En man kom hem och blev alldeles häpen… Ett halvår tidigare hade han fått en liten kattunge i present, som de kallade Pilen. Hans systerdotter, som ibland kom på besök med sin familj, hade hittat den lilla på gatan. När hon överlämnade den sa hon:
– Du bor ensam. Du har fortfarande inte funnit en partner. Ditt jobb är stressigt. Du är busschaufför. När du kommer hem så blir du välkomnad. Katter skapar ju mys och lugn…
Oj, så är det! Han trodde verkligen på det. Han tänkte, varför inte? När du kommer hem, helt utmattad av passagerarnas och de andra förarnas oförmåga att visa hänsyn i trafiken, så ligger den här lilla och väntar på soffan. Jamandes och spinnande. Glad och vill gärna kela.
Ni förstår så klart, damer och herrar, det var vad han trodde i sin okunskap. Katten motsvarade inte hans förväntningar. Från att ha varit en lydig och trevlig liten varelseså blev den nu en vild tonåring. Han gillade inte att sitta i famnen och bli klappad, men busa… Hur mycket som helst!
Uerfarenheten gjorde att mannen skaffade en flugsmälla, för att slåss mot flugorna. Små snabba eller stora som av någon anledning kallades kodynga.
Pilen följde noga mannens handrörelser när han slog flugorna, samlade kanske information. En dag beslöt sig Pilen för att göra sin människa en tjänst. Och gjorde det verkligen…
Så återgår vi till ögonblicket där vi började.
***
Mannen klev in genom dörren och tappade hakan. Ingenting! Absolut ingenting låg eller stod kvar i hans hem. Det såg ut som om två gangstergäng hade haft en uppgörelse i lägenheten, och verktyget de använt som tillhygge… basebollträn!
Stolar låg omkullvälta. Vaser, glas och allt annat som tidigare stått på bordet, fönsterbänkar och byråar låg nu spridda över hela golvet tillsammans med skärvor av glas, lera och plast…
Gardinerna påminde om remsor från en modemedvetens kjol, och i köket… Ketchupen rann ner i salta tomater och sylt. Noga placerade högar av salt, socker och peppar täckte golvet. Gafflar och skedar låg strödda i klungor. Gardinerna i köket var rivna tillsammans med gardinstängerna och låg nu bland röran och på det helt tomma matbordet…
Satt en mycket nöjd Pilen, framför sig låg en fluga. Stor som ett flygplan. Pilen tittade på mannen med segrande ögon och spann glatt.
Nu! Nu skulle mannen berömma honom. Hela dagen, utan att ha glatt sig eller sparat ansträngning, hade han jagat den fräcka flugan runt lägenheten. Helt utmattad men han hade lyckats! Och nu kunde han stolt visa upp den och få sin rättmätiga belöning.
Av dessa behagliga tankar började Pilen vifta med tassarna.
Mannen lyfte upp en stol och satte sig. Han visste inte vad han skulle börja med. Städa, äta middag eller skälla ut Pilen, men länge behövde han inte fundera. Det ringde på dörren. Han reste sig upp, gick till hallen och öppnade. Hans förvåning växte nu ännu mer.
I korridoren stod tre poliser och bakom dem tio grannar. Poliserna höll händerna på sina pistolhölster.
– Vi har fått ett samtal… – började en av dem.
– Flera gånger, – fyllde en annan i. – Och de sa att det händer något mycket dåligt i er lägenhet. Möbler rasar ihop och tallrikar går sönder. Och man hör fruktansvärda skrik och tjut. Kan ni låta oss gå in och kontrollera att allt står rätt till, och ni… för säkerhets skull… lyft upp händerna, korsa dem på huvudet och gå bort till rummets hörn.
Grannarna betraktade mannen med rädsla och misstro.
– Jaha, så ligger det till, – sa mannen och fortsatte: – Kom in, för all del!
Han gick till hörnet av rummet och korsade händerna på huvudet.
Poliserna gick igenom lägenheten, betraktade den förfärliga röran och letade efter något medan de gick från rum till rum.
– Vad letar ni efter? – frågade mannen.
– En kropp, – svarade en av poliserna. – Och ett förklarande till det som hänt.
– Åh, en kropp! Det ska jag visa er direkt, – sa mannen.
