Du, jag måste berätta lite om hur det har varit för oss på sistone det har verkligen varit tufft. Vi har råkat ut för några oväntade problem och helt plötsligt försvann vårt trygga inkomst. Det känns som att allt hamnade upp och ner. Själv är jag pensionär, och du vet ju hur pensionen räcker nej, den räcker faktiskt knappt till medicinerna jag måste ta. Jag har fått besvär med blodtrycket med åren och måste fortsätta med tabletter livet ut.
Min son och hans fru har länge drömt om att få ett barn till, men det har bara inte blivit av. Och när hon äntligen blev gravid, förlorade hon sitt jobb. Lilla dottern, Freja, är fyra och hemma än. Stora pojken, Ludvig, är sexton nu. Efter skolan jobbar han extra som cykelbud och sparar varenda krona, och för inte så länge sen köpte han en dator. Det blev lite tjafs när jag påpekade att han borde tänka mer på familjen men min svärdotter, Ingrid, sa ifrån och att Ludvig hade tjänat ihop pengarna själv och bestämmer över dem.
Det är bara det att min son blev av med jobbet helt innan Freja föddes tjänade han ganska bra, och vi kunde leva rätt okej. Han kunde till och med sätta undan lite sparpengar. Men så blev han sjuk, och läkarna upptäckte något riktigt jobbigt. Allt sparat gick åt till behandlingen och mediciner. När Freja fyllde ett behövde min son tillbringa flera månader på sjukhus, och det var landstinget som stod för kostnaderna men så mycket frånvaro ledde till att han blev uppsagd.
De slutade helt enkelt ge honom de viktiga arbetsuppgifterna, och så försvann hans lön och bonus. Och nu, sagt och gjort, berättade läkarna att han måste genomgå en operation, och därefter kanske det tar ett år, eller till och med ett och ett halvt, innan han kan vara fullt aktiv igen. Vi är alla rätt omskakade, men han måste genomgå ingreppet och hans arbetsgivare väntar inte så länge. Ingrid måste nu hitta ett nytt jobb, och hon funderar redan på hur vi ska få det att gå runt på hennes lön.
Det är verkligen kämpigt nu. Samtidigt som Ludvig köper en dyr dator för sina egna pengar och inte ens tänker på att hjälpa till när vi har det svårt. Jag vet inte, är det fel att tycka att han borde visa lite mer ansvar för familjen? Eller borde man låta honom göra som han vill när han faktiskt sparat allt själv? Vad tycker du?
