Kjell släppte av sin älskarinna vid trottoaren, sa farväl med ett ömt leende och körde hemåt. Väl framme vid lägenhetshuset stod han ett ögonblick och funderade över hur han skulle berätta nyheterna för sin fru. Han gick uppför trapporna och låste upp dörren.
– Hej, sa Kjell. – Elvira, är du hemma?
– Ja, jag är här, svarade Elvira lugnt. – Hej. Ska jag börja steka eskalope?
Kjell bestämde sig för att vara rak och tydlig – självsäker, beslutsam och manlig! Han ville avsluta sitt dubbelliv medan hans älskarinnas kyssar fortfarande brände på läpparna.
– Elvira, sa Kjell och harklade sig. – Jag måste berätta… Vi behöver gå skilda vägar.
Elvira tog nyheten med ro. Det var svårt att bringa Elvira ur fattningen. Kjell brukade skoja och kalla henne “Elvira Kall”.
– Vad menar du? frågade hon från köket. – Ska jag inte steka eskalope då?
– Det är upp till dig, svarade Kjell. – Om du vill, så gör det. Men jag lämnar dig för en annan kvinna.
De flesta fruar skulle reagera med ilska eller en scen, men inte Elvira.
– Jaså, en fin dam du hittat, sa hon. – Hämtade du mina stövlar från skomakaren?
– Nej, jag glömde, erkände Kjell. – Om det är viktigt kan jag åka och hämta dem nu!
– Samma gamla Kjell, mumlade Elvira. – Skickar man en tok för att hämta stövlarna så kommer han hem med de gamla.
Kjell blev lite sårad. Han kände att samtalet om separation gick fel, utan de känslor och passioner han väntat sig. Men vad kunde han vänta sig av Elvira Kall?
– Jag tror inte du hör mig, Elvira! sa Kjell. – Jag säger att jag lämnar dig för en annan kvinna, men du pratar om stövlar!
– Sant, sa Elvira. – Till skillnad från mig är dina stövlar inte på reparation, så du kan gå var du vill.
Trots att de varit gifta länge kunde Kjell fortfarande inte avgöra när Elvira skämtade eller menade allvar. Det var hennes jämna humör och konfliktfria natur som drog honom till henne från början. Samt hennes praktiska förnuft och fina former.
Hon var pålitlig som en grundsten. Men nu älskade Kjell en annan kvinna, med passion och lust. Det var dags att dra ett streck över det gamla och börja nytt.
– Så här är det, Elvira, sa Kjell med en känsla av högtidlighet. – Jag är tacksam för allt, men jag lämnar dig för jag älskar en annan.
– Fantastiskt, sa Elvira. – Älskar inte mig, men jaha. Min mamma älskade grannen och pappa älskade sina kortspel. Titta på mig – ganska bra resultat ändå.
Kjell visste hur svårt det var att argumentera med Elvira. Hennes varje ord vägde tungt, och hans initiala glöd försvann snabbt.
– Elvira, du är fantastisk, erkände Kjell. – Men jag älskar en annan och kommer att lämna dig för henne!
– En annan? Naturligtvis, det är väl Eva från jobbet, eller hur?
Kjell backade undan. För ett år sedan hade han en affär med Eva, men visste inte att Elvira kände till det!
– Hur vet du det?… Men det spelar ingen roll. Nej, Elvira, inte Eva.
Elvira gäspade.
– Kanske Lena då? Ska du till henne?
Kjell kände kalla kårar. Lena hade också varit i hans förflutna, men Elvira varken upprörd eller frågvis om det.
– Fel igen, sa Kjell. – Inte Lena eller Eva. En annan, en underbar kvinna, drömarnas kvinna. Och jag ska gå till henne.
– Troligen Maria då, sa Elvira. – Typiskt, drömkvinnan Maria med ett barn och två missfall, eller?
Kjell tog sig för huvudet. Hon slog huvudet på spiken – det var Maria han höll på med!
– Men hur? mumlade Kjell. – Har du spionerat på mig?
– Enkel ekvation, Kjell, sa Elvira. – Jag är gynekolog och har en stor överblick av stadens kvinnor. Jag ser spår av var du varit!
Kjell bet ihop käkarna.
– Låt oss säga att du har rätt, sa han. – Även om det är Maria, så spelar det ingen roll, jag lämnar för henne.
– Vilken fåne du är, Kjell, sa Elvira. – Hörru, jag kan inte se något speciellt med Maria än med alla andra. Som läkare, vet du tillståndet på din drömkvinna?
– Nej… erkände Kjell.
– Just det! Gå och duscha nu. Och jag ringer Åke imorgon så han kan kolla dig på sjukhuset. Sedan kan vi prata, sa Elvira. – Det är pinsamt, mannen till en gynekolog som inte kan hitta en frisk kvinna!
– Vad ska jag göra? frågade Kjell hjälplöst.
– Jag går och steker eskalope, sa Elvira. – Duscha, gör vad du vill. Om du vill ha en drömkvinna utan krämpor – säg till, jag har tips.
