En smart läxa till svärmor på Internationella kvinnodagen: – Hör du, Lena, det här går ju inte an! Om din mamma redan nu i början av vårt äktenskap beter sig så här, hur ska det bli när vi får barn? Då kommer hon väl aldrig att lämna vår lägenhet! Hon kommer inte låta oss leva ifred! – Sachas upprörda ord, efter att ha hört Elenas förklaring att hennes mamma Tamara obekymrat planerade att fortsätta storma in i deras hem utan förvarning. – Okej, om Tamara inte förstår ord får jag ringa låssmeden i morgon, så byter vi lås! – fräste Sacha. – Sacha, men mamma är ju också min närmaste – förr eller senare kommer hon ändå åt nycklarna till vår lägenhet. Ska du byta låscylindrar varje gång? Hon blir sårad om hon ser att vi bytt lås, vi måste prata med henne på ett bättre sätt, så hon förstår själv att det där inte duger! – försökte Elena lugna sin man. – Men Lena, om din mamma inte förstår varken språk eller mina diskreta signaler, då måste vi ta till krafttag! – Alexander såg allvarlig ut. – Vad menar du nu? – frågade Lena förvånat. – Har jag rätt i att Tamara har nyckel till oss – så har du nyckel till dina föräldrars också? – Sacha vände sig slugt mot sin häpna hustru. Mikael och Tamara hade gått till stadens lördagsmarknad inför 8 mars, redo att fynda färska råvaror från skånska gårdar till bättre pris än i matbutiken. Pensionärerna hade inget emot att gå upp i gryningen för att spara tio kronor på äggen. – Inte illa, Mikael, vi fick tag i fin nötstek, och kolla på karparna – fortfarande levande! Jag steker en till oss och tar med den andra till Lena – får se ansiktsuttrycket på vår galna svärson när fisken börjar sprattla i påsen, – skrattade Tamara. – Ärligt talat, du borde ta det lugnt med barnen nu. De fyller 30 snart och vill ha sitt egna liv – släpp kontrollen, du springer dit som en svensk Miss Marple och letar efter var Sacha gömmer strumporna. Har du inget bättre för dig? – suckade Mikael. – Vänta lite, hör du vatten? Kära nån, du lämnade på duschen, – utbrast Tamara, sprang in i badrummet och flög lika snabbt ut igen: – ÅÅÅH! Herregud! Någon naken i vår dusch! – skrek hon och virrade runt i lägenheten. – Vem då, vem är naken? – vågade sig Mikael fram. – Vår svärson, Sacha! Vad gör han här, naken i mitt badrum?! – Tja, vattnet i vårt hus är rostigt, och jag var svettig efter jobbet. Jag ville inte lägga mig smutsig, så jag lånade er dusch, – kom Sacha ut iklädd badrock, självsäkert marscherande mot köket. – Tamara, jag måste påpeka en sak inför 8 mars: det är faktiskt inte okej att hänga sitt underkläder på elementen och handdukstorken. Det vore en sak om de behagen tillhörde en späd, ung kvinna – men ärligt talat, Mikael, jag avundas dig inte! – sade han brett leende, satte på hennes kaffemaskin och nöp till om hygienrutiner och stöket i köket. – Hur vågar du! Det här är mitt hem! Min tvätt får hängas var den vill! – fräste Tamara. – Tamara, ni måste börja städa kaffemaskinen oftare – skulle vara renare på en grisgård i Skåne! – fortsatte Sacha. Sacha fortsatte, räknade utgången mat ur kylskåpet och klagade på damm och disk, tills Tamara exploderade: – Ut ur mitt hus nu – annars ringer jag polisen och anmäler dig för olovligt intrång! Oavsett att du är min svärson, Sacha, du kan få sitta av! Mitt hem, mitt kök, min dusch – och ingen har gett dig rätt att storma in och kritisera mig så här! Mikael anade Alexanders baktanke, medan Tamara fortfarande var för upprörd för att förstå poängen. – Ser du nu, Tamara, sa Alexander, detta var precis det jag ville visa dig! Alla dessa ord du kastade mot mig, tänk om och prova att säga dem till dig själv, för så här har du behandlat mig och Lena i månader, när du klampar rakt in hos oss utan förvarning! Och om du insisterar på att blanda in polisen – gör inte det, för jag ska inte heller visa några familjerabatter nästa gång! Men jag hoppas du förstår nu! Sacha bytte om och gjorde sig klar att gå – men lämnade efter sig Lenas mammas favoritvin och hennes pappa en flaska fin konjak, och önskade dem en fortsatt fin Internationella kvinnodag, med sin vänligaste (den här gången) leende. Tamara chockad, drack en kopp kaffe som Sacha så omsorgsfullt ställt i ordning och tog en konjak. Mikael såg uppskattande på, och höll upp två teaterbiljetter: – Grattis på 8 mars, Tamara – svärsonen blev först att fira dig, med buller och bång: du fick show, du fick konjak, snart parfym och teater – och din man följer på! – blinkade Mikael. Efter det besöket dök Tamara aldrig mer upp oanmäld hos Lena och Sacha – men tog det med humor, och uppskattade ändå sin klurige svärson som diplomatiskt visat var gränserna går.

