Vem är den där kvinnan och vad gör hon här? ropade Lovisa, slängde väskan åt sidan och förberedde sig på att gå i närkamp.
Det är Sigrid! svarade Erik med ett leende som verkade breda ut en doft av stekt kött på hela lägenheten.
Så otäckt! hans ansikte kröktes. Vad gör hon här?
Så ser du! Erik andades ut den spridda aromen. Hon steker köttbullar!
Har du druckit för mycket av den där vita mjölken? skrek Lovisa igen. Har du bjudit in en främling i mitt kök för att laga köttbullar åt mig?
Jo! nickade Erik. Efter den där mjölken fick jag plötsligt en lust för köttbullar!
Sigrid kikade fram ur köket:
Åh, jag har anlänt! Så blev jag även din värdinna! Min man kan ju inte steka köttbullar själv!
Hur menar du, kan inte du? svarade Lovisa förvånad. Jag kan ju hur som helst!
Jag märkte bara inte att din man tackade nej när jag erbjöd mig att laga åt honom! Sigrid flinade. Kanske ska jag ge honom något mer? Kanske ja?
Jag ska snart skära dig i små bitar med mina egna händer! vrålade Lovisa.
Med dina tassar ser det inte hotfullt ut! Du har fixat naglarna, smort in kräm!
Du måste bunta upp dina lockar och låtsas vara viktig! Det syns att du inte är van vid hushållet!
Ja, jag Lovisa kvävdes av ilska. Så att du vet
Gå nu, du dam av affärsvärlden, här får du en köttbulle! Men bara en, annars får du inte plats i din kostym! Sigrid vinkade in i köket.
Du får drömmen i kakan! sa Lovisa förbi Erik. Jag ska reda ut det här, så gör dig redo!
Men bränn inte alla mina köttbullar! ropade Erik efter henne.
Lovisa stormade in i köket med full beslutsamhet att slita och kasta. Hon var beredd att kasta ut den arroganta personen ur sitt liv.
Vid köksbordet satt Sigrid, hällde upp te i koppar.
En liten balsam för att lugna? frågade Sigrid med ett leende.
Jag dig, skar Lovisa mellan tänderna.
Som du vill, Sigrid ryckte på axlarna och log, jag dricker själv!
Du är ju! lovade Lovisa en rad svordomar.
Sluta så! Sigrid reste sig. Du har fått din man att gå omkring på gatorna och fråga vem som kan steka köttbullar åt honom?
Man kan bara låta mannen svälja sin hunger om han lovar att gå ner i vikt! Men annars ska han vara mätt, ren och älskad!
Eh svarade Lovisa osäkert.
Bra att jag fångade honom! Annars skulle han ha snurrat omkring med en kemisk lockning! Hon var redan redo att steka köttbullar, bädda säng och allt annat!
Och du? frågade Sigrid, förvånad, medan hon satte sig på en pall.
Vad behöver jag? svarade Sigrid med ett flin medan hon sipprade på sitt te. Jag har min man! Du, som stamkund, fick bara tjäna honom!
Och för att rädda honom för dig! Jag säger, han gick omkring på gatan, vem skulle annars ha stekt hans köttbullar!
Han är ju en anständig man, men utan mig skulle han inte ha någon att luta sig mot! Så jag sparade honom åt dig!
Känns det som att vi har träffats förut? frågade Lovisa misstänksamt.
Så minnet är bra! svarade Sigrid med ett flin. Jag jobbar i köttbutiken under ditt hus! Ni handlar alltid av mig!
Precis! ljusnade Lovisa.
I fickan är det saftigt! svarade Sigrid. Du har gjort din man så att han släpper in en främling i ditt kök för köttbullar? Är det normalt nu?
***
I början hade Erik och Lovisa en klassisk svensk familj. Erik jobbade och försörjde hemmet, medan Lovisa var hemma med barnen.
Hon hade turen att i åtta år vara hemma med tre små, så hon kunde fokusera helt på dem och slutföra sin programvara som hemmafru.
Erik var stolt över sin stora familj. Han var enda barn och mindes hur ensam han var när föräldrarna var på jobbet.
Han drömde en gång:
Skulle det inte vara kul om jag hade en bror eller syster? Vi skulle leka tillsammans!
I sin egen familj gjorde Erik allt för att skydda sina barn från sina egna bekymmer.
Först hade de tre barn, och Lovisa var en hemmafru, så alltid hemma.
Många undrade hur Erik kunde försörja en så stor familj. Han var universitetslektor, men lönerna var låga.
Finansiellt välstånd kom inte från skumma affärer utan från ren tur.
På sin artonde födelsedag fick Erik en sommarstuga i Värmland, en gåva från föräldrarna. Ingen förstod varför, men gåvan fanns.
Erik studerade på universitetet och ville bli professor. Stugan intresserade honom inte.
Två år innan han fyllde tjugo stod stugan tom, och han sålde den för ett bra pris. Pengarna gav han till sin vän Arvid för att starta ett företag.
Arvid använde pengarna klokt, och företaget växte. Erik blev delägare utan att själv dyka ner i affärerna:
Arvid, du kan ta hand om det, jag räknar bara på min del av vinsten! sade Erik.
