Du, jag måste berätta om min gamla vän Adam alltså, vi har känt varandra sedan vi var små. Vi bodde i samma hyreshus i Göteborg och var ständigt tillsammans, såklart. När vi blev tonåringar hängde vi alltid med gänget i Nordstan, strosade runt på stan och satt ibland bara på någon bänk och snackade strunt. Vi var inte direkt seriösa med tjejer på den tiden, det handlade mest om att se cool ut inför kompisarna. Man ville ju inte göra bort sig.
Sen blev det värnplikt för mig, medan Adam lyckades slingra sig därifrån på något sätt. Efter lumpen fick jag jobb, och så småningom gifte jag mig. Jag och min fru levde ihop ett decennium och fick två barn. Men till slut insåg vi att vi glidit isär totalt, som två främlingar under samma tak. Bråken började, och det stod klart att vi inte borde bo tillsammans längre. Vi skilde oss rätt snart efter det.
Två år senare, när jag alltså var singel igen, sprang jag oväntat på Adam inne på Avenyn. Jag nästan kände inte igen honom han hade verkligen blivit rund om magen.
Vi slog oss ner på ett café och började prata om livet. Det visade sig att även Adam hade skilt sig och letade efter någon ny. Tiden rullade på. Ett år gick, och jag träffade en fantastisk kvinna som jag gifte mig med. Någon månad efter det råkade jag springa på Adam ännu en gång och nu hade han också hittat någon. Men, ärligt talat, jag blev inte så förtjust i hans fru. Hon var ganska storväxt, om man säger så.
“Så, vad fastnade du för hos henne?” frågade jag.
Och Adam log och svarade: “Hon är grym på att städa och laga mat! Dessutom får jag lugn och ro kan sitta och dricka öl i soffan, kolla på fotboll, och dra till puben med polarna ibland. Hon klagar aldrig på det. För mig är hon den perfekta kvinnan.”
Jag blev faktiskt lite förvånad. Själv tycker jag att det viktigaste med en relation är något helt annat. Visst är det skönt med en partner som är bra på att laga mat och hålla ordning, men det som betyder mest är att man verkligen älskar varandra.
Vissa tycker att god mat och ett prydligt hem är det viktigaste. Men jag vill faktiskt att vi ska vara på samma våglängd, jag och min älskade. Vi ska förstå och respektera varandra, dela intressen och ofta laga mat ihop eller fixa hemma tillsammans, och det gör vi också.
När två personer cyklar tandem och trampar åt samma håll, då har man mycket större chans att ta sig hela vägen tillsammans.
Vad tycker du själv? Känner du igen dig i det där?
