Min fru var bortrest på en affärsresa i en månad och skulle snart komma hem.
En dag, medan hon fortfarande var borta, gick en kran sönder i köket. Elin, vår granne, kom över till mig och bad om en tjänst. Själv är jag hopplös på sånt där, så jag gav henne numret till en rörmokare jag kände till.
De bokade en tid och rörmokaren dök upp precis när han skulle. Elin hade förberett pengarna, precis som de hade kommit överens om tidigare. När han var klar och fick betalt såg han missnöjd ut.
Du har gett mig för lite. Det saknas 3200 kronor, sa han. Men vi kom ju överens om ett annat belopp. Ska jag hämta en granne som hörde vad vi sa? Jag bryr mig inte om dina vittnen. Du ska ge mig 6000 kronor. Om du inte betalar, förstör jag kranen och stänger av vattnet. Jag har inte så mycket pengar just nu. Kan jag ge dig resten när min man kommer hem? När är det? Om fem dagar… Nej, det duger inte. Du måste betala nu, jag väntar. Jag har verkligen inga fler pengar! Då får vi hitta en annan lösning. Du måste betala för kranen jag fixat!
Med de orden började han rota runt i hennes skåp.
Hur beter du dig i mitt hem? Jag ringer polisen! Gör det du. Jag kommer ändå säga att du vägrar betala mig.
Efter det började han trakassera henne, och hon började skrika. Jag var hemma och så fort jag hörde det rusade jag över till grannen. Rörmokaren tryckte upp Elin mot väggen och hindrade henne från att gå därifrån.
Släpp henne! skrek jag. Hon är skyldig mig pengar! Elin är ärlig. Här får du 2500 kronor till, vad mer vill du?
Och glöm inte att du ställs till svars för dina handlingar. Och om Elins man, som boxas, får veta detta… Då har du gjort bort dig.
Efter det sprang rörmokaren därifrån, och jag bad Elin om ursäkt eftersom det ändå var jag som gett henne hans nummer. Vi kom överens om att inte berätta något för hennes man för att han inte skulle bli orolig. Nu letar vi efter en ordentlig rörmokare min egen kran droppar också…
