Du kommer att hitta din kärlek. Ingen anledning att stressa – allt har sin tid. Polina hade en gammal och lite udda tradition. Varje år, dagen före nyår, gick hon till en spåkvinna. Eftersom hon bodde i Stockholm var det aldrig svårt att hitta en ny spåkvinna. Det var nämligen så att Polina var ensam. Hur mycket hon än försökte träffa en trevlig ung man, ledde det alltid till samma resultat – inget hände. Det verkade som att alla vettiga killar redan var upptagna… “I år kommer du att möta din kärlek!” utbrast den mörkögda spåkvinnan högtidligt och stirrade på sin gnistrande kristall. “Var då? Var kommer jag träffa honom?” frågade Polina otåligt. “Jag får samma sak berättat för mig varje år. Åren går och min kärlek har fortfarande inte dykt upp.” De har rekommenderat dig som Stockholms bästa spåkvinna. Jag kräver att du säger mig exakt var! Annars sprider jag att du är en bluff… hotade Polina. Spåkvinnan himlade med ögonen. Hon insåg att hon hade att göra med en envis besökare och bara en lögn skulle få henne att ge sig. Om hon inte ljög nu skulle tjejen sitta där till kvällen och blockera kön av nyfikna kunder. “På tåget möter du honom!” deklarerade hon med slutna ögon. “Jag ser honom faktiskt… lång, blond och väldigt snygg. Nästan som en saga-prins…” “Wow!” sa Polina glatt. “Vilket tåg och när?” “Innan nyår!” fortsatte spåkvinnan. “Åk till Centralstationen. Hjärtat kommer säga dig vilken riktning biljetten ska gå…” “Tack!” log en lycklig Polina. Hon gick ut från spåkvinnans port, tog en taxi och for raka vägen till Centralen. Framför biljettluckan märkte hon att entusiasmen började svalna. Hon stirrade förvirrat på tidtabellen utan att veta var hon skulle resa… “Varsågod!” ropade den irriterade kassören och ryckte henne ur sina drömmar. “Uppsala… den trettionde december. Kupévagn,” mumlade Polina. Hon såg redan framför sig hur hon satt bekvämt med en kopp te och plötsligt öppnades dörren och han steg in – hennes blivande… Hemma började hon snabbt packa för sin kvällsresa. Polina tänkte inte på konsekvenserna. Att fira nyår i en främmande stad? Spelar ingen roll – hon ville bara att spåkvinnans förutsägelse skulle slå in. Det är svårt att känna sig ensam, särskilt under helgdagarna. Alla handlade och köpte julklappar till varandras familjer. Alla utom hon… Några timmar senare satt hon i kupén med sitt te. Precis som hon föreställt sig. Nu väntade hon bara på att prinsen skulle stiga in genom dörren. “God afton!” hälsade en äldre dam medan hon slängde in sin enorma väska i kupén. “Var är andra platsen?” “Där…” sa Polina förvirrat, pekade på hyllan mitt emot. “Du är säker på att det är ditt vagnnummer?” “Jajamen, lilla vän,” log kvinnan och satte sig tungt. “Ursäkta, får jag komma förbi…” pep Polina. Hon förstod plötsligt att hon gjort något väldigt dumt. “Jag vill gå av! Jag ångrar mig!” “Vänta, jag ska bara lägga undan väskan,” sa damen och förstod ingenting. “Nu rullar tåget…” suckade Polina tungt. “Vad händer nu?” “Varför vill du helt plötsligt gå av? Glömde du något?” undrade kvinnan. Polina ignorerade kommentaren och vände sig mot fönstret. Hon insåg att kvinnan inte hade gjort något fel – att hon bara själv försatt sig i knipa. Under tiden tog Svetlana fram hembakta piroger och bjöd sin medresenär. “Jag har varit hos dottern,” förklarade hon. “Nu hem snabbt, sonen med fästmö kommer och firar nyår med mig.” “Du har tur… Jag blir nog kvar på Centralen i nyårsnatten,” suckade Polina. Efter ett tag vågade hon berätta hela sanningen om sin märkliga resa. “Men lilla du! Varför springa till dessa kvacksalvare?” skällde damen. “Du kommer hitta din kärlek. Ingen anledning att stressa – allt har sin tid…” Dagen därpå kliver Polina av i en helt ny stad. Hon hjälper damen ur vagnen men står sedan där, osäker på vad hon ska ta sig till. “Tack Polina! Gott nytt år på dig!” tackade Svetlana. “Tack detsamma,” log Polina sorgset. Kvinnan såg på henne och förstod att ett nyår på Centralen knappast är ett drömbörjan på året. “Polina, följ med mig hem!” föreslog hon plötsligt. “Vi klär granen och gör fint bord…” “Neej… Det känns pinsamt,” mumlade Polina. “Har du det trevligare på Centralen kanske?” log damen. “Du följer med, punkt slut!” Polina antog till slut inbjudan. Svetlana hade rätt – snöstormen ven utanför och det fanns ingen poäng med att vänta på stationen. “Sasha och Lisa är redan hemma,” log hon. Sasha såg ut genom fönstret, tog emot mammans tunga väska vid hissen. “Sasha, hej älskling! Och jag är inte ensam, har med gäst. Det är min gamla väns dotter, Polina,” sa hon och blinkade till Polina. “Vad trevligt! Välkommen in, Polina!” sa Sasha. Polina tittade på den långa, snygga blonda killen och blev röd om kinderna. Just honom hade hon fantiserat om på tåget. Ja, ödet spelar henne visst ett spratt igen… “Var är Lisa?” undrade mamman. “Hon är inte kvar. Vi ska inte prata om det. Okej?” svarade Sasha allvarsamt. “Okej…,” sa mamman. På kvällen satt de runt bordet och tog farväl av det gamla året. “Polina, ska du stanna länge här?” log Sasha och la upp sallad på hennes tallrik. “Nej. Jag åker imorgon,” sa hon lite ledset. Hon ville egentligen inte alls åka från det här mysiga hemmet. Polina kände att hon känt Svetlana och Sasha hela livet. “Varför har du så bråttom?” protesterade damen. “Stanna någon dag till, Polina.” “Ja, stanna! Vi har fin skridskobana, imorgon kväll kan vi gå. Snälla, åk inte direkt!” bad Sasha. “Okej då, jag stannar,” log Polina. “Gärna!” Nästa nyår firade de redan tillsammans – Svetlana, Sasha, Polina och lilla Artur… Tror du på nyårsmirakler?

