Onsdag, 15 mars
Mamma, möt Elsa. Hon är min fästmö, sade Simon i dörröppningen och höll försiktigt om den blyga tjejen i sin famn. Vi har varit på kommunhuset idag och lämnat in pappren för att gifta oss.
Grattis till er, svarade jag (Birgitta), lite ställd, och torkade händerna med kökshandduken. Jag hade precis lagat klart middagen. Kliv in, varför stå i dörren?
Överraskningen gick inte att dölja. Simon har alltid varit min stolthet, mitt allt… En snäll kille, artig och ordentlig och nu det här! Han ställde mig fullständigt inför fullbordat faktum angående äktenskapet.
Det sved till inom mig att jag fick höra om detta allra sist. Som om jag vore någon vild främmande som inte skulle förstå hans önskan? Tvärtom, jag skulle ha glatts med honom och gärna hjälpt till med bröllopet.
Förlåt, mamma, att jag inte berättade tidigare, sa Simon och gav mig en tafatt kram. Allt gick så fort… Jag blev kär, som en pojke! Kärlek vid första ögonkastet, för livet.
Jaså, och du tycker inte att 25 är något att snacka om då? log jag, medan jag gömde min besvikelse djupt inom mig. Men vi kan väl istället prata om framtiden. Var ska ni bo?
Om vi får, vill vi bo här hos dig ett tag, Simon drog en lättad suck när han märkte att jag inte blev arg. Vi kan köpa något eget sen.
Och varför skulle jag vara emot, tror du? Vår lägenhet är stor nog för oss alla.
Elsa, som fortfarande stod i hallen, log snabbt men antog genast en mer neutral min. Just nu måste hon vinna svärmors hjärta; först efter bröllopet kan man visa sitt rätta jag.
******************************************
Bröllopet var storslaget. För min älskade son sparade jag inte på någonting tömde till och med spargrisen där jag så noggrant lagt undan varje krona. Dessutom köpte jag en charterresa till Gotland åt de nygifta tänkte de skulle få njuta av varandras sällskap ordentligt, för snart blir det annat. Elsa hade nämligen redan gått ut med att hon väntade barn.
Jag kan inte säga att jag ogillade Simons val… Men flickan verkade så märkligt inställsam. Hon höll alltid med om allt, log vänligt åt varenda ord…
Min syster Ingrid bara skrattade när jag beklagade mig.
Tyck att du har tur med svärdottern! Men vänt du bara så fort hon känner sig hemma visar hon nog vem hon är. Sedan blev hon plötsligt allvarlig. Håll ett öga på henne, om du har en dålig känsla. Hon kanske bara spelar ängel framför Simon, och är något helt annat i själva verket.
Ingrids ord visade sig bli sanna. Med den efterlängtade vigselringen på fingret blev Elsa som förbytt. Eftersom Simon ofta arbetade långa dagar började hon systematiskt bringa mig ur balans.
Hon var fräck nog att påstå att det inte fanns plats för utomstående i deras hem. Första gången jag hörde henne säga så blev jag alldeles ställd utomstående? Jag? Den kvällen gick jag till Simon med hopp om att han skulle säga till henne.
Mamma, du har nog bara missförstått henne, avfärdade han mig, övertygad om Elsas godhet. Hon är snäll, omtänksam ja, den bästa!
Elsa log nöjt när hon hörde honom. Allt gick enligt hennes plan.
Några dagar senare mötte Elsa Simon vid dörren med tårar på kinderna. Hon sade att hon inte vågade vara ensam med mig i lägenheten, att jag försökt ta hennes liv.
Du vet lika väl som jag, snyftade hon, att jag har svår allergi mot mandel. I morse kunde jag inte sova, så jag ville hjälpa din mamma i köket. Och gissa där står hon och häller mandelmjöl i pannkakssmeten! Jag är livrädd!
Simon rusade genast ut till köket, rasande, och skällde ut mig. Han sa att han är vuxen nu och bestämmer över sitt liv, att han inte tänker låta någon skada det viktigaste han har.
Jag stod där helt oförstående och kände bröstet snöras åt. Jag darrade, plockade fram hjärtmedicinen, men Simon såg ingenting han bara fortsatte att skrika.
Till sist orkade jag inte mer. Jag tog jackan och gick mot Ingrids lägenhet, med smärtan värkande i bröstet. Jag förstod inte alls vad jag gjort för fel… varför min pojke plötsligt blivit en främling.
När jag var någon meter från porten sviktade benen och allting blev svart.
******************************************
Två veckor hade passerat sedan begravningen. Simon var som en spillra. Elsa försökte trösta honom med vatten och kramar.
Älskling, jag förstår att det är svårt, men nu måste vi tänka på livet, sa hon och smekte den alltmer synliga magen. När du mår dåligt mår jag också dåligt.
Simons tystnad drev Elsa till vansinne. Hennes plan hade lyckats även om detta inte var riktigt vad hon tänkt sig. Hon hade trott att det bara skulle sluta med att de bytte till en större lägenhet. Men egentligen det blev kanske ännu bättre så här.
Plötsligt gick dörren upp. Ingrid klev rakt in med sina egna nycklar.
Hur vågar du komma hit som om det vore ditt eget hem! snäste Elsa, med blicken fixerat på henne.
Det är precis vad det är. Ingrid log svalt. Har du inte förstått det? Det här är min lägenhet.
Vattenglaset föll ur Elsas hand. Hur kunde det vara så? Allt detta till ingen nytta?
Simon, vad menar hon? frågade Elsa, hysteriskt.
Det betyder just det hon sa, sa Simon matt. Mamma skulle köpa ut lägenheten från moster, hon sparade i åratal…
Och använde alla pengarna på ert bröllop! avslutade Ingrid. Jag hade faktiskt tänkt ge den till ert barn, men det kan du glömma. Ni har tre dagar på er sen ringer jag polisen.
****************************************************
P.S.
Simon blev kvar i mosterns lägenhet. Ensam. Elsa packade sina saker redan samma kväll, förklarade att barnet inte var hans, och försvann.
