Tidigt på morgonen samlades släktingar, både nära och mer avlägsna, på en advokatbyrå i Stockholm. Alla hoppades att den avlidne hade lämnat efter sig ett rejält arv. Advokaten var försenad, och stämningen var spänd. Hur länge kan vi vänta egentligen? Jag vill bara veta om min pappa har lämnat något till mig så jag kan gå, sa Adams äldsta dotter, Märta, nervöst. Märta, du borde vara mer återhållsam och visa lite sorg. Det är ju faktiskt min pappa som är död, sa Mikael. Sluta kalla mig faster. Jag är inte så gammal. Säg mitt namn, muttrade Märta irriterat. Hur mycket du än sminkar dig och gör behandlingar så blir du inte yngre, svarade Mikael snabbt.
Till slut steg advokaten in i rummet, granskade sällskapet noggrant och plockade upp en mapp från bordet. Är ni redo att få testamentet uppläst? frågade han. Alla nickade. Advokaten öppnade mappen, log gåtfullt och började läsa Adams sista vilja. Jag har lämnat er alla ett arv. Men ni måste hitta det själva. Som barn bodde jag på landet med mina föräldrar. Vi hade inte mycket, men vi var lyckliga tillsammans. I vårt gamla hus finns ett kassaskåp med allt pengar, men ni behöver hitta nyckeln för att öppna det. Advokaten ger er en karta och ser till att reglerna följs. Lycka till, mina kära!
Alla satt tysta några minuter, ingen kunde förstå att den gamle mannen valt att leka med dem även efter sin död. Adams äldsta dotter, Märta, bröt tystnaden. Jag och min man åker till byn direkt. Vem följer med? Mikael och Adams yngre dotter Greta skakade på huvudet. Pappa gillade alltid att driva med oss, det här är säkert en fälla, vi behöver inte pengarna, sa Greta bestämt.
Märta, hennes man och några andra släktingar begav sig till byn. De löste uppgift efter uppgift: letade bland höet i ladan, besökte djuren och fick krypa genom lerigt gräs. Byns folk stannade upp och såg fascinerat på när släktingarna kämpade. Märta, som kommit i sin designklänning, såg snart ut som om hon rullat runt i leran. När de till slut lyckades hitta nyckeln och öppna kassaskåpet tappade alla hakan. Där fanns endast ett handskrivet brev och massor av polkagrisar.
Pengarna har gått till välgörenhet och ni fick det ni förtjänade. Tack för att ni gjorde min lilla by glad. Ibland handlar det inte om vad vi får, utan vad vi ger och äkta glädje kan inte köpas för pengar.
