En annans brud. Valle var alltid upptagen. Han annonserade aldrig i tidningen eller på tv, men hans namn och nummer spreds genom genuin mun-till-mun-metod bland stockholmare. Konferencier på en konsert? Inga problem! Hålla i ett bröllop eller en jämna-års-fest? Utmärkt! Han hade till och med lett en förskoleavslutning och charmat inte bara barnen utan även deras mammor! Allt började enkelt. En nära vän skulle gifta sig, men den bokade toastmastern dök inte upp – visade sig senare att han tagit till flaskan. Det fanns ingen tid att hitta någon annan, så Valle greppade mikrofonen. I skolan var han med i skolteatern, gick på dramakurs på ABF, och under universitetsåren var han ständigt med i Lundakarnevalen och studentikosa spex. Improvisationen lyckades strålande, och direkt på festen bad två gäster honom leda även deras fester. Efter examen fick Valle jobb på ett forskningsinstitut i Stockholm, men lönen var usel. De första intjänade pengarna på högtidshållandet gav honom både ekonomisk skjuts och stor glädje. Snart tjände han tio gånger mer på att vara toastmaster än som forskarassistent. Efter ett år sa Valle upp sig, köpte ljudutrustning för de sparade pengarna, tog F-skatt och satsade helhjärtat på underhållningsbranschen. Han började samtidigt ta sånglektioner (han hade både gehör och röst), och snart var han en sjungande konferencier som ibland också uppträdde på restauranger i stan. När Valle fyllt 30 var han snygg, rätt välbärgad och rätt välkänd som sångare, DJ och den bästa toastmastern man kunde få till sitt event. Gift var han inte – varför skulle han? Tjejer klängde på honom hela tiden, bara att välja och vraka. Men så småningom började även han drömma om familj och stabilitet. Det var bara ingen som kändes rätt – de lättillgängliga var inget för honom, han ville hitta den rätta för livet. “Man borde skaffa sig en tjej medan hon går i gymnasiet, forma henne efter sitt tycke och sen gifta sig så fort hon fyller 18. Perfekt fru!” brukade han säga skämtsamt. För att sondera terrängen tog han uppdrag som konferencier på gymnasiebaler, men blev besviken – dagens unga kvinnor motsvarade inte hans drömbild. Ändå fortsatte han spana bland de unga, och sa själv att han “jägade ovanliga djur.” Då började ödet skoja med honom. Till synes hände inget särskilt—tills en dag en kvinna ringde: — Vi behöver en toastmaster till ett bröllop. Är du ledig 17 juni? Kan vi ses? De sågs. Och då, enligt Valle själv, förstod han på riktigt vad det betydde när “marken försvinner under fötterna”. Kvinnan, som presenterade sig som Ksenia, var bländande. Så vacker och klok hade Valle aldrig sett någon i verkligheten förut. Och han trodde att hon var runt 25, men när hon nämnde att hon varit med i SSU (och alltså måste vara minst 40!) blev han paff. Allt diskuterades igenom, avtal signerades (“Jag behöver det för Skatteverket, inga problem tack”), och när Ksenias mobil signalerade — — Där är min fästman, ska du ha skjuts? Valle följde henne ut, nyfiken på vem som kunde vara hennes blivande make. Men ut klev en kille som såg yngre ut än Valle själv: — Allt okej, Ksenia? Hon log avväpnande, hoppade in och “Robert, brudgummen” presenterade sig glatt. Valle log stelt och höll god min – men ville slå till honom av ren svartsjuka. Där började Vallis sömnlösa nätter och desperata försök att dra ut på samtalen med Ksenia inför bröllopet, som närmade sig. En kompis pikade — Vad hände med skolungdomarna, då? — Skit i det. Ksenia är den perfekta kvinnan. Med två dagar kvar till bröllopet kom Ksenia hem till honom för att gå igenom det sista. De skrattade, drack champagne “för en perfekt bröllopsdag” – och plötsligt kysste Valle henne, och hon besvarade kyssen. De vaknade tillsammans nästa dag, Valle svävande, men också förvirrad. Ksenia ringde: — Förlåt att jag gick tidigt, det är så mycket nu inför bröllopet imorgon! — Så… bröllopet blir av? — Så klart, varför skulle det inte bli det? Valle förstod ingenting – hur kunde hon gå vidare som om inget hänt? Tackla henne inför alla? Men ville han verkligen ha en så cynisk kvinna? Ärligt talat – ja. På bröllopsdagen dök han upp tidigt, när dekoratörerna smyckade salen. Då kom Ksenia: — Jag smet från sällskapet efter vigseln, ville vara med dig i stället… — Vadå, vigsel? Så – det var inte DU som gifte dig? Ksenia skrattade öppet och förklarade till sist: — Nej, min dotter Ksyusha! Hon pluggar i Göteborg, landade igår. — Hon blev allvarlig — Tror du verkligen jag skulle… ja, du fattar? Allt föll på plats – hon hade aldrig sagt “jag”, det var alltid “brudparet”. “Robert” hade aldrig kallat henne “Ksyusha”, bara “Ksenia”. Hur hade han kunnat misstolka allt så? — Men du då? Är du fri? Hon nickade, och han rabblade direkt: — Gift dig med mig! Snälla… Bröllopet blev en succe, kvällens bästa konferencier var Valle, och gästerna jublade. Nyheten om hans blivande fru, nio år äldre, spred sig snabbt och alla höll med: — Hur kan man motstå en sådan kvinna? Ksenia och hennes dotter fick barn med två veckors mellanrum.