Poliserna blev genast vaksamma och lade händerna på sina pistolhölster. Försiktigt och utan att göra plötsliga rörelser gick mannen mot köket. Med en svepande gest öppnade han dörrarna.
– Varsågoda! – sa han. – Här är kroppen.
Poliserna trängde sig förbi honom och in i köket.
Kroppen satt på bordet med en fräck liten leende. Kroppen trivdes med uppmärksamheten. Framför den låg flugan.
Några sekunder rådde total tystnad medan poliserna återhämtade sig och inspekterade omkring. Sedan började glimten i deras ögon klarna. Först skrattade den som inledde samtalet, sedan följde de andra med.
De skrattade hejdlöst, och Pilen tittade på dem och mannen med segrande blick som för att säga: “Ser du? Alla är nöjda. Det betyder att jag har gjort rätt!”.
Nästa halvtimme tillbringade poliserna med att fotografera flugan och sig själva med Pilen i armarna, omgivna av den kaotiska röra han åstadkommit. Alla skrattade och var väldigt nöjda. Mest nöjd av alla var katten. Självklart! Alla hade uppskattat hans ansträngningar.
***
När poliser och grannar hade gått, satte sig mannen återigen på stolen.
– Jag hjälper er, – hörde han en röst och vände sig om.
Bredvid honom stod kvinnan från första våningen.
– Jag är ledig idag, – sa hon och log. – Du kommer hålla på till sent ikväll om du gör det själv, men tillsammans går det snabbt.
– Jag vill inte belasta er, – blev mannen obekväm.
– Ingen fara! – log kvinnan tillbaka. – Det är lugnt. Jag hade ändå ingenting att göra. Jag är ensam. Ingen annan än mamma. Hon bor i närheten. Och kommer du ge den odågan en tillrättavisning, eller åtminstone en skopa ovett? – frågade hon och nickade mot Pilen.
Han låg på köksbordet och jagade en fet fluga med höger tass.
– Tja, tillrättavisa… – suckade mannen. – Idag ska jag göra det…
Han ställde sig upp, gick fram till Pilen och plockade upp honom:
– Du är minsann en ouppfostrad rackare! Kan man verkligen bete sig så här? Nej, det kan man inte.
Pilen rörde på tassarna – pappa tillrättavisade honom. Så mjukt och snällt att han inte kunde låta bli utan sträckte sig upp och slickade sin människas vänstra kind, och mannen… Kysste honom på nosen.
– Så bra. Bra gjort, – sa han till Pilen. – Så du förstod. Se till att det inte händer igen.
Han satte ner katten på golvet. Pilen reste svansen i vädret och började gnida sig mot kvinnans ben. Hon skrattade.
– Vilken elegant tillrättavisning, – log hon. – Varför har jag inte sett dig tidigare?
– Jag vet inte, – svarade mannen. – Kanske för att jag var olycklig tidigare, men sedan Pilen kom in i mitt liv, har jag blivit lyckligare.
Han pekade på röran som katten skapat.
Kvinnan ringde en vänlig hantverkare och nästa dag monterades ett robust nät på samtliga fönster. Så kunde Pilen ligga tryggt på fönsterbrädan och med nyfikenhet betrakta fåglar och stora flugor.
Kvinnan och mannen städade bort hela röran, kastade allt trasigt porslin, skrubbade golvet, tog ner de trasiga gardinerna och åkte till affärerna för att välja nya.
De kom hem på kvällen, mannen köpte olika snacks och en mycket god tårta. Och en flaska champagne. Ni förstår så klart, damer och herrar. För att fira inflyttningen. In i den gamla lägenheten. Tillsammans med kvinnan.
De satt vid köksbordet, åt, drack och pratade. Och de hade det bra, särskilt Pilen. Han låg i kvinnans knä och smidde planer… på nytt hjälp till pappa.
***
Allt blev till slut perfekt. Och Pilen, självklart, hjälper nu två personer. Pappa och nya mamma. Som kom till deras hem enbart för att hon fann honom, Pilen. Och erkände honom som sin egen lilla kisse.
Och pappa och mamma tar nu tillsammans itu med konsekvenserna av hans hjälp.
Vad tänker ni annars?
Hur skulle det kunna vara annorlunda?
Nej, det går ju inte på annat sätt…
