Efter att hennes pappa hade packat sina väskor och lämnat familjen, utvecklade Linnea en kraftig aversion mot honom. Trots alla hans lovord om ständig kontakt ville hon inte ha någonting med honom att göra. Mormor gav dock inte upp så lätt och tjatade på Linnea att ringa upp honom, med det eviga argumentet att han ju faktiskt fortfarande var hennes pappa och att lite kontakt inte skadar. Det kändes ganska märkligt för Linnea särskilt eftersom hennes egen mamma knappt yttrade ett ord till ex-maken. Fast för att inte göra situationen ännu knepigare för mamma, gick Linnea ändå med på att träffa sin pappa då och då.
En gång blev hon till och med upphämtad mitt under lektionstid. Läraren rynkade förstås på näsan, men kunde inte säga mycket när Linneas egen far själv stod där och insisterade. När Linnea satt hemma hos pappan hörde hon klasskamraterna skvallra om att hon tydligen skulle ha en syster också. Först ville hon inte tro det men hemska sanningen slog henne i ansiktet när hon insåg att pappa inte bara hade ny fru, utan även en söt liten dotter ihop med henne. Styvmamman var förvånansvärt trevlig och engagerade sig i Linneas skolarbete och bjöd på kanelbullar. Pappan själv verkade dock mest gömma sig bakom datorn och var halvt om halvt avskärmad från allt vad familjeliv hette.
Med tiden började pappa ta hem Linnea oftare och bad henne passa sin nya lillasyster. Linnea var inte direkt stormförtjust över erbjudandet hon hade inga planer på att kalla flickan för sin syster överhuvudtaget. Men hon lydde ändå, mest för att undvika bråk och för att hennes mamma och mormor verkade vilja att det skulle se ut som om allt var helt normalt. När pappan bad henne stanna längre nästa gång svarade Linnea artigt men bestämt att hon hade läxor att plugga. Som om det spelade någon roll pappan tyckte snarare det var praktiskt, han erbjöd sig glatt att låta Linnea passa lillasyster medan han och nya frun stack iväg på stan.
Till slut kokade det inom Linnea. Hon kände sig som en obetald barnvakt och totalt osynlig. Så hon bestämde sig, helt enkelt tillbaka till pappans nya familj tänkte hon inte gå. När pappan sedan ringde och ville veta var hon var, och påminde henne om ansvaret för lillasyster, stod Linnea på sig. Hon hade noll lust att vara gratis dagmamma. Hon påpekade att pappa nästan aldrig pratade med henne han förväntade sig bara att hon skulle ta hand om hans nya unge medan han sysslade med sitt. Den där totala bristen på uppskattning, för att inte tala om intresse, var pricken över i:et.
Senare, efter ännu ett par tafatta försök från pappan och nya frun att laga relationen, fick Linnea nog. Hon konfronterade honom och krävde en förklaring till hans märkliga beteende. Han svarade utan att ens försöka linda in det: någon måste ju hjälpa till med den lilla, det är ju praktiskt och nej, han låtsades inte ens som att han saknade Linnea.
Så till sist var det väl själva relationen som blev kvarlämnad iskall och oförsonad. Pappans agerande skapade en spricka som inte gick att reparera, och Linnea blev kvar med känslan att hon mest varit någon sorts billig serviceinrättning.