Främmande brud

Valter var alltid eftertraktad. Han la aldrig ut annonser i tidningen eller på TV, men hans namn och telefonnummer spreds, som man brukar säga, från mun till mun genom ett slags svenskt tänkeband. Konferencier på en konsert? Inga problem! Leda en femtioårsdag eller ett bröllop? Perfekt! Han hade till och med en gång hållit i en avslutning på en förskola och charmat både barnen och deras mammor.

Allt började enkelt. En nära vän skulle gifta sig, men toastmastern de bokat i förväg dök aldrig upp det visade sig senare att han varit ute och festat ordentligt. Det fanns ingen tid att leta efter någon annan, så Valter tog mikrofonen.

Redan i skolan hade han hållit på med teater, han gick i dramagruppen Ljuset, och på universitetet var han en självklar deltagare på Studentvåren och i spexet. Den där improvisationen lyckades riktigt bra, och redan under middagen kom två gäster fram och ville boka honom till sina egna tillställningar.

Efter universitetet fick Valter jobb på ett forskningsinstitut i Stockholm, men lönen var så låg att det knappt gick att leva på. Hans första extrajobb som konferencier gav honom inte bara pengar, utan även uppriktig glädje. Snart tjänade han på en enda kväll mer än en månadslön som junior forskare.

Efter ett år vågade Valter ta steget han sa upp sig från forskningsinstitutet, köpte bra ljudutrustning för sina sparade pengar, startade eget företag och började officiellt jobba inom nöjesbranschen. Samtidigt tog han sånglektioner, rösten och gehör hade han ju. Snart blev han sjungande konferencier och sjöng dessutom några gånger i veckan på en trevlig restaurang på Södermalm.

Vid 30 års ålder var Valter snygg, ganska välbärgad och omtalad som både sångare, DJ och en konferencier som kunde rädda vilken fest som helst ur tristess. Han var inte gift varför skulle han? Tjejerna flockades kring honom, räckte att han viftade lite. Men vännerna började gifta sig, barn föddes, och Valter började så smått längta efter samma stilla lycka. Bara det att han inte hittade någon rätt! De lättillgängliga intresserade honom bara för stunden han ville träffa någon för livet.

Man borde börja träffa en gymnasietjej och forma henne själv, fnissade han ibland. Och så gifta sig när hon fyller 18. Då blir man lyckligt gift! Han tog till och med uppdrag att leda studentbaler, i hopp om att kanske träffa någon som passade. Men de unga tjejerna motsvarade aldrig hans förväntningar. Trots allt gav han inte upp, han letade och jagade, som han sa, efter någon verkligt unik.

Just då bestämde sig ödet för att driva med min tremänning.

Allt började ganska oskyldigt. En kvinna ringde upp, hänvisade till några gemensamma bekanta:
Vi behöver en konferencier till ett bröllop. Är du ledig den sjuttonde juni? Underbart! Ska vi ses?

De bokade ett möte. Och där, berättade Valter senare, kände han för första gången att marken rämnade under hans fötter. Hon hette Kristina och var hänförande vacker, något han aldrig hade upplevt i verkliga livet. Hon pratade klart och vettigt, förklarade vad de ville ha. Valter kunde knappt slita blicken från henne vilken kille som helst hade varit lycklig! Inte bara snygg, utan tog lika smart sällsynt! Vid första anblicken kunde hon varit 25, högst 30, men så nämnde hon i förbigående att hon varit med i SSU alltså måste hon vara minst 40!

De kom överens om upplägg och pris och skrev på kontrakt, trots att Kristina sa:
Varför det? Jag litar på dig, du har jättefina rekommendationer!
Men Valter gick aldrig ifrån sitt princip att alltid ha avtal han följde det som stod där och krävde detsamma tillbaka. Nu insisterade han:
Jag måste kunna visa upp papper för Skatteverket, vill inte ha några problem.
Men, erkände han senare, han ville väl mest bara ha bevis för sig själv att Kristina faktiskt fanns och detta inte var någon dröm.

Hennes mobil pinglade till under mötet:
Aha, nu kom pojkvännen och hämtar mig. Vill du ha skjuts någonstans?
Valter tackade nej, men följde henne ut mest för att, som han alltid gjorde, känna av dynamiken mellan de blivande makarna. Den här gången drevs han dock av ren avundsjuka.

Pojkvännen var betydligt yngre än han väntat sig, knappt äldre än Valter själv:
Kristina, är allt okej?
Hon log bara: Jodå, allt är alltid bra med mig. Hon hoppade in i bilen och pojkvännen nickade artigt till Valter:
Så det är du som ska leda vårt bröllop? Kul, min polare Staffan har snackat så gott om dig du är tydligen bäst. Jag heter Robert, förresten.
Valter ville nästan slå ner den där Robert lycklig och nöjd men nöjde sig med ett handslag:
Valter. Trevligt.