Till en början var vinsterna små, men med tiden ökade intäkterna.
Till slut fanns det alltid pengar kvar, som de satte på sparkontot.
På något stort eller dyrt, log Erik. Så kan barnen spara! De blir inte barn för alltid. Det behövs till utbildning, lägenhet, bil, bröllop!
Familjen levde bekvämt och harmoniskt.
Erik forskade och undervisade, och var lycklig med det.
Lovisa tog hand om hemmet, barnen och Erik.
De hade gemensam fritid och pengar för resor och nöjen.
Allt gick bra tills den yngste sonen fyllde tio år.
Erik märkte inget, men Lovisa kände en inre tomhet. Hon var van vid att fylla dagen med barnens behov, men nu var det ett vakuum.
Erik, jag tror jag spricker av stress, jag kan inte fortsätta så här! sa hon en dag. Jag älskar dig och vår familj, men jag känner att jag smälter bort!
Hon var både fru, mamma och hemmafru, men ingen lycklig kvinna längre. Hon fruktade att en dag bara rymma.
Det är ett allvarligt påstående, svarade Erik. Vad föreslår du?
Hon svarade bara: Jag vet inte! en traditionell kvinnlig reaktion, att göra tumult och låta någon annan lösa det.
Erik började fundera på hobbyer för Lovisa, men hon överraskade honom:
Jag vill starta ett eget företag! sade hon. Vi har sparat en del pengar som ger en liten ränta.
Om jag tar en del och investerar, kan jag antingen föröka den eller förlora allt utan att familjen går under.
Mmm, tänkte Erik.
Älskling, log Lovisa mjukt. Om jag lyckas blir jag mer än bara fru och mamma, jag blir en affärskvinna!
Om jag misslyckas inser jag bara att det inte är min grej, men jag vill ändå prova!
Gör som du vill, gick Erik med på det.
Han kunde inte säga nej. Det fanns inga andra alternativ. Men att starta ett företag kunde leda till katastrof.
Lovisa kastade sig i affärerna, glömde sin familj och påminde sig bara ibland om att hon var fru, mamma och husfruarinna.
Erik, trots att han var professor, var ingen hemmahjälte. Han kunde städa, laga mat och hålla koll på barnen, men alltid med en manlig slant.
Städning var halvhjärtad, smuts gömdes under mattor och sopor slängdes under stolar. Bortom synen, bort från hjärtat.
Barnen klarade sig själva, bara med en hjälpande hand med läxor och lite fickpengar.
Köket var hans svaghet. Han kunde laga enkla rätter, men mest frysta köttbullar och nuggets. Livet tvingade honom till det.
Min själ kräver något annat! förklarade han i en livsmedelsbutik. Jag vill ha hemgjord mat, inte bara frysta grejer!
Butikspersonalen svarade:
Vad kan din fru inte laga? frågade de.
Hon kan, när hon är hemma! Men hemma är hon borta på affärerna! Så jag får köpa färs till köttbullar, men jag vet inte hur jag ska laga dem!
En annan kund ropade:
Låt mig laga åt dig! Jag är en riktig kock!
Personalen svarade:
Jag vet hur du lagar! Du har kommit i fem år, men bara köper dumplings! Vet du hur man gör köttbullar?
Kunden retades bort, och personalen sa till Erik:
Klarar du av att vänta till sju på kvällen? Jag slutar då. Jag kan komma och steka köttbullar åt dig! Min man är ute, så jag har inget annat att göra!
Erik längtade efter hemlagade köttbullar han inte sett på tre år. Han gick med på det, och i sju-tiden hjälpte han Sigrid att räkna kassan. Sen köpte de resterande ingredienser bröd, mjölk och lök i grannbutiken. Och så började stekpannan sjunga. Sigrid stekte köttbullar åt Erik och väntade på att hans fru skulle komma hem. Hon hade mycket att säga!
Var lite försiktigare med ditt företag, sade Sigrid medan hon torkade köket. Din affärsdröm är en dröm, men din man var nära att försvinna i en storm! Jag fångade honom i sista sekund och matade honom med köttbullar, så du behöver inte vara arg.
Jag är inte arg, svarade Lovisa.
Vad har min ilska med dig? flinade Sigrid. Idag föll han för köttbullarna, imorgon lockas han med pajer och i morgon blir han mätt med biff!
Och du, så självförverkligad, blir ensam utan man! Han är ändå normal för dig! Det är synd att förlora honom!
Tack, mumlade Lovisa.
Lovisa nådde inte sagolika höjder i sitt företag, men hon gick inte heller i konkurs. Vinsten var lagom, och det räckte för att betala räkningarna.
Om hon hade fortsatt i samma takt utan familjen, kanske hon hade nått toppen, men Sigrids lektion fick henne att omvärdera prioriteringarna.
Om överlevnad stod på spel skulle hon ha kämpat vidare, men för egen självkänsla räckte ett åttatimmars jobb med två lediga dagar i veckan.
Nu gick hennes man inte längre omkring och sökte främlingar som kunde laga köttbullar åt honom.
