När våra barn gifte sig bestämde vi föräldrar oss för att hjälpa dem med bostad. Jag och min fru hade sparat ihop en slant, likaså hennes föräldrar. Tillsammans blev det tillräckligt för en liten lägenhet här i Stockholm. Vi tänkte köpa den direkt åt dem, men barnen insisterade på att de var självständiga och ville köpa lägenheten själva.
Efter ett tag fick vi veta att de faktiskt hade köpt en trea. Och hur hade de fått fram pengarna? De tog förstås ett bolån från banken för att kunna finansiera sitt köp. Vem skulle betala av lånet? Jo, de menade att det skulle de klara galant.
Sedan började de prata om att skaffa bil också. Lägenheten låg ganska långt ifrån jobbet och de tyckte det var bökigt att åka SL varje dag. De köpte en helt ny Volvo, på avbetalning förstås, trots att vi tyckte de kunde börja med en begagnad. Men nej, de var självständiga, de visste bättre.
När de sedan ville ha barn uttryckte de dessutom en önskan om att föda i Danmark så att barnet kunde få dubbelt medborgarskap. Ännu ett lån från banken, för att försäkra sig om ett tryggt förlossningsrum och ständig tillgång till läkare.
Dottern föddes, och genast ville de renovera barnkammaren. Ytterligare ett lån. När vi undrade hur de skulle betala fick vi bara tillbaka: “Vi ordnar det själva, vi är ju självständiga.”
Sen kom smällen. Min svärson blev uppsagd från sitt arbete, och dottern var föräldraledig. Inga pengar kvar. Hur skulle de klara alla lån nu? Till slut bad de oss sälja vårt sommarställe i skärgården. Vi ville inte, men var tvungna för att de inte skulle hamna hos Kronofogden. Tyvärr räckte ändå inte pengarna.
Till slut tvingades de sälja både lägenheten och bilen, och flytta in hos svärföräldrarna. Nu beklagar de sig över att de inte har någonting eget. Självklart för de ville inte lyssna. Lånen är inte ens färdigbetalda än, det kommer ta flera år till. Bara sorg och tårar.
Min lärdom? Att verklig självständighet handlar mer om ansvar än om stolthet. Nästa gång lämnar vi kanske inte över nyckeln till vuxenlivet så snabbt, men hjälper till att visa vägen istället.