Du kommer att finna din lycka. Ingen anledning att hasta. Allt har sin tid.

Paulina hade en gammal, lite märklig tradition. Varje år, dagen innan nyår, gick hon till en spåkvinna. Eftersom hon bodde i Stockholm, var det aldrig svårt att hitta någon ny.

Paulina kände sig ensam. Hur mycket hon än försökte träffa en respektabel ung man, gick det aldrig vägen. Det kändes som om alla värdiga män redan var upptagna sedan länge.

I år kommer du att möta ditt öde! utropade den mörkögda spåkvinnan högtidligt, när hon tittade i sin glänsande kristallkula.

Men var då? Var kommer jag att träffa honom? frågade Paulina otåligt. Ni säger samma sak varje år. Åren går, och jag har ännu inte mött min stora kärlek.

Jag har fått höra att du är den kraftfullaste spåkvinnan i stan. Nu vill jag ha ett exakt svar! Annars ska du få smaka på negativ reklam hotade Paulina.

Spåkvinnan himlade med ögonen. Hon förstod att det här var en envis person som inte bara skulle ge sig. Om hon inte hittade på något nu skulle Paulina sitta kvar till kvällen och hålla upp hela kön av nyfikna.

På tåget kommer du att möta honom! sade hon med slutna ögon. Jag ser honom nu lång, blond och mycket stilig. Som en prins ur en saga

Wow! blev Paulina glad. Vilket tåg och när?

