Efter att ha lämnat älskarinnan vid hennes port, tog Håkan Lund starkt hennes händer i sina och såg henne djupt i ögonen. Ett mjukt farväl, nästan viskande, innan han åter satte sig i bilen för att köra hem genom ett grådaskigt Stockholm. Ute på Södermalm stannade han till vid sin port, stod kvar en sekund i regnet, och vägdade alla orden han nu skulle tvingas säga till sin hustru. Med tunga steg gick han upp för trapporna och låste upp lägenhetsdörren.
Hej, harklade Håkan. Märta, är du hemma?
Hemma, svarade Märta lakoniskt från köket. Jaha, ska jag börja steka biffarna nu då?
Håkan svor tyst för sig själv att nu, nu skulle han agera direkt. Rakt, bestämt, manligt! Sätta stopp för sitt dubbelspel innan älskarinnans doft hunnit försvinna från hans kinder, innan han åter drogs in i den ljumma, trygga vardagen.
Märta, harklade Håkan igen. Jag måste säga en sak… Vi måste gå skilda vägar.
Märta tog beskedet med en svalhet som nästan gjorde honom rasande. Märta Lund, alltid lika lugn. Förr skällde han henne för Märta Iskall.
Jaså? sa Märta från köksdörren. Så jag ska inte steka biffarna då?
Bestäm själv, svarade Håkan. Om du vill, så stek dem. Men jag går. Jag har träffat någon annan.
Vanligtvis brukar väl fruar slå till med stekpannan efter sådant besked. Eller brusa upp till storm. Men Märta ingick inte i det vanligaste.
Jaha du, vilken liten fjolla du är, sa hon torrt. Tog du med mina stövlar från skomakaren?
Nej, började Håkan och kände sig ställd. Är det så viktigt så åker jag direkt och hämtar dem!
Det är alltid samma sak med dig, Håkan, mumlade Märta. Ber man dig hämta något, så kommer du med fel par.
Han kände sig förolämpad. Det gick inte alls som han tänkt sig. Inga stora känslor, ingen dramatik! Fast, vad kunde han vänta av sin Märta Iskall?
Jag tror inte du hör vad jag säger, Märta! försökte han, nu höjde han rösten. Jag går nu. Jag lämnar dig för en annan kvinna!
Det är rätt så, sa Märta. Till skillnad från mig har du ju stövlar att gå i. Mina är hos skomakaren, så jag måste stanna hemma.
De hade trots allt levt ihop länge, men Håkan förstod fortfarande aldrig när Märta var ironisk, eller bara korthuggen och saklig. Han mindes varför han en gång fallit för henne: tryggheten, bristen på bråk, och ja, de där fasta, runda formerna.
Märta var orubbligt lojal, kall och stadig som ett ankare på ett lastfartyg i Värtahamnen. Men nu älskade Håkan en annan. Det brann, oheligt och förföriskt! Han måste alltså sätta punkt nu och ge sig ut på nytt vatten.
Så Märta, sa han högtidligt, nästan andäktigt, med en sorg att han själv nästan blev rörd. Jag tackar dig för allt, men jag går nu. För jag älskar en annan kvinna. Dig älskar jag inte längre.
Oj, så illa, svarade Märta. Inte älskar du lilla mig, ditt snedsteg! Min mamma gillade förresten grannen. Och min pappa älskade sitt brännvin och sin bingo. Och ändå blev jag ju toppen!
Håkan visste att det var lönlöst att diskutera med Märta. Varje ord var som en järnkula. Hans uppdämda känslor rann bort, och lusten att bråka gled ur händerna.
Du är fantastisk, Märta, sa Håkan uppgivet. Men jag älskar en annan. Fult och innerligt och syndigt. Jag tänker gå förstår du?
En annan? Vem då? frågade Märta. Är det kanske Ylva från kontoret?
Håkan stirrade. Ja, för ett år sedan hade han ett hemligt förhållande med Ylva, men att Märta visste?
Hur vet du det? började han, men avbröt sig. Men det här rör inte Ylva.
Märta gäspade.
Kanske Emma i personalen då? Är det henne du tänker flytta till?
Kallsvetten trängde fram. Emma, ja men det var ett avslutat kapitel. Om Märta visste det… Men hon sa inget. Hon var alltid lika svår att läsa.
Fel, sa Håkan. Inte Emma och inte Ylva. En helt annan. En magnifik kvinna, mitt livs kärlek. Jag kan inte leva utan henne övertala mig inte!
Då är det nog Maj-Lis, sa Märta. Du är inte så diskret, Håkan. Din hemliga kärlek Maj-Lis Ekström. Trettiofem, ett barn, två missfall… Träffade du rätt?
Håkan höll huvudet i händerna. Direkt fullträff. Det var Maj-Lis.
Men hur… Hur visste du det? Spionerade du på mig?
Kära Håkan, sa Märta, med ett leende. Jag är ju barnmorska, har jobbat på SÖS i femton år. Jag känner varenda kvinna i den här stan, sett allt. Jag ser direkt när någon varit hos dig!
Håkan samlade sig.
Så, du hade rätt! sa han trotsigt. Men det ändrar ingenting. Jag går till Maj-Lis!
Du är för rolig, Håkan, sa Märta. Kunde du inte fråga mig först? Det är inget särskilt med henne, som läkare kan jag lugnt säga det! Har du sett hennes journal?
Nej, erkände Håkan.
Tänkte väl det! Nu går du direkt in i duschen. Och imorgon ringer jag Per på vårdcentralen så du får en tid utan att stå i kö, sa Märta. Sen pratar vi. Skamligt: en barnmorskas man kan inte ens hitta en frisk kvinna!
Vad ska jag göra? pep Håkan.
Jag går och steker biffarna, sa Märta. Du kan duscha och göra vad du vill. Behöver du hjälp att hitta den där perfekta drömkvinnan utan sjukdomar? Säg till, jag kan ge lite rekommendationer…
