Efter träningen skyndade sig Vilda hemåt. Hon hade lovat sin man Lennart att laga fisksoppa. När hon kom in i lägenheten såg hon Lennart sitta i köket och dricka vin.
— Jaha, ensamdrickande alltså. Lennart, du kunde inte vänta på mig? Jag kan fixa något tilltugg åt oss.
— Nej tack, sätt dig ner. Vi måste prata.
Vilda hade aldrig sett sin man så förvirrad och ledsen tidigare. Herregud, vad har hänt?
— Jag vet inte ens hur jag ska börja… Men jag säger det som det är. Min sekreterare Kajsa är gravid med mig, och jag tänker lämna dig för henne.
— Som en dålig såpopera… Hur länge har du hållit på med henne?
— Ungefär ett år. Hon började visa intresse direkt, och jag kunde inte stå emot. Ung, vacker och glad, precis som du när du var yngre… Jag blev kär som en tonåring! Jag ville berätta tidigare, men saknade mod, jag ville inte såra dig.
Men nu finns det inget val. Vi kommer bli föräldrar. Du förstår ju att jag alltid velat ha ett eget barn… Din Isak har varit som en son för mig, men blod är tjockare än vatten. Jag vill lämna över mitt företag till min egen arvinge. Och med Kajsa känner jag mig ung på nytt… Det kanske är någon sorts medelålderskris, har du hört om sådant?
Jag är en usling, Vilda. Men jag kommer inte lämna dig och Isak i sticket. Lägenheten och bilen stannar hos er, jag kommer hjälpa er ekonomiskt. Jag betalar för Isaks studier, som jag lovat. Jag har redan köpt ett nytt hus skrivet i Kajsas namn, hon ska ju bli mamma till mitt barn.
— Jag förstår, Lennart. Det är svårt att motstå en sådan skönhet som Kajsa, och du är ju verkligen en riktig man… Och ditt barn kan du inte överge, det är ju ädelt. Tack för den ekonomiska hjälpen, jag kommer inte tacka nej. Jag vill börja resa, leva för mig själv.
När flyttar du ut? Behöver du hjälp med packningen?
Lennart tittade förbluffad på sin fru. Så lugnt… kanske var det till det bättre, inga skandaler och vrål.
— Hejdå, min man. Tack för alla åren vi haft tillsammans, det har varit fint. Men livet har sin egen regi… Kanske hittar även jag någon att älska och vara lycklig med en dag. Gå nu, Kajsa väntar nog oroligt när jag fjättrat dig här med tång.
Lennart tog sina väskor, log osäkert och gick mot hissen.
När dörren slog igen gick Vilda till köket. Hon tog en flaska champagne ur kylskåpet, öppnade den, fyllde ett glas och drack upp. Hennes man hade lämnat henne. Det lät nästan komiskt.
Hon kunde aldrig ha trott det. Åren de haft tillsammans hade varit lugna. Kanske ingen vild passion, men åtminstone tillgivenhet, vana och respekt.
Ingen idé att gråta över spilld mjölk. Nytt liv, nya regler! Hon skulle hitta något att göra med sin tid, och låta Lennart betala. Det vore dumt att neka pengarna när hon nu kunde göra så mycket mer med dem. Fast hon måste vänja sig vid att ha blivit lämnad…
Vilda blev snart upptagen av sina nyvunna intryck. Hon skrev in sig på danskurser och gick efter jobbet. På helgerna besökte hon museer, gick på bio, tränade. Tack och lov hade hon sällskap av grannen Irene som också var ensamstående och glad att hänga med.
Sonen Isak studerade i en annan stad och var sällan hemma. Vilda levde sitt eget liv. Hon lagade det hon själv gillade och behövde inte anpassa sig efter någon annan. Hon sysslade med det hon gillade, ingen kunde förbjuda henne något. På en ny man tänkte hon inte; det gick bra ändå.
Skilsmässan gick lugnt till. Hon skymtade Kajsa i rätten, en riktig skönhet. Hennes man hade minsann god smak!
Lennart förde över pengar varje månad, precis som han lovat. Vilda var tacksam över hans generositet. Hon visste att han hade gott om det, hans företag blomstrade och han kunde utan problem sponsra henne och Isak. En tack för åren ihop. Kajsa visste nog inte om detta, annars hade hon nog inte gett sitt samtycke.
Ett år passerade. Vildas liv förblev detsamma. Dans, träning, några utlandsresor. Hjälpen från Lennart upphörde, och Vilda tyckte det var pinsamt att fråga varför. Troligen hade Kajsa satt stopp. Men det var okej, hon skulle klara sig. Isak tjänade bra vid sidan av studierna och kunde betala för sig själv. Hennes lön räckte till det hon behövde.
En ledig dag, inget att stressa över. Vilda njöt av varje dag. Efter att ha lagat fisksoppan upptäckte hon att brödet var slut. Hon älskade bröd. Snabbt stack hon ner till bageriet och sprang rakt in i Lennart.
— Lennart, är du här?
— Hej, Vilda. Jag bor här i närheten nu… Köpte en lägenhet.
— Oj, det var nyheter… Men Kajsa då? Och barnet? Förresten, vem fick ni?
— En dotter… Det visade sig att Kajsa var en dubbelspelare. En konkurrent satte upp henne. Hon vann mitt förtroende, och du vet vad som hände sen… Sen började hon pressa mig att skriva över företaget på henne, hon var rädd att jag skulle överge henne och lämna henne utan något.
Jag gick med på det, i efterdyningarna av dotterns födelse skrev jag över allt på henne. Jag behöll lite pengar på ett konto hon inte kände till. I slutänden kastade hon ut mig. Dottern visade sig inte vara min, företaget tillföll konkurrenten… Rätt tragiskt, eller hur? Precis som en dålig såpopera…
Jag köpte en lägenhet, fick ett jobb, lever inte i misär, men det blir aldrig som förr. Och jag kan inte heller längre hjälpa dig… Förlåt. Du vill väl knappast ha med mig att göra längre, jag sårade dig så djupt…
Vilda kände nästan medlidande för honom. Han såg inte ut att må bra… Vilken manipulativ människa Kajsa var! Han hade lagt ner så mycket arbete och kraft på sitt företag!
— Du är en verklig dumbom, Lennart! Kom med upp, jag har precis lagat din favoritfisksoppa.
De pratade hjärtevärmande i köket där de mötts varje dag i så många år och delade nyheter. Men nu var de inte längre man och hustru.
Senare höll de kontakten. Men någon tanke på att bli ihop igen fanns inte. De hade sina egna liv. Vilda träffade en man på danskursen, gifte sig med honom och blev lycklig.
Lennart blev inbjuden till hennes bröllop, han kom och blev till och med glad för hennes skull. På bröllopet mötte han brudgummens syster… Ett halvår senare firade Vilda och hennes nye man på Lennarts bröllop.
Livet är verkligen oförutsägbart! Man ska aldrig tappa modet eller ge upp, vad som än händer. Man vet aldrig vad som väntar runt hörnet, det gäller att leva och njuta av varje dag!