Efter det där mötet förlorade Valter fullständigt all ro och sömn. Han letade efter små ursäkter att ringa Kristina, höra hennes röst, se henne igen. Bröllopsdagen närmade sig, Valter kände sig tokig av längtan. Enda vännen han pratade ut med på ämnet frågade lite retsamt:
Skulle du inte hitta en ung tjej att forma till drömfru?
Men Valter bara viftade med handen:
Glöm det där! Kristina är den perfekta kvinnan, ingen annan räknas!

Prata ut med henne då, föreslog vännen, men Valter svarade vasst:
Är du galen? Hon ska ju gifta sig, är uppenbart kär. Vad ska hon med mina fjantiga känslor till?
Ibland dök glada Robert upp, med ett leende:
Här, Kristina bad mig ge dig det här
I de stunderna hatade Valter honom, och det var med nöd och näppe han höll tungan rätt i mun. Han tänkte allvarligt på att hoppa av hela bröllopet, låta ryktet vara. Men då skulle han ju aldrig se Kristina igen! Och bara tanken på det, fick honom att fega ur.

Två dagar före bröllopet kom Kristina återigen till Valter, för att, som hon sa, gå igenom schemat så allt skulle bli perfekt. Eftersom det renoverades på kontoret, sågs de hemma hos Valter. De pratade egentligen mest om annat, skrattade, och båda var på toppenhumör. När allt var klart, korkade Valter upp en flaska champagne:
Skål för det perfekta bröllopet!
Kristina skålade gärna:
Det låter trevligt!

Hon skrattade högt, såg enligt Valter helt otrolig ut. Champagnen gav honom mod och plötsligt kysste han henne och till hans förvåning besvarade hon kyssen. Huvudet snurrade totalt.

Valter vaknade abrupt på morgonen. Han satte sig förvirrat upp i sängen hade allt verkligen hänt? Men doften av Kristinas parfym låg kvar på kudden bredvid det var ingen dröm. Förvirrad ringde han henne:
Hej
Hon svarade glatt, som om inget hade hänt:
Hej! Hur är det? Förlåt att jag smet, men du förstår ju, det är så mycket att fixa inför imorgon!
Så det blir bröllop ändå? frågade han stapplande.
Javisst! Varför skulle det inte bli? Allt är toppen!
Alla kvinnor kan väl ändå inte vara så känslokalla? Hon tittar utan skam i ögonen på sin blivande? Han stod inte ut skulle han försöka stoppa bröllopet? Eller ville han ens ha en så kylig kvinna? Innerst inne visste han redan svaret: Ja, vem som helst, bara det var hon.

Nästa dag var han på restaurangen tidigt. Dekoratörerna höll just på att göra klart bordsdekorationerna och sneglade på Valter. Plötsligt…
Då kunde han knappt tro sina ögon – Kristina själv dök upp.
Hej! Jag smet hit direkt efter vigseln, ville så gärna se dig, sa hon och log med hela ansiktet. Vad är det med dig, Valter?
Jag fattar ingenting, mumlade han. Så ni har gift er? Och sen stack du?
Ja, din tok. Varför skulle jag cruisa runt på stan med ungdomarna när jag kan vara med dig? Eller är du inte glad?
Vänta nu, med vilka ungdomar? Är det inte du som gifter dig?
Kristina såg förvånat på honom en stund, sen brast hon ut i ett skratt så äkta att Valter måste le själv.
Nej, förstås! Det är min dotter, Kikki! Hon pluggar i Göteborg, kom hem igår. Hon blev plötsligt allvarlig. Trodde du verkligen att jag var bruden? Och två dagar innan bröllopet ligger med någon annan? Snygg bild du har av mig, Valter
Först nu föll poletten ned. Kristina hade aldrig sagt jag eller vi, alltid bara bruden och brudgummen. Robert hade aldrig kallat henne för Kikki, bara Kristina och alltid med ni. Hur hade han kunnat missa det? Det blev så dumt…

Han samlade sig, tog mod till sig och ställde frågan han borde ha ställt från början:
Du… är du fri? frågade han. Och när hon log och nickade, kom det bara rakt ut, Gift dig med mig! Snälla…

Bröllopet blev fantastiskt, Valter överträffade sig själv och gästerna var fulla av beröm. De unga kom för att tacka:
Tack! Vi har aldrig haft en mer minnesvärd kväll.
Jag tar hand om tacken, log Kristina och la sin hand på Valters arm, Skynda er till limousinen nu, jag löser resten.

Nyheten om att Valter skulle gifta sig med en kvinna nio år äldre än han själv spred sig snabbt i släkten. Först var det visst några som rynkade på näsan, men när de träffade Kristina var alla överens:
Hur kan man inte bli kär i en sådan?

Kristina och Kikki fick barn med bara två veckors mellanrum.