Strax före nyår! fortsatte spåkvinnan leende. Gå till Centralstationen. Hjärtat kommer att visa dig vart du ska köpa biljett

Tack! log Paulina förväntansfullt.

Paulina lämnade spåkvinnans trappuppgång och tog en taxi till stationen. Framför biljettdisken sjönk hennes entusiasm lite. Hon stirrade förvirrat på avgångstavlan, utan att veta vilket tåg hon skulle välja

Vill du ha biljett eller inte? frågade den stressade kassörskan och bröt Paulinas tankar.

Malmö den trettionde december. Sovvagn, svarade Paulina.

Hon såg redan framför sig hur hon satt i ett mysigt kupé och drack te. När dörren plötsligt öppnades skulle han, hennes blivande, stå där

Väl hemma började Paulina snabbt packa nödvändiga saker inför natttåget som skulle gå senare samma kväll.

Hon tänkte inte på vad resan skulle leda till. Hon visste heller inte vad hon skulle göra under nyårsnatten i en främmande stad. Hon önskade bara att spåkvinnans ord skulle bli sanna, så snart som möjligt.

Det är tungt att känna sig ensam, extra mycket under högtider när alla andra handlar till nyårsbordet och köper presenter till varandra. Alla utom hon

Några timmar senare satt Paulina med ett glas te i sovkupén, precis som hon tänkt sig. Allt som återstod var att vänta på att prinsen skulle öppna dörren.

God kväll! hälsade en äldre dam och lyfte upp sin stora resväska i hytten. Var är min plats?

Uhm Där, blinkade Paulina förvånat och pekade på sängen mitt emot. Är du säker att det är din vagn?

Ja lilla vän, det är helt rätt, log damen och satte sig.

Ursäkta får jag komma förbi mumlade Paulina och insåg att hon gjorde bort sig ordentligt. Släpp ut mig! Jag vill hoppa av!

Vänta lite, ska bara stoppa undan väskan, sa damen och förstod ingenting av situationen.

Nu är tåget igång suckade Paulina tungt. Vad gör jag nu?

Varför ville du av plötsligt? Glömde du något? undrade damen.

Paulina ignorerade frågan och vände sig mot fönstret. Hon visste att det inte var damens fel, att hon själv ställt till det.

Damen, som hette Margareta Björk, tog fram nybakta kanelbullar ur sin väska och bjöd sin medresenär.

Jag har hälsat på min dotter, berättade Margareta. Nu ska jag hem, min son och hans fästmö kommer på besök så vi kan fira nyår tillsammans.

Vilken tur Jag får kanske fira nyår på stationen, kommenterade Paulina dystert.

Lite i taget vågade hon berätta hela sanningen om sitt äventyr för Margareta.

Men snälla du, varför lyssnar du på de där bedragarna? sa Margareta och skakade på huvudet. Din lycka kommer när tiden är inne. Du har ingen brådska.

Nästa morgon steg Paulina av på perrongen i en stad hon aldrig sett förut. Hon hjälpte Margareta ur tåget och stannade, utan att veta vart hon skulle ta vägen.

Tack Paulina! Och gott nytt år! sa Margareta innerligt.

Tack detsamma! svarade Paulina med ett litet leende.

Margareta tittade efter henne och ville säga något uppmuntrande, med insikten att nyår på stationen nog inte vore det bästa sättet att börja året.

Paulina, följ med hem till mig! föreslog Margareta plötsligt. Vi klär granen och lagar festmåltid tillsammans.

Men det känns konstigt, tvekade Paulina.

Sitta på stationen är väl ännu konstigare? log Margareta. Kom nu, det är bestämt!

Paulina accepterade slutligen inbjudan. Margareta hade rätt snön yrde utanför och det var inte särdeles lockande att gå omkring på stationen.

Oskar med Maja är redan hemma! sa Margareta.

Oskar såg genom fönstret när hans mor kom med taxi och stod redan vid hissen för att hjälpa henne med väskan.

Oskar, älskling, hej. Jag har med en gäst det är Paulina, en väninnas dotter, Margareta blinkade konspiratoriskt mot Paulina.

