Rebecka, matematiklärare sedan länge, förberedde sig för att fira födelsedagen av sin kära vän och kollega, med vilken hon delat promenaden till skolans portar sida vid sida i fyrtio år. Tidigt på morgonen tog Rebecka på sig en noggrant utvald blus och en elegant kjol. Trots stormen som dragit förbi och de djupa vattenpölarna utanför styrde hon stegen mot affären för att köpa en prinsesstårta och ett fång svenska tulpaner till sin vän.
När hon gick längs trottoaren, körde en bil snabbt förbi henne, styrd av en blond kvinna. Ett stänk lerigt vatten spolade över Rebecka och över blommorna och tårtan hon höll i famnen. Med ett hånfullt leende ropade kvinnan: “Mormor, vart ska du så prydligt klädd? Det är sent! Gamla damer borde vara hemma vid den här tiden.”
Upprörd över den oförskämda kommentaren och bristen på respekt, svarade Rebecka: “Jag har viktiga saker att göra! Skäms på dig!” Diskussionen blev snabbt hätsk, och den blonda kvinnan började kritisera Rebecka för att hon gått för nära pölen.
Just då öppnades dörren till ett stort hus bredvid, och ut steg en lång, välklädd man. När han såg vad som pågick, frågade han: “Vad händer här ute?” Den blonda kvinnan skyndade sig att säga: “Den gamla damen är orsaken till allt detta och nu stör hon mig.”
Men när mannen fick syn på Rebeckas ansikte, log han brett av igenkänning och utbrast: “Rebecka! Så roligt att se dig igen!” Han gav sin favoritlärare från barndomen en varm kram, och när han insåg att den blonda kvinnan, hans sekreterare, av misstag råkat skvätta ner Rebecka, bad han genast om ursäkt å hennes vägnar.
Han tog ansvar för situationen och tvingade sekreteraren att be om ursäkt till Rebecka, vilket hon motvilligt mumlade fram. På grund av hennes beteende bestämde sig mannen för att säga upp henne. Därefter hjälpte han Rebecka hem, väntade medan hon bytte kläder och gick sedan och köpte nya tulpaner och en stor prinsesstårta för att tillsammans fira kollegans födelsedag med henne.
Rebecka insåg denna dag att omtanke och respekt alltid är starkare än fördomar och dåligt uppförande. Ibland visar livet att vänlighet och förståelse leder till varaktiga relationerdet är det som gör vardagen rikare än all världens kronor.
