Kära Saga,
När du en dag märker att jag blir äldre, att händerna darrar när jag knäpper på skjortknapparna och att jag ibland tappar skeden under lunchen eller får matfläckar på tröjan, så ber jag dig att inte bli irriterad utan att möta mig med värme. Kom ihåg hur jag en gång tålmodigt lärde dig att hålla i skeden och att klä på dig själv när du ännu inte kunde göra det utan min hjälp. Skulle jag upprepa samma sak om och om igen, klaga inte lyssna bara.
Minns du hur du brukade be mig berätta samma saga om och om igen tills du somnat i min famn? När jag ibland vägrar gå och duscha, låt det inte bli en anklagelse. Tänk på hur jag hittade på små äventyr för att locka dig in i badkaret, för du var så envis att du ville stå kvar på golvet.
Om jag har svårt att hänga med i den nya tekniken, om telefonen eller tv:n känns som ett gåtfullt pussel fnittra inte åt mig. Ge mig en stund till. Jag minns hur jag lärde dig att skriva de första bokstäverna, hur vi räknade äpplen tillsammans och staplade siffror medan jag kämpade mot tröttheten.
När orden flyger ur mig eller tankarna snurrar, var tålmodig och låt ilskan gå förbi. Det är inte vad jag säger som betyder mest, utan att du finns där och lyssnar utan att vända dig bort. När benen blir svaga och jag inte längre kan gå sida vid sida med dig, tänk inte att jag är en börda räck mig bara ut handen, precis som jag räckte ut min när du tog dina första stapplande steg i vårt hem i Stockholm.
En dag kommer du förstå att, trots alla mina misstag, har jag alltid velat ditt bästa. Varje steg jag tagit, varje beslut jag fattat, var ett försök att göra din väg lite lättare än min. Ge mig lite av din tid, en nypa tålamod, och låt mig luta mig mot ditt axel så som du en gång gömde dig mot min när smärtan eller rädslan tog över.
Jag älskar dig, min lilla prinsessa, och jag älskar dig, min lille pojke. Jag ber för er båda, även när ni inte längre märker det.
Lärdomen jag tar med mig är att kärlek och tålamod väger tyngre än någon renhet eller perfektion.