Jag gav min svärmor en läxa på Internationella kvinnodagen.

Hör du, Linnea, det här fungerar inte! Det är i början av vårt äktenskap som din mamma redan beter sig så här. Hur ska det bli när vi får barn? Hon kommer inte lämna vår lägenhet ifred! Vi får ingen ro hon kväver oss! utbrast Alexander, efter att ha fått ännu en uppdatering från Linnea om att svärmor stillsamt planerade att fortsätta klampa in hos dem närhelst hon behagade.

Nåväl, om Ingrid aldrig tar mina ord på allvar, så får jag ta till andra åtgärder. Imorgon ringer jag en låssmed, så får vi byta ut låsen! svor Alexander upprört.

Alex, mamma är ändå min mamma. För eller senare får hon ändå tag på en nyckel till vår lägenhet igen. Ska du byta låscylindrar varje gång? Hon skulle bli så sårad om hon märkte det. Det måste gå att lösa snällt. Så att hon förstår själv, att det inte är okej! försökte Linnea stoppa sin man.

Men hör du, Linnea, om din mamma varken förstår vare sig vanlig svenska eller mina gester, då krävs det radikala metoder! sa Alexander allvarligt.

Vad menar du nu? Linnea spärrade upp ögonen.

Jag antar att om Ingrid har en nyckel till vår lägenhet, så har du också tillgång till deras lägenhet, eller hur? log Alexander lurigt mot sin förbluffade hustru.

Sven och Ingrid hade bestämt sig för att gå upp tidigt på lördagsmorgonen för att besöka Saluhallen i Uppsala. På marknaden, som hölls till ära av Internationella kvinnodagen, kunde stadens pensionärer köpa kött och grönsaker från lokala bönder till priser en tia billigare än i butiken och just därför ansåg de inte att det var konstigt att stiga upp vid sjutiden för att fynda ägg till elva kronor i stället för tjugoett.

Fantastiskt, Sven! Vi fick tag på riktigt fint nötkött, och titta vilka fina abborrar! De rör ju på sig än. Jag steker en till middag idag, och den andra kanske Linnea får i kväll. Kan se Alexanders min när vår abborre plötsligt börjar sprattla i deras kök! drömde Ingrid och skrattade till.

Men Ingrid, måste du lägga dig i barnens liv hela tiden? De har fyllt trettio, låt dem leva ifred, och låt dem slippa din Miss Marple-spaning om var svärsonen tappar sina strumpor. Har du inget eget att göra? försökte Sven resonera.

Vänta! Hör du? Det rinner vatten i badrummet! Lämnade du kanske duschen på? utbrast Ingrid och stegade mot badrummet bara för att direkt vända på klacken och rusa ut med ett gallskrik.

Men herregud! Det står någon naken i vårt badrum! flämtade hon och for runt som en yr höna.

Vem då? Förklara! Sven vågade knappt kika in.

Det är vår svärson, Alexander! Vad har han här att göra?! tjöt Ingrid så det ekade i lägenheten.