Vad trevligt! sa Oskar. Välkommen, Paulina.

Paulina kastade en blick på den långa, blonda och stiliga Oskar och blev röd om kinderna. Det var precis hans bild hon haft i huvudet på tåget. Ödet ville kanske driva gäck med henne igen

Och var är Maja? undrade Margareta.

Mamma, Maja är inte här och kommer aldrig mer att vara. Jag vill inte prata om det. Okej? svarade Oskar allvarligt.

Okej sa Margareta och tystnade.

På kvällen satt alla kring bordet och vinkade av det gamla året.

Stannar du länge hos oss, Paulina? log Oskar och lade upp mer sallad på hennes tallrik.

Nej. Jag åker hem imorgon bitti, sa Paulina sorgset.

Hon ville egentligen inte lämna det här hemtrevliga huset så snabbt. Det kändes som hon alltid hade känt Margareta och Oskar.

Varför har du så bråttom? frågade Margareta upprört. Paulina, stanna några dagar till.

Ja, gör det! Vi har en jättefin skridskobana, och imorgon kväll kan vi gå dit. Stanna lite längre, bad Oskar.

Ni har övertalat mig, log Paulina. Jag stannar gärna.

Nästa nyår satt de tillsammans Margareta, Oskar, Paulina och lilla Algot

Tror du på nyårsmirakel? Ibland kan det som verkar som ett misslyckande öppna dörren till gemenskap och värme. Man ska aldrig jäkta efter lyckan den kommer när det är tänkt.

