Våren kom med ny energi, och mina föräldrar började prata om att sälja stugan och tomten ute i Dalarna. De är äldre nu och deras hälsa är inte vad den brukade vara, det blev för tungt att ta hand om odlingarna och allt arbete på landet. Min syster arbetar mycket och tar hand om sina barn, hon har ingen tid att hjälpa till. Efter mycket funderande bestämde de sig ändå till slut.
Min storasyster, Erika, blev lättad. Det hade alltid varit nåt dåligt samvete hon hann aldrig hjälpa till, och det var långt att pendla ut till tomten varje helg. Hon hade föreslagit fler gånger att de skulle sälja och istället hitta något närmare hemmet i Uppsala. Hon ville inte slösa hela sommaren på att rensa ogräs. En plats för fika, läsa böcker och umgås det var något annat. För mig hade stugan mest betytt hemkokt sylt och konserver.
Helgerna flög förbi för Erika och hennes man. Arbetsuppgifterna hemma blev aldrig gjorda, och hennes mans jobb inom IT gjorde att han ofta behövdes på helgerna. Erika insåg att stugan gav mer stress än vila. Ofta hade de behövt semester efter helgerna där.
När beslutet att sälja var taget var hon nöjd. Tomten såldes, och i några år var allt lugnt. Men efter ett tag började Erika sakna landet ändå tankarna på en plats att koppla av återkom. Hennes man föreslog att de kunde köpa en ny stuga.
Livet hade blivit mer stabilt. Helgerna kändes friare, och det skulle bli bra för barnen att vara ute i naturen. De bestämde att de skulle ha några fruktträd och bärbuskar, men ingen stor köksträdgård mest plats för att leka och slappna av. De sa direkt till föräldrarna att det här skulle vara en plats för avkoppling, inte för odling och ogräsrensning. Alla tyckte om idén, det återstod bara att hitta rätt tomt.
De gick igenom flera annonser, och till slut hittade de rätt en stuga med trevlig vy, och ett lagom antal plantor och buskar. Säljaren var en äldre herre, Lennart. Hans fru hade gått bort, och han orkade inte sköta stugan själv längre. Därför bestämde han sig för att sälja.
Allt blev ordnat, och Erika var lycklig hennes dröm blev verklighet. Stugan var fin, inget behövdes renoveras just nu. De bestämde sig för att göra små förbättringar under sommaren.
Den första veckan var lugn. Men sedan började Lennart komma förbi. Han meddelade att han skulle hämta sina kvarlämnade saker. Ingen sa emot, men snart började han klaga. Först hade de tagit bort några gamla buskar som var torra. Sedan klagade han på att hans älskade kalla hade försvunnit.
Lennart menade att det inte alls var överenskommet. Han och hans fru hade ju planterat buskarna för länge sen, och lingon behövde man alltid. När han såg att de satt prydnadsstenar där jordgubbarna varit, blev han upprörd.
Lennart gick runt på tomten, klagade på allt möjligt. Till slut orkade Erikas man inte mer. Vi har betalat 450 000 kronor för det här, sa han. Enligt papperen är det vårt. Vi bestämmer vad vi gör här.
Det står ju inte i köpeavtalet att tidigare ägare kan bestämma över tomten. Då skulle de aldrig köpt den. Lennart gick hem. Men dagen efter kom han tillbaka med en buske i handen, tänkte plantera den där rosorna nu stod.
Erikas man frågade vad han gjorde, och då erbjöd Lennart att köpa tillbaka tomten, så att han kunde ha den kvar. De sa nej, men han planterade busken ändå. En granne kom över och blev förvånad över att Lennart var där. Hon höll med att Erika och hennes man fick göra vad de ville men det gick inte att få Lennart att förstå.
Senare berättade grannen att Lennart bråkade med alla i området. Efter hans fru gick bort hade han blivit särskilt besvärlig. Erika fick veta att han troligen skulle fortsätta dyka upp. Grannen erbjöd sig att prata med styrelsen i villaområdet, för att förklara situationen för Lennart.
Under tiden planterade Lennart sin buske och försvann igen. Han kom och hämtade fler saker, gjorde lite på tomten och gick stilla iväg.
Nästa morgon gick Erikas man till jobbet på byggföretaget. Han berättade om allt till sina kollegor. De sa att tomten kom med gamla förtörelser sånt händer ofta. Men de hjälpte till, och tillsammans satte de upp ett staket. Lennart blev borta några dagar. När han kom tillbaka insåg han att han inte längre kom in fritt.
Han svor, försökte klättra över, och gick till områdets ledning. Där visste de redan att han ständigt klagade på de nya ägarna. Jag vet inte vad de sa till honom, men efter det kom han bara en gång till för att hämta sina sista saker.
