mats nöjt.
Erik var på väg bort, men stannade och vände sig om.
Var firar ni ikväll, om man får fråga?
Där nere i källaren. Det är rätt varmt och torrt nu, och vi har ändå våra kartonger att sova på, sa Mats.
Följ med mig istället.
Fem minuter senare stod de vid Eriks garage. Han öppnade porten, och bjöd in dem.
Här finns bäddsoffa, värme, bord, serviser. Bättre än källaren. Jag tar ut bilen så får ni plats.
Vi klarar oss ändå…
Nej, bilen står ute inatt. Och ni drick lagom bara!
Vi slarvar inte med sånt, särskilt inte nu, lugnade Mats honom.
Bra. Kom gärna förbi imorgon, berätta om er själva. Jag kanske kan hjälpa er hitta något bättre också.
Det här var oväntat, mumlade Nils.
Helt otroligt… instämde Mats.
Sådan blev natten: riktigt nyårsmagisk.