Jaha, vad jag gör? Jo, vårt vatten hemma är brunt av rost, och jag kom hem svettig efter nattskiftet. Att lägga sig smutsig är outhärdligt, så jag snodde er dusch, tänkte att det får duga! svarade Alexander, som nu kom ut ur badrummet i Sven och Ingrids gamla morgonrock, fullkomligt hemmastadd.

Ingrid, angående Internationella kvinnodagen, vill jag bara påpeka att det kanske inte är så trevligt att torka underkläder och behåar på elementet och handdukstorken. Visst, om det vore spetsiga små saker hade det inte varit något, men nu blir man ju bara förskräckt… Sven, jag lider med dig! utbrast han när han strök genom köket och startade svärmoderns favoritkaffemaskin för att göra sig en kopp.

Hur vågar du? Det här är mitt hem, jag torkar mina kläder där jag vill! röt Ingrid.

Jo, Ingrid, och den här fina kaffemaskinen Linnea och jag köpte till er i somras skulle kanske behöva en rengöring ibland. Luktar som i stian ute på grisfarmen, så här illa är det ju inte ens där! fortsatte Alexander, nu i föreläsningston.

Alexander…, nu går du för långt, försökte Sven ingripa.

Vadå för långt? Har ni sett köket? Stök överallt, kylskåpet är bara mögel och gamla ostar. Plockade nyss ut fil och majonnäs som gick ut för två veckor sedan! Och så osten utan plast, den har ju torkat ihop. Alexander slängde demonstrativt ut de gamla matvarorna i soppåsen.

Och vems gröt var det nu egentligen som stod halväten och torkade på tallriken? Den får ni aldrig ur! Disken, samma sak! Tror ni att bara för att man har diskmaskin, så får man göra som man vill…? Alexander närmade sig diskmaskinen, men Ingrid ställde sig ivägen med hela sin kropp.

Nu räcker det! Ut ur min lägenhet, annars ringer jag polisen och anmäler dig för olaga intrång! Jag bryr mig inte om att du är min svärson, Alexander sätter man sig på tvären här, då åker man fast! Mitt hem, mitt kök, mitt badrum, mina underkläder och det har du ingen rätt att kommentera! skrek Ingrid.

Sven stod tyst i dörröppningen och smålog. Han hade förstått Alexanders plan och hans välriktade vändning. Men Ingrid var fortfarande rasande och fattade inget.

Ser du nu, Ingrid, vad jag menade? log Alexander belåtet. Alla de ord du precis kastade mot mig fundera själv på dem, snälla, och använd dem på dig själv nästa gång du dundrar in hos oss för att inspektera mitt socklager i hallen! Gör du det igen, ringer även jag polisen och då är det ingen skillnad vem du är! Men förhoppningsvis slapp vi gå dit, eller hur?

Alexander bytte om till jeans och jacka och snörade på sig kängorna för att gå.

Glad kvinnodag, svärfar och svärmor! Jag har lämnat en flaska av din favoritwhisky på köksbordet, Sven, och åt dig, Ingrid, ett gott rödvin och lite fina svenska chokladpraliner. Linnea sa att det var dina favoriter! log Alexander nu med ett mjukare leende, stängde försiktigt dörren och försvann.

Ingrid fortfarande i chock korkade snabbt upp flaskan, hällde upp whisky i ett glas, hällde i sig det och sköljde ner med en kopp kaffe som svärsonen just fixat åt henne med en glänsande, skinande maskin.

Tja, Ingrid, din svärson är diplomaten själv! Han regisserade allt på pricken! Och titta vilken final han gav oss: present, teater och whisky på det… Bitter smak, men ändå effektiv och en hygglig eftersmak! sa Sven, medan han granskade den dyra whiskyn, de exklusiva chokladpralinerna och två biljetter till Dramaten; “Don Juan” med Ola Rapace.

Så slutade det med att Ingrid inte längre dök upp oanmäld i Linneas och Alexanders lägenhet, men inte heller blev hon osams med sin dotter eller svärson tvärtom uppskattade hon Alexanders uppfinningsrikedom.

Gränserna var dragna, alla nöjda och Alexander kunde sova ut efter nattskiften, utan oro för att Ingrid skulle rota i hans låda med strumpor.