En mycket attraktiv ung kvinna steg ombord på planet med självsäker hållning. På hennes ansikte satt stora, exklusiva solglasögon, och över axeln hängde en dyr märkesväska. När hon kom fram till sin plats upptäckte hon att hon skulle sitta bredvid en äldre man med ett mycket enkelt utseende hans skjorta var ren men tydligt utsliten, och hans skor hade sett många år.
Så fort hon slog sig ner, vinkade hon till sig flygvärdinnan.
Kan ni flytta mig till en annan plats? sa hon med ett kyligt och bestämt tonfall. Jag kan inte resa bredvid någon som ser ut så här Titta bara på hans kläder, hans slitna skor. Jag förtjänar bättre sällskap.
Flygvärdinnan blev förvånad men behöll sitt lugn.
Ursäkta, fröken, men alla platser i ekonomiklassen är fulla.
Den unga kvinnan suckade ljudligt och vände sig irriterat mot fönstret.
Den äldre mannen sänkte bara blicken. Han sa inte ett ord.
Flygvärdinnan kände sig obekväm av situationen och gick till cockpit för att berätta för kaptenen vad som hänt. Han lyssnade noggrant och log vänligt.
Låt mig ta hand om detta. Det ska ordnas.
Några minuter senare kom flygvärdinnan tillbaka med ett vänligt leende.
Fröken, kaptenen har godkänt en platsändring. Vi ber om ursäkt för att ni behövt sitta bredvid så oangenämt sällskap.
Kvinnan höjde huvudet nöjt, grep sin väska och reste sig snabbt, redan föreställande sig sitt nya säte i första klass med mer benutrymme och ett glas vin i handen.
Men då vände sig flygvärdinnan mot den äldre mannen och sa oväntat med stort respekt:
Herr Johansson, skulle ni vilja följa med mig? Kaptenen bjuder er till första klass.
Allt blev plötsligt stumt.
Sedan bröt ett jublande bifall ut i kabinen, som om alla hade hållit andan och nu släppte både tårar och skratt.