Bedöm artikeln
( No ratings yet )
Du kommer att hitta din kärlek. Ingen anledning att stressa – allt har sin tid. Polina hade en gammal och lite udda tradition. Varje år, dagen före nyår, gick hon till en spåkvinna. Eftersom hon bodde i Stockholm var det aldrig svårt att hitta en ny spåkvinna. Det var nämligen så att Polina var ensam. Hur mycket hon än försökte träffa en trevlig ung man, ledde det alltid till samma resultat – inget hände. Det verkade som att alla vettiga killar redan var upptagna… “I år kommer du att möta din kärlek!” utbrast den mörkögda spåkvinnan högtidligt och stirrade på sin gnistrande kristall. “Var då? Var kommer jag träffa honom?” frågade Polina otåligt. “Jag får samma sak berättat för mig varje år. Åren går och min kärlek har fortfarande inte dykt upp.” De har rekommenderat dig som Stockholms bästa spåkvinna. Jag kräver att du säger mig exakt var! Annars sprider jag att du är en bluff… hotade Polina. Spåkvinnan himlade med ögonen. Hon insåg att hon hade att göra med en envis besökare och bara en lögn skulle få henne att ge sig. Om hon inte ljög nu skulle tjejen sitta där till kvällen och blockera kön av nyfikna kunder. “På tåget möter du honom!” deklarerade hon med slutna ögon. “Jag ser honom faktiskt… lång, blond och väldigt snygg. Nästan som en saga-prins…” “Wow!” sa Polina glatt. “Vilket tåg och när?” “Innan nyår!” fortsatte spåkvinnan. “Åk till Centralstationen. Hjärtat kommer säga dig vilken riktning biljetten ska gå…” “Tack!” log en lycklig Polina. Hon gick ut från spåkvinnans port, tog en taxi och for raka vägen till Centralen. Framför biljettluckan märkte hon att entusiasmen började svalna. Hon stirrade förvirrat på tidtabellen utan att veta var hon skulle resa… “Varsågod!” ropade den irriterade kassören och ryckte henne ur sina drömmar. “Uppsala… den trettionde december. Kupévagn,” mumlade Polina. Hon såg redan framför sig hur hon satt bekvämt med en kopp te och plötsligt öppnades dörren och han steg in – hennes blivande… Hemma började hon snabbt packa för sin kvällsresa. Polina tänkte inte på konsekvenserna. Att fira nyår i en främmande stad? Spelar ingen roll – hon ville bara att spåkvinnans förutsägelse skulle slå in. Det är svårt att känna sig ensam, särskilt under helgdagarna. Alla handlade och köpte julklappar till varandras familjer. Alla utom hon… Några timmar senare satt hon i kupén med sitt te. Precis som hon föreställt sig. Nu väntade hon bara på att prinsen skulle stiga in genom dörren. “God afton!” hälsade en äldre dam medan hon slängde in sin enorma väska i kupén. “Var är andra platsen?” “Där…” sa Polina förvirrat, pekade på hyllan mitt emot. “Du är säker på att det är ditt vagnnummer?” “Jajamen, lilla vän,” log kvinnan och satte sig tungt. “Ursäkta, får jag komma förbi…” pep Polina. Hon förstod plötsligt att hon gjort något väldigt dumt. “Jag vill gå av! Jag ångrar mig!” “Vänta, jag ska bara lägga undan väskan,” sa damen och förstod ingenting. “Nu rullar tåget…” suckade Polina tungt. “Vad händer nu?” “Varför vill du helt plötsligt gå av? Glömde du något?” undrade kvinnan. Polina ignorerade kommentaren och vände sig mot fönstret. Hon insåg att kvinnan inte hade gjort något fel – att hon bara själv försatt sig i knipa. Under tiden tog Svetlana fram hembakta piroger och bjöd sin medresenär. “Jag har varit hos dottern,” förklarade hon. “Nu hem snabbt, sonen med fästmö kommer och firar nyår med mig.” “Du har tur… Jag blir nog kvar på Centralen i nyårsnatten,” suckade Polina. Efter ett tag vågade hon berätta hela sanningen om sin märkliga resa. “Men lilla du! Varför springa till dessa kvacksalvare?” skällde damen. “Du kommer hitta din kärlek. Ingen anledning att stressa – allt har sin tid…” Dagen därpå kliver Polina av i en helt ny stad. Hon hjälper damen ur vagnen men står sedan där, osäker på vad hon ska ta sig till. “Tack Polina! Gott nytt år på dig!” tackade Svetlana. “Tack detsamma,” log Polina sorgset. Kvinnan såg på henne och förstod att ett nyår på Centralen knappast är ett drömbörjan på året. “Polina, följ med mig hem!” föreslog hon plötsligt. “Vi klär granen och gör fint bord…” “Neej… Det känns pinsamt,” mumlade Polina. “Har du det trevligare på Centralen kanske?” log damen. “Du följer med, punkt slut!” Polina antog till slut inbjudan. Svetlana hade rätt – snöstormen ven utanför och det fanns ingen poäng med att vänta på stationen. “Sasha och Lisa är redan hemma,” log hon. Sasha såg ut genom fönstret, tog emot mammans tunga väska vid hissen. “Sasha, hej älskling! Och jag är inte ensam, har med gäst. Det är min gamla väns dotter, Polina,” sa hon och blinkade till Polina. “Vad trevligt! Välkommen in, Polina!” sa Sasha. Polina tittade på den långa, snygga blonda killen och blev röd om kinderna. Just honom hade hon fantiserat om på tåget. Ja, ödet spelar henne visst ett spratt igen… “Var är Lisa?” undrade mamman. “Hon är inte kvar. Vi ska inte prata om det. Okej?” svarade Sasha allvarsamt. “Okej…,” sa mamman. På kvällen satt de runt bordet och tog farväl av det gamla året. “Polina, ska du stanna länge här?” log Sasha och la upp sallad på hennes tallrik. “Nej. Jag åker imorgon,” sa hon lite ledset. Hon ville egentligen inte alls åka från det här mysiga hemmet. Polina kände att hon känt Svetlana och Sasha hela livet. “Varför har du så bråttom?” protesterade damen. “Stanna någon dag till, Polina.” “Ja, stanna! Vi har fin skridskobana, imorgon kväll kan vi gå. Snälla, åk inte direkt!” bad Sasha. “Okej då, jag stannar,” log Polina. “Gärna!” Nästa nyår firade de redan tillsammans – Svetlana, Sasha, Polina och lilla Artur… Tror du på nyårsmirakler?