Pappa, vi måste prata på allvar! började svärdottern Signe med en röst full av oro när hon steg av bilen i den lilla byn Västerby, bara två timmar från hennes svärföräldrars gård. Hon kastade en misstänksam blick mot sin svärmor Märta, som stod i köket och torkade händerna på en kökshandduk.
Ursäkta mig, men jag tog inte bara ut er son ur byn för skojs skull. Jag gjorde honom till en riktig stadskille. Och nu vill ni, med er lille barn, Petter, göra om honom till en bybo igen? Det tänker jag inte gå med på!
Vad har hänt, Signe? flämtade Märta. Varför talar du så?
För att vår Petter, efter hela sommaren här med er, inte längre är den han var! Förstår du?
Vi förstår inte. Vad menar du med att han var något innan? Han är bara åtta år gammal!
Precis! Åtta år, och efter er by har han förvandlats till en riktig gubbe! Och dåliga vanor har han plockat upp!
Dåliga vanor? Vad menar du, Signe? stannade Pelle, deras farfar, med en rädd blick på svärdottern. Har han börjat röka?
Vad har rökning med det att göra, pappa? Självklart röker han inte!
Och dricker han då? mumlade Pelle. Vad är det för dåliga vanor du talar om?
Jag menar lantliga vanor! Nu kallar han bilar för hästar! Föreställ er, han ser en fin bil och ropar ut på hela gatan: Mamma, pappa, se vilken häst som kör förbi! Vad är det för ord? Det är ju otäck!
Pelle ryckte på axlarna och slog näven i handen, medan Märta gav honom en missnöjd blick.
Så där dina ord, Pelle sa svärmor, med en lite förlåtande ton till svärdottern. Men du, Signe, oroa dig inte. Det är ju inte ett svordom, det är bara ett gulligt ord. Det är ingen häst utan en liten hästling.
Mamma, vad säger du? flämtade Signe igen. Ska en stadskille verkligen tala så? Jag blir rädd för att han nu också kan svära. Efter sommaren har han fått på sig märkliga uttryck. Jag får gå på kallsvett bara av att höra dem! Han säger saker som: Nu tar jag tag i dig som en kardan! eller Du får ett byte i växellådan! Vad betyder det? Jag förstår inte! När han skrev sin uppsats i skolan stod det att han vill bli traktorförare. Är det du, pappa, som har gett honom de drömmarna?
Varför skulle jag? försökte Pelle hålla masken, men ett leende trängde igenom. Det är inte jag. Han har bara sett hur maskiner jobbar på fälten och drömmer lite. Trots allt är han en stadspojke. Oroa dig inte. Han har ju sagt att han vill bli finanschef, nästan minister för finans.
Det är vi som har drömt om att han ska bli finanschef, suckade Signe. Men vet ni vad han gjorde nyss?
Vad? Märta spände sig.
Vi gav honom en liten summa pengar, som en framtida finansman, och sa att han fick köpa sin födelsedagspresent själv. Så vad köpte han?
Vad köpte han? Pelle såg förvånad ut.
Han köpte någon sorts kedjor. Eller kedjesågar, jag vet inte exakt. Han sa att era kedjor, pappa, är så slitna att de inte går att vässa. Och att han och du nästa år ska åka till skogen med sågarna och hugga ved till bastun. Är det sant?
Herregud suckade Märta. Vad har barnet på gång
Jo, fortsatte Pelle. Istället för att köpa en present bestämde han sig för att hjälpa mig. Signe, oroa dig inte. Vi betalar tillbaka kostnaden för kedjesågarna. Säg bara hur mycket han spenderade i kronor.
Det handlar inte om pengar! skrek Signe. Min son ska inte tänka på ved för bastun eller på hästar och traktorer, utan på skolan. Han ska bli en toppstudent och gå direkt på universitetet.
Du har rätt, Signe, log Märta. Nästa sommar tar vi med oss de bästa böckerna från vårt föreningsbibliotek. Vi sätter upp dem i trädgården under äppelträdet och sitter hela dagen och läser för Petter matematik, svenska, allt. Vi formar honom till en stjärna i skolan.
Exakt! nickade Pelle. Ta bara med honom hit, så gör vi honom till den klokaste barnet i hela landet. Han kommer snart kunna slå vilken byman som helst i kunskap. Multiplikationstabellen går han igenom som ett barn leker med nötter.
Och han talar så vackert, tillade Märta åt sin make. Han sjunger istället för att prata. Alla våra bybönder är förälskade i honom. De säger att mamman till Petter, alltså du, Signe, är en riktig bra mamma.
Verkligen? frågade Signe tveksamt. Vad menar du med att jag är bra?
Att du tar med honom hit på sommaren. Barn i hans ålder ska äta färska, naturliga produkter, andas den rena luften, bada i den klara bäcken inte i någon kemisk simbassäng med klor. Har du hört att han nästan kan simma som en fisk?
Jo, han berättade nickade Signe och log äntligen.
Och på sin cykel kör han utan att vara rädd för att en lastbil ska dyka upp runt hörnet. Han är inte rädd för bin eller hundar längre, och allergierna har lagt av. Vi går nästan inte till vårdcentralen längre.
Och om ett år glömmer ni bort ordet nästan, sade Pelle. Så var inte rädd för att vi ska förstöra honom här. Tvärtom, han kommer att samla så mycket hälsa att den räcker honom hela livet. För i ett barns liv är hälsan det viktigaste både fysisk och mental.
Okej, då gav Signe upp. Ni har lugnat mig lite.
När Signe körde iväg, vände sig Märta mot sin man och frågade med ett missnöjt uttryck:
Tror du att de tar med Petter hit nästa sommar?
De får väl göra det, svarade Pelle osäkert. Det är bra att Natalja inte kikade i ladan. Annars hade hon sett traktorn jag bygger åt Petter och blivit helt galen. Men allt är väl som det är. Han har ju ändå tagit med sig ordet hästling, precis som jag som barn. Jag minns hur min farfar sa allt han hörde så fast att det fastnade i mitt huvud.